3 Mosebok 20
1 Och Herren talade med Mose, och sade:
Angraeng mah Mosi taengah,
2 Säg Israels barnom: Hvilken af Israels barn, eller en främling, som bor i Israel, gifver af sine säd Molech, han skall döden dö; folket i landena skall stena honom.
Israel kaminawk khaeah, Israel kami maw, to tih ai boeh loe Israel kaminawk khaeah kaom angvinnawk maw, a caanawk to Molek khaeah paek kami loe, hum han oh; angmah ih acaeng kaminawk mah anih to thlung hoiah va o maat tih.
3 Och jag skall sätta mitt anlete emot sådana mennisko, och skall utrota honom utu hans folk; derföre, att han af sine säd gifvit hafver Molech, och orenat min helgedom, och ohelgat mitt helga Namn.
Ka hmuenciim to amhnongsak moe, kaciim Kai ih ahmin to tidoeh sah ai ah, a caa to Molek khaeah paek pongah, to kami to mikhmai ka pan thuih mak ai.
4 Och om folket i landet se genom finger med de menniskone, som af sine säd hafver gifvit Molech, så att de icke dräpa honom;
A caa Molek khaeah paek kami to, acaeng kaminawk mah khen o sut moe, anih to hum o ai nahaeloe,
5 Så vill jag dock sätta mitt anlete emot den menniskon och emot hans slägt, och skall utrota honom, och alla de som efter honom med Molech hor bedrifvit hafva, utu deras folk.
to kami to mikhmai ka set thuih han; angmah hoi a imthung takoh, Molek khaeah takpum zawh hanah, a hnukah patom kami loe, angmah ih acaeng thung hoiah ka pahnawt sut han.
6 Om en själ vänder sig till spåmän och tecknatydare, så att hon hor bedrifver efter dem; så vill jag sätta mitt anlete emot den samma själen, och vill utrota henne utu hennes folk.
Kadueh pakhranawk hoi lungh aah kop kami khaeah caeh moe, takpum zawh hanah nihcae hnukah bang kami loe, mikhmai ka set thuih han; anih to angmah ih acaeng thung hoiah ka pahnawt sut han.
7 Derföre helger eder, och varer helige; ty jag är Herren edar Gud.
Kai loe na Angraeng Sithaw ah ka oh pongah, nangmacae hoi nangmacae to amhoe o ah loe, ciimcai ah om oh.
8 Och håller mina stadgar, och görer dem; ty jag är Herren, den eder helgar.
Kai loe nangcae ciimsakkung Angraeng ah ka oh pongah, ka zaehhoihaih daan to pazui oh loe, sah oh.
9 Den som bannar sin fader eller sina moder, han skall döden dö; hans blod vare öfver honom, att han sin fader eller moder bannat hafver.
Amno hoi ampa tangoeng kami loe, paduek han oh; anih loe amno hoi ampa to tangoeng pongah, duek han krak.
10 Den som hor bedrifver med någors mans hustru, den skall döden dö, både horkarlen och horkonan; derföre, att han med sins nästas hustru hor bedrifvit hafver.
Minawk zu hoi zaehaih sah kami loe, a imtaeng kami ih zu hoiah zaehaih to a sak pongah, nongpa doeh, nongpata doeh paduek hmaek han oh.
11 Om någor ligger när sins faders hustru, så att han sins faders blygd blottat hafver, de skola både döden dö; deras blod vare öfver dem.
Ampa ih zu hoi nawnto iip kami loe, ampa ih zu to a zae haih pongah, nongpa doeh, nongpata doeh paduek hmaek han oh; nihnik loe duek hmaek han krak.
12 Om någor ligger när sina sonahustru, så skola de både döden dö; förty de hafva gjort ena skam; deras blod vare öfver dem.
Angmah ih langah hoi nawnto iip kami loe, panuet thok hmuen to a sak hoi pongah, nongpa doeh, nongpata doeh paduek hmaek han oh; nihnik loe duek han krak.
13 Om någor ligger när en dräng, såsom när ena qvinno, de hafva gjort en stygghet, och skola både döden dö; deras blod vare öfver dem.
Nongpata iih haih baktih toengah, nongpa hoi nongpa to iip hoi nahaeloe, panuet thok hmuen to a sak hoi pongah, paduek hmaek han oh; nihnik loe duek han krak.
14 Om någor tager en hustru, och hennes moder dertill, han hafver gjort en last; man skall bränna honom upp i elde, och de båda med, att ingen last blifver ibland eder.
Nongpa maeto mah canu hoi amno to zu ah la hmaek nahaeloe, kasae hmuen to a sak pongah, to baktih kasae hmuen to nangcae salakah oh thai han ai ah, nihcae to hmai hoiah thlaek boih han oh.
15 Om någor hafver skaffa med oskälig djur, han skall döden dö; och djuret skall man dräpa.
Nongpa maeto mah kahing moi hoiah zaehaih to sah nahaeloe, anih to paduek han oh; zae a sak haih kahing moi doeh paduek han oh.
16 Om en qvinna låter sig in till något oskäligt djur, så att hon dermed hafver skaffa, den skall du dräpa, och djuret desslikes, Döden skola de dö; deras blod vare öfver dem.
Nongpata doeh kahing moi hoiah zaehaih to sah nahaeloe, to nongpata hoi kahing moi to hum hmaek han oh; nihnik to paduek hmaek han oh; nihnik loe duek han krak.
17 Om någor tager sina syster, sins faders dotter, eller sine moders dotter, och skådar hennes blygd, och hon åter hans blygd, det är en skam; de skola förgöras inför deras slägtes folk; ty han hafver blottat sine systers blygd. Han skall bära sina skuld.
Nongpa maeto loe ampa ih canu, to tih ai boeh loe amno ih canu hoiah maw, to tih ai boeh loe angmah ih tanu hoiah maw zaehaih sah nahaeloe, kasae hmuen to a sak hoi pongah, angmah ih acaeng kaminawk mikhnuk ah nihnik to pahnawt sut han oh; angmah ih tanu to a zae haih pongah, a zaehaih tho to hnu tih.
18 Om en man ligger när ena qvinno i hennes krankhets tid, och blottar hennes blygd, och upplåter hennes brunn, och hon blottar sins blods brunn; de skola både förgjorde varda utu deras folk.
Nongpata athii hnuk naah, anih hoi iip nongpa loe, athii long nongpata to a zae haih baktih toengah, nongpata mah doeh athii long naah nongpa hoi zaehaih sak pongah, nihnik to angmacae acaeng thung hoiah pahnawt han oh.
19 Dine modersysters blygd, och dine fadersysters blygd skall du icke blotta; ty en sådana hafver sina nästa blodsfränko blottat; och de skola bära deras skuld.
Nam no ih amnawk nongpata, to tih ai boeh loe nam pa ih tanu nongpata hoiah zaehaih to sah hmah; to bak tih athii kazoi canawk hoi zaehaih sah kaminawk loe, a sak hoi ih zaehaih tho to hnu o tih.
20 Om någor ligger när sins faderbroders hustru, den hafver sins faderbroders blygd blottat; de skola bära deras synd; utan barn skola de dö.
Ampa amnawk ih zu hoiah iip kami loe, a sak hoi ih zaehaih tho to hnu hoi ueloe, hing thung caa sah ai ah dueh hoi tih.
21 Om någor tager sins broders hustru, det är en skamlig gerning; de skola vara utan barn, derföre att han hafver sins broders blygd blottat.
Angmah amnawk ih zu lomh kami loe, ciimcai ai hmuen to a sak; angmah amnawk ih zu to a zae haih pongah, caa sah mak ai.
22 Så håller nu alla mina stadgar och mina rätter, och görer dem, på det landet icke utspyr eder, der jag eder införer, att I deruti bo skolen.
To pongah ka zaehhoih daannawk hoi ka lokcaekhaih to pazui boih moe, sah nahaeloe, kang paek han ih prae thung hoiah kang pathaak mak ai.
23 Och vandrer icke uti Hedningarnas stadgar, hvilka jag skall utdrifva för eder; ty allt sådant hafva de gjort, och jag hafver haft en styggelse vid dem.
Nangcae hmaa ah ka haek ih kaminawk ih tuinuen baktiah khosah o hmah; nihcae loe to baktih hmuennawk to a sak o pongah, ka panuet.
24 Men eder säger jag: I skolen besitta deras land; ty jag skall gifva eder ett land i arf, der mjölk och hannog uti flyter. Jag är Herren edar Gud, den eder afskiljt hafver ifrån annat folk;
Toe nangcae khaeah, Nihcae ih prae to na toep o tih, maitaw tahnutui hoi khoitui longhaih prae to qawk ah kang paek o han, tiah kang thuih o boeh; Kai loe kalah prae kaminawk thung hoi nangcae tapraekkung, na Angraeng Sithaw ah ka oh.
25 Att I ock skilja skolen den rena boskapen ifrå den orena; och orena foglar ifrå de rena; och icke orena edra själar på boskap, och foglar, och på allt det på jordene kryper, det jag eder afskiljt hafver, att det skall vara orent.
To pongah kaciim moi hoi kaciim ai moi, kaciim tavaa hoi kaciim ai tavaa to pahoe ah; moi hoiah maw, to tih ai boeh loe tavaa hoiah maw, to tih ai boeh loe long ah kavak moinawk hoiah maw panuet thok ah om hmah; to moinawk loe nangcae han ciimcai ai moi, tiah ka pahoe boeh.
26 Derföre skolen I vara mig helige; ty jag Herren är helig, den eder afskiljt hafver ifrån annat folk, att I skolen höra mig till.
Kai Angraeng loe ciimcai pongah, nangcae doeh Kai han ciimcai oh; kai ih kami ah na oh o hanah, kalah prae kaminawk thung hoiah kang pahoe o boeh.
27 Om någor man eller qvinna varda en spåman, eller en tecknatydare, de skola döden dö. Man skall stena dem; deras blod vare öfver dem.
Nongpa doeh, nongpata doeh, taqawk muithla tawn kami, to tih ai boeh loe miklet patoh kami loe, paduek han oh; nihcae to thlung hoi vah maat han oh; to baktih kami loe duek han krak, tiah a naa.
