3 Mosebok 19
1 Och Herren talade med Mose, och sade:
Pea naʻe folofola ʻa Sihova kia Mōsese, ʻo pehē,
2 Tala med hela menighetene af Israels barn, och säg till dem: I skolen vara helige; ty jag är helig, Herren edar Gud.
Lea ki he fakataha kotoa pē ʻoe fānau ʻa ʻIsileli mo ke pehē kiate kinautolu, “Ke mou māʻoniʻoni; he ko au ko Sihova ko homou ʻOtua ʻoku ou māʻoniʻoni.
3 Hvar och en frukte sina moder, och sin fader. Håller mina helgedagar; ty jag är Herren edar Gud.
“Te mou fakaʻapaʻapa taki taha kotoa pē ʻae tangata ki heʻene faʻē, mo ʻene tamai, pea tauhi hoku ngaahi Sāpate: Ko au ko Sihova ko homou ʻOtua.
4 I skolen icke vända eder till afgudar, och skolen icke göra eder gjutna gudar; ty jag är Herren edar Gud.
“ʻOua naʻa mou tafoki ki he ngaahi ʻotua loi, pea ʻoua naʻa mou ngaohi moʻomoutolu ʻae ngaahi ʻotua [ʻi he ukamea haka]: Ko au ko Sihova ko homou ʻOtua.
5 Och när I viljen göra Herranom tackoffer, så skolen I offra det, att det må vara honom täckt;
“Pea kapau ʻoku mou ʻatu ʻae feilaulau ko e ngaahi feilaulau fakalelei kia Sihova, te mou ʻatu ia ʻi homou loto lelei ki ai.
6 Och skolen det äta på samma dagen, då I offren det, och på den andra dagen. Hvad qvart blifver till tredje dagen, det skall man bränna upp i eld.
ʻE kai ia ʻi he ʻaho ʻoku mou ʻatu ia, pea ʻi he ʻaho ʻoku na feholoʻi: pea kapau ʻoku ai hano toe ki hono ʻaho tolu, ʻe tutu ʻaki ia ʻae afi.
7 Äter der någor af på tredje dagen, så är han en styggelse, och varder icke tacknämlig;
Pea kapau ʻe momoʻi kai ia ʻi hono ʻaho tolu, ko e meʻa kovi ia; ʻe ʻikai maʻu ia.
8 Och den samme ätaren skall bära sin missgerning, att han Herrans helgedom hafver ohelgat; och den själen skall utrotad varda utu sitt folk.
Ko ia, ko e tangata kotoa pē ʻoku kai ia ʻe ʻiate ia ʻene hia, koeʻuhi kuo fakahala ʻe ia ʻae meʻa tapu ʻa Sihova: pea ʻe motuhi ʻae tangata ko ia mei hono kakai.
9 När du uppskär af ditt land, skall du icke skära intill ändan allt omkring, och icke noga allt afhemta.
“Pea ka mou ka tuʻusi ʻae fua ʻo homou fonua, ʻoua naʻa ke tuʻusi ke ʻosi ʻae ngaahi tuliki ʻo hoʻo ngoue, pea ʻe ʻikai te ke tānaki ʻae ngaahi toenga tufi ʻo hoʻo ututaʻu.
10 Sammalunda skall du ej heller noga berga din vingård, eller upphemta de affallna bären; utan skall det blifva låta för de fattiga och främlingar: ty jag är Herren edar Gud.
Pea ʻoua naʻa ke tufi ʻae toenga ʻo hoʻo ngoue vaine, pea ʻoua naʻa ke tānaki ʻae kālepi kotoa pē ʻo hoʻo ngoue vaine; ka ke tuku ia ki he masiva mo e muli: Ko au ko Sihova ko homou ʻOtua.
11 I skolen icke stjäla eller ljuga, eller handla falskeliga den ene med den andra.
“ʻOua naʻa mou kaihaʻa, pe fai fakakākā, pe feloiʻaki ʻae taha ki he taha.
12 I skolen icke svärja falskt vid mitt Namn, och ohelga dins Guds Namn; ty jag är Herren.
“Pea ʻoua naʻa mou fuakava loi ʻi hoku hingoa, pea ʻoua naʻa ke takuanoa ʻae huafa ʻo ho ʻOtua: Ko au ko Sihova.
13 Du skall icke göra dinom nästa orätt, eller röfva honom. Din dagakarls lön skall icke blifva när dig intill morgonen.
“ʻOua naʻa ke kākaaʻi ho kaungāʻapi, pea ʻoua naʻa ke kaihaʻa meiate ia: ko e totongi ngāue ʻo ia naʻa mo alea ki ai, ʻoua naʻa tuku ia ʻiate koe ʻi he pō ʻo ʻaho.
14 Du skall icke banna dem döfva. Du skall icke sätta för den blinda något der han kan stöta sig uppå; utan du skall frukta din Gud; ty jag är Herren.
“ʻOua naʻa ke kapeʻi ʻae tuli, pe ʻai ʻae tūkiaʻanga ʻi he ʻao ʻoe kui, ka ke manavahē ki ho ʻOtua: Ko au ko Sihova.
15 I skolen icke handla orätt i dome, och skall icke skona dem ringa, och icke ära den mägtiga; utan skall döma dinom nästa rätt.
“ʻOua naʻa mou fai taʻetotonu ʻi he fakamaau: ʻoua naʻa ke tokanga koeʻuhi ko e mata ʻoe masiva, pe fakaʻapaʻapa koeʻuhi ko e mata ʻoe ʻeiki: ka te ke fakamaauʻi ho kaungāʻapi ʻi he angatonu.
16 Du skall icke vara en bakdantare ibland ditt folk. Du skall ock icke stå emot dins nästas blod; ty jag är Herren.
“ʻOua naʻa ke feʻaluʻaki fano ke fetuku talanoa ʻi hoʻo kakai; pea ʻoua naʻa ke lea ke mate ai ho kaungāʻapi: Ko au ko Sihova.
17 Du skall icke hata din broder i dino hjerta; utan du skall straffa din nästa, på det du icke skall lida skuld för hans skull.
“ʻOua naʻa ke fehiʻa ki ho tokoua ʻi ho loto: ko e moʻoni ke ke valokiʻi ho kaungāʻapi, pea ʻoua naʻa tuku ai pe ʻene angahala.
18 Du skall icke hämnas, och icke behålla någon ovilja emot dins folks barn. Du skall älska din nästa såsom dig sjelfvan; ty jag är Herren.
“ʻOua naʻa ke totongi kovi pe angafakamolokau ki he fānau ʻa ho kakai, ke ke ʻofa ki ho kaungāʻapi ʻo hangē pe ko koe: Ko au ko Sihova.
19 Mina stadgar skolen I hålla, att du icke låter din boskap hafva beblandning med annor djur; och icke sår din åker med blandad säd; och att ingen klädnad kommer på dig, som af ull och lin tillhopa kommen är.
Te mou tauhi ʻeku ngaahi fekau. ʻOua naʻa ke tuku hoʻo fanga manu ke tauʻi ʻe he faʻahinga manu kehe: ʻoua naʻa ke tūtuuʻi hoʻo ngoue ʻaki ʻae ngaahi tenga kuo felavai; pea ke ʻoua naʻa ke ʻai ha kofu ʻoku felalangaʻaki ʻae filo tupenu mo e fulufuluʻi sipi.
20 Om en man ligger när ena qvinno, och beblandar sig med henne, och hon är en trälinna, och är af enom androm kränkt, dock är icke löst, eller frihet fått hafver, det skall straffadt varda; men icke skola de dö; ty hon hafver icke varit fri.
“Pea ko ia ʻe mohe angahala mo e fefine ʻoku pōpula, kuo poloʻi ki ha mali, pea ʻoku teʻeki ai huhuʻi, pe tauʻatāina ia; ʻe haha ia; ʻe ʻikai tāmateʻi ʻakinaua, koeʻuhi naʻe ʻikai ʻataʻatā ia.
21 Men han skall frambära Herranom för sina skuld en vädur till skuldoffer, inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel.
Pea ke ʻomi [ʻe he tangata ]ʻene feilaulau fai hala kia Sihova, ki he matapā ʻoe fale fehikitaki ʻoe kakai, ʻio, ko e sipitangata ki he feilaulau maʻae fai hala.
22 Och Presten skall försona honom med skuldoffret för Herranom, för den synd, som han gjort hafver; så varder honom Gud nådelig öfver hans synd, som han gjort hafver.
Pea ke fai ʻe he taulaʻeiki ʻae fakalelei maʻana ʻaki ʻae sipitangata ʻoe feilaulau maʻae fai hala ʻi he ʻao ʻo Sihova ʻi heʻene angahala ʻaia kuo ne fai: pea ʻe fakamolemole kiate ia ʻae angahala kuo ne fai.
23 När I kommen i landet, och planteren allahanda trä, der man af äter, skolen I afskära deras förhud med deras frukt; i tre år skolen I hålla dem för oomskorna, så att I icke äten dem.
“Pea ka mou ka hoko atu ki he fonua pea mou tō ai ʻae ngaahi ʻakau kehekehe ki he kai, te mou lau hono ngaahi fua ko e meʻa tapu; ko e taʻu ʻe tolu ʻe tapu ia kiate kimoutolu; ʻoua naʻa kai ia.
24 Men i fjerde årena skall all deras frukt vara helgad och prisad Herranom.
Ka ʻi hono fā ʻoe taʻu ko e ngaahi fua kotoa pē ʻo ia ko e meʻa māʻoniʻoni ia ke fakafetaʻi ʻaki kia Sihova.
25 I femte årena skolen I äta fruktena, och samla henne in; ty jag är Herren edar Gud.
Pea ʻi hono nima ʻoe taʻu te mou kai hono ngaahi fua, koeʻuhi ke tupu ʻo fua lahi hake kiate kimoutolu: Ko au ko Sihova ko homou ʻOtua.
26 I skolen intet äta med blod. I skolen icke akte på foglarop; eller välja några dagar.
“ʻOua naʻa mou kai ha meʻa ʻe taha mo hono toto: pea ʻoua naʻa mou fai tuki, pe fai ʻae talotalo kovi.
27 I skolen icke skära någon plätt på edart hufvud, och icke allstinges raka edart skägg af.
ʻOua naʻa mou kosi ke fuopotopoto homou louʻulu, pe maumauʻi hono potu tuliki ʻo hoʻomou kava.
28 I skolen icke skära något märke på edar kropp öfver en dödan; eller skrifva bokstäfver på eder; ty jag är Herren.
ʻOua naʻa mou tafatafaʻi homou sino koeʻuhi ko e pekia, pea ʻoua naʻa mou tātatau; Ko au ko Sihova.
29 Du skall icke hålla dina dotter till boleri; på det att landet icke skall bedrifva boleri, och varda fullt med laster.
“ʻOua naʻa ke fakaangahalaʻi ho ʻofefine, pe fakahoko ia ko e fefine fai angahala; telia naʻa hinga ʻae fonua ki he feʻauaki, pea hoko ʻo fonu ʻae fonua ʻi he anga kovi.
30 Håller mina helgedagar, och frukter för min helgedom; ty Jag är Herren.
“Te mou tauhi hoku ngaahi Sāpate, ʻo fakaʻapaʻapa ki hoku faletapu; Ko au ko Sihova.
31 I skolen icke vända eder till spåmän, och fråger intet af de tecknatydare, att I icke varden orenade på dem; ty jag är Herren edar Gud.
“ʻOua naʻa tokanga kiate kinautolu ʻoku vaka ai ʻae kau laumālie ʻuli, pea ʻoua naʻa kumi ki he ngaahi taulafaʻahikehe tuki, ke mou ʻuli ai ʻiate kinautolu. Ko au ko Sihova ko homou ʻOtua.
32 För ett grått hufvud skall du uppstå, och ära de gamla; ty du skall frukta din Gud; ty jag är Herren.
“Ke ke tuʻu hake ʻi he ʻao ʻoe ʻuluhinā, ʻo fakaʻapaʻapa ki he mata ʻoe tangata motuʻa, pea manavahē ki ho ʻOtua; Ko au ko Sihova.
33 Om en främling varder boendes när eder i edro lande, den skolen I icke öfverfalla.
“Pea kapau ʻoku nofo ʻāunofo ha muli mo koe ʻi ho fonua, ʻoua naʻa ke fakamamahiʻi ia.
34 Han skall bo när eder såsom en inländsk ibland eder; och du skall älskan såsom dig sjelfvan; förty I voren ock främlingar i Egypti lande. Jag är Herren edar Gud.
Ka ko e muli ʻoku nofo mo koe ʻe tatau ia mo e tokotaha kuo tupu ʻiate kimoutolu, pea te ke ʻofa kiate ia ʻo hangē ko hoʻo ʻofa kiate koe; he naʻa mou nofo ko e muli ʻi he fonua ko ʻIsipite; Ko au ko Sihova ko homou ʻOtua.
35 I skolen intet olika handla, i dom, med aln, med vigt, med mått.
“ʻOua naʻa mou fai taʻetotonu ʻi he fakamaau, pe ʻi he meʻa fuofua pe ʻi he fakamamafa, pe ʻi he fakafuofua meʻa.
36 Rätt våg, rätt pund, rätt skäppa, rätt kanna skall vara när eder; ty jag är Herren edar Gud, som hafver fört eder utur Egypti land;
Te mou fua ʻaki ʻae meʻa fakatatau totonu, mo e fakamamafa totonu mo e efa totonu, mo e hini totonu: Ko au ko Sihova ko homou ʻOtua, ʻaia naʻe ʻomi ʻakimoutolu mei he fonua ko ʻIsipite.
37 Att I skolen hålla och göra alla mina stadgar, och alla mina rätter; ty jag är Herren.
Ko ia te mou tokanga ai ki heʻeku ngaahi tuʻutuʻuni, mo ʻeku ngaahi fekau, ʻo fai ki ai. Ko au ko Sihova.
