< Klagovisorna 5 >

1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
Béshimizgha chüshkenlerni ésingge keltürgeysen, i Perwerdigar; Qara, bizning reswachiliqta qalghinimizni neziringge alghaysen!
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
Mirasimiz yatlargha, Öylirimiz yaqa yurtluqlargha tapshuruldi.
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
Biz yétim-yésirler, atisizlar bolup qalduq; Anilirimizmu tul qaldi.
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
Ichidighan suni sétiwélishimiz kérek; Otunni peqet pulgha alghili bolidu.
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
Bizni qoghlighuchilar tap basturup kéliwatidu; Halsirap, héch aram tapalmaymiz.
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
Jan saqlighudek bir chishlem nanni dep, Misir hem Asuriyege qol bérip boysun’ghanmiz.
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
Ata-bowilirimiz gunah sadir qilip dunyadin ketti; Biz bolsaq, ularning qebihlikining jazasini kötürüshke qalduq.
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
Üstimizdin höküm sürgüchiler qullardur; Bizni ularning qolidin azad qilghuchi yoqtur.
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
Dalada qilich tüpeylidin, Nénimizni tépishqa jénimizni tewekkul qilmaqtimiz.
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
Térimiz tonurdek qiziq, Achliq tüpeylidin qizitma bizni basmaqta.
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
Zionda ayallar, Yehuda sheherliride pak qizlar ayagh asti qilindi.
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
Emirler qolidin dargha ésip qoyuldi; Aqsaqallarning hörmiti héch qilinmidi.
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
Yash yigitler yarghunchaqta japa tartmaqta, Oghul balilirimiz otun yüklerni yüdüp deldengship mangmaqta.
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
Aqsaqallar sheher derwazisida olturmas boldi; Yigitler neghme-nawadin qaldi.
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
Shad-xuramliq könglimizdin ketti, Ussul oynishimiz matemge aylandi.
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
Béshimizdin taj yiqildi; Halimizgha way! Chünki biz gunah sadir qilduq!
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
Buning tüpeylidin yüreklirimiz mujuldi; Bular tüpeylidin közlirimiz qarangghulashti —
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
— Zion téghigha qarap közlirimiz qarangghulashti, Chünki u chölderep ketti, Chilböre uningda paylap yürmekte.
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
Sen, i Perwerdigar, menggüge höküm sürisen; Texting dewrdin-dewrge dawamlishidu.
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
Sen némishqa bizni daim untuysen? Némishqa shunche uzun’ghiche bizdin waz kéchisen?
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
Bizni yéninggha qayturghaysen, i Perwerdigar! Shundaq bolghanda biz qaytalaymiz! Künlirimizni qedimkidek eslige keltürgeysen,
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
— Eger sen bizni mutleq chetke qaqmighan bolsang, Eger bizdin cheksiz ghezeplenmigen bolsang!

< Klagovisorna 5 >