Klagovisorna 5
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
Ten en mente, oh Señor, lo que nos ha llegado; toma nota y ve nuestra vergüenza.
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
Nuestra herencia se entrega a los hombres extranjeros, nuestras casas a aquellos que no son nuestros compatriotas.
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
Somos hijos sin padres, nuestras madres son como viudas.
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
Pagamos dinero por un vaso de agua, obtenemos nuestra madera por un precio.
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
Nuestros atacantes están sobre nuestros cuellos; vencidos con cansancio, no tenemos descanso.
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
Hemos dado nuestras manos a los egipcios y a los asirios para que podamos tener suficiente pan.
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
Nuestros padres fueron pecadores y están muertos; y el peso de su maldad está sobre nosotros.
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
Los siervos gobiernan sobre nosotros, y no hay nadie que nos libere de sus manos.
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
Ponemos nuestras vidas en peligro para obtener nuestro pan, enfrentándonos a la espada del desierto.
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
Nuestra piel se calienta como un horno, debido a la fiebre que nos causa la necesidad de alimentos.
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
Tomaron por la fuerza a las mujeres en Sión, a las vírgenes en las ciudades de Judá.
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
Los príncipes fueron colgados de las manos; los rostros de los ancianos no fueron honrados.
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
Los jóvenes trituraban el grano y los niños caían bajo el peso de la leña.
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
Los ancianos ya no están sentados en la puerta, y la música de los jóvenes ha llegado a su fin.
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
El gozo de nuestros corazones ha terminado; Nuestro baile se transforma en dolor.
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
La corona ha sido quitada de nuestra cabeza; el dolor es nuestro, porque somos pecadores.
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
Por esto nuestros corazones son débiles; por estas cosas nuestros ojos son oscuros;
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
Por la montaña de Sión que es una ruina; los chacales van y vienen.
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
Tú, oh Señor, estás sentado como Rey para siempre; El asiento de tu poder es de generación en generación.
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
¿Por qué te olvidarás de nosotros para siempre? ¿Por qué has estado alejado de nosotros durante tanto tiempo?
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
Haz que volvamos a ti, Señor, y volveremos; Renueva nuestros días como en el pasado.
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
Pero nos has rechazado por completo; Estás lleno de ira contra nosotros.
