Klagovisorna 5
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
Acuérdate, Yahvé, de lo que nos ha sobrevenido, mira y considera nuestro oprobio.
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
Nuestra herencia ha pasado a manos de extranjeros, y nuestras casas en poder de extraños.
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
Hemos quedado huérfanos, sin padre, y nuestras madres son como viudas.
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
A precio de plata tenemos que beber nuestra agua, y por dinero compramos nuestra leña.
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
Somos perseguidos llevando (el yugo) sobre nuestro cuello; estamos fatigados, y no hay para nosotros descanso.
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
Tendimos la mano a Egipto y a Asiria, para saciarnos de pan.
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
Pecaron nuestros padres que ya no existen, y nosotros llevamos sus culpas.
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
Nos dominan esclavos; y no hay quien (nos) libre de su mano.
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
Con peligro de nuestra vida tratamos de conseguir nuestro pan, temiendo la espada del desierto.
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
Nuestra piel se abrasa como un horno, a causa del ardor del hambre.
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
Deshonraron a las mujeres en Sión, a las vírgenes en las ciudades de Judá.
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
Los príncipes fueron colgados de las manos y despreciados los rostros de los ancianos.
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
Los mancebos llevan el molino, y los niños caen bajo la carga de leña.
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
Faltan los ancianos en la puerta, y los jóvenes han dejado de cantar.
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
Cesó el gozo de nuestro corazón; se han tornado en duelo nuestras danzas.
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
Cayó de nuestra cabeza la diadema; ¡ay de nosotros, que hemos pecado!
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
Por eso está enfermo nuestro corazón, y se han oscurecido nuestros ojos:
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
porque el monte Sión está desolado, y por él se pasean las raposas.
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
Mas Tú, oh Yahvé, permaneces eternamente, tu trono (subsiste) de generación en generación.
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
¿Cómo podrías olvidarte de nosotros para siempre, abandonarnos por largo tiempo?
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
¡Conviértenos a Ti, Yahvé, y nos convertiremos! ¡Renueva nuestros días, para que sean como antes!
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
¿O nos has rechazado por completo? ¿Te has airado contra nosotros hasta el extremo?
