Klagovisorna 5
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
Khumbula, Nkosi, ukuthi kwenzakaleni kithi; khangela, ubone ihlazo lethu.
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
Ilifa lethu seliphendulelwe kwabezizwe, izindlu zethu kwabemzini.
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
Siyizintandane, kungelababa; omama banjengabafelokazi.
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
Amanzi ethu siwanathile ngemali; inkuni zethu ziza ngentengo.
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
Sizingelwa ezintanyeni zethu, sidiniwe, kasilakuphumula.
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
Sinike isandla sethu kwabeGibhithe, labeAsiriya, ukuze sisuthiswe ngesinkwa.
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
Obaba bona, kabasekho, njalo thina sithwele iziphambeko zabo.
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
Izigqili ziyasibusa, kakho ongasihluthuna esandleni sazo.
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
Sizuza isinkwa sethu ngengozi yempilo yethu, ngenxa yenkemba yenkangala.
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
Ijwabu lethu limnyama njengeziko ngenxa yokutshisa okukhulu kwendlala.
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
Badlova abesifazana eZiyoni, izintombi ezimsulwa emizini yakoJuda.
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
Iziphathamandla zaphanyekwa ngesandla sazo; ubuso babadala kabuhlonitshwanga.
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
Amajaha athwala amatshe okuchola, labafana bakhubeka ngaphansi kwenkuni.
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
Abadala baphelile esangweni, amajaha ekuhlabeleleni.
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
Intokozo yenhliziyo yethu iphelile, ukugida kwethu kwaphenduka ukulila.
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
Umqhele wekhanda lethu uwile; hawu, maye kithi, ngoba sonile!
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
Ngenxa yalokhu inhliziyo yethu iphela amandla; ngenxa yalezizinto amehlo ethu afiphele.
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
Ngenxa yentaba yeZiyoni elunxiwa, amakhanka ahamba phezu kwayo.
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
Wena, Nkosi, uhlezi kuze kube nininini, isihlalo sakho sobukhosi sisuka esizukulwaneni sisiya esizukulwaneni.
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
Usikhohlweleni njalonjalo, usidela okobude bezinsuku?
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
Siphendulele kuwe, Nkosi, sizaphenduka; yenza insuku zethu zibe zintsha njengasendulo.
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
Kodwa ususilahlile isibili; usithukuthelele kakhulukazi.
