Klagovisorna 5
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
Oh Yawe, kanisa makambo oyo ekomeli biso! Tala mpe mona soni na biso!
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
Libula na biso ekeyi na maboko ya bapaya, bandako na biso ekeyi na maboko ya bato mosusu.
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
Tokomi lokola bana bitike, tozangi tata; bamama na biso bakomi lokola basi bakufisa mibali!
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
Tosengeli kofuta mbongo ata mpo na mayi na biso ya komela to mpe mpo na bakoni na biso!
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
Banguna na biso bazali kolanda biso, bakomi na sima ya mokongo; bongo biso tolembi nzoto, tozangi kimia.
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
Tokomi ata kobondela bato ya Ejipito mpe ya Asiri mpo ete bapesa biso bilei.
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
Solo batata na biso basalaki masumu, kasi bazali lisusu te, bongo biso tokomi komema mokumba ya etumbu na bango.
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
Bawumbu bakomi kokonza biso, mpe moto ata moko te amonani mpo na kokangola biso na maboko na bango.
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
Tozali kozwa bilei na biso na motuya ya bomoi na biso, likolo na mopanga ya babomi kuna na esobe.
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
Poso ya nzoto na biso ekomi moto lokola nde balekisi yango na mbabola, pamba te nzala ezali kotumba biso makasi.
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
Basambwisi basi kati na Siona, mpe bilenge basi oyo bayebi nanu nzoto ya mibali te kati na bingumba ya Yuda.
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
Badiembiki bakalaka, na maboko na bango; mpe bapesi bakambi lokumu te.
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
Bilenge mibali bazali komema libanga oyo banikelaka ble; bongo bana mike bazali kotepatepa na se ya kilo ya bakoni.
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
Bakambi batika kokende na ekuke ya engumba, mpe bilenge batika kobeta mindule.
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
Esengo ezalaka lisusu te kati na mitema na biso, mabina na biso ebongwana matanga.
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
Mitole ekweyi wuta na mito na biso. Mawa na biso, mpo ete tosali masumu!
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
Soki mitema na biso ezali komona pasi mpe soki miso na biso ekomi komona molili,
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
ezali mpo ete ngomba Siona ebebisami, mpe mbwa ya zamba ekomi kovanda kuna.
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
Oh Yawe, ozali Mokonzi seko na seko; Kiti ya Bokonzi na Yo ekowumela libela na libela.
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
Mpo na nini obosana biso mpo na tango nyonso? Mpo na nini osundola biso tango molayi?
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
Oh Yawe, zongisa biso epai na Yo; mpe tokozonga penza! Yeisa mikolo na biso sika ndenge ezalaki na tango ya kala!
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
Boni, osundoli biso solo mpo na libela mpe otombokeli biso na kanda eleka ndelo?
