Klagovisorna 5
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
여호와여, 우리의 당한 것을 기억하시고 우리의 수욕을 감찰하옵소서
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
우리 기업이 외인에게, 우리 집들도 외인에게 돌아갔나이다
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
우리는 아비 없는 외로운 자식이오며 우리 어미는 과부 같으니
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
우리가 은을 주고 물을 마시며 값을 주고 섶을 얻으오며
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
우리를 쫓는 자는 우리 목을 눌렀사오니 우리가 곤비하여 쉴 수 없나이다
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
우리가 애굽 사람과 앗수르 사람과 악수하고 양식을 얻어 배불리고자 하였나이다
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
우리 열조는 범죄하고 없어졌고 우리는 그 죄악을 담당하였나이다
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
종들이 우리를 관할함이여 그 손에서 건져낼 자가 없나이다
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
광야에는 칼이 있으므로 죽기를 무릅써야 양식을 얻사오니
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
주림의 열기로 인하여 우리의 피부가 아궁이처럼 검으니이다
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
대적이 시온에서 부녀들을, 유다 각 성에서 처녀들을 욕보였나이다
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
방백들의 손이 매어달리며 장로들의 얼굴이 존경을 받지 못하나이다
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
소년들이 맷돌을 지오며 아이들이 섶을 지다가 엎드러지오며
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
노인은 다시 성문에 앉지 못하며 소년은 다시 노래하지 못하나이다
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
우리 마음에 희락이 그쳤고 우리의 무도가 변하여 애통이 되었사오며
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
우리 머리에서 면류관이 떨어졌사오니 오호라! 우리의 범죄함을 인함이니이다
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
이러므로 우리 마음이 피곤하고 이러므로 우리 눈이 어두우며
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
시온산이 황무하여 여우가 거기서 노나이다
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
여호와여, 주는 영원히 계시오며 주의 보좌는 세세에 미치나이다
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
주께서 어찌하여 우리를 영원히 잊으시오며 우리를 이같이 오래 버리시나이까?
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
여호와여, 우리를 주께로 돌이키소서 그리하시면 우리가 주께로 돌아가겠사오니 우리의 날을 다시 새롭게 하사 옛적 같게 하옵소서
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
주께서 우리를 아주 버리셨사오며 우리에게 진노하심이 특심하시니이다
