Klagovisorna 5

1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.

Ra Anumzamoka menima tagrite'ma fore'ma nehia knazamo'ma tazeri havizama nehigetama tusi'a tagazema e'nerunana neragenka antahiramio.

2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.

Onke'nona vahe'mo'za e'za tagri mopa eme enerizage'za, ru moparegati vahe'mo'za e'za tagri nontamina emeri nafa'a hu'za mani'naze.

3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.

Tafahe'za omani megusa mofavregna huta tagra nemanunke'za, trerahe'za kento a'nanegna hu'za mani'naze.

4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.

Tima nenompi, tevema enerunana zagoretike'za mizaseta eri'none.

5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.

Ha' vahetimo'za rama'a zampi tazeri haviza huvava nehazageta mani fru huta omani'none.

6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.

Tagri'ma ne'zama tamisnageta nesunku huta Isipi vahe'ene, Asiria vahe'mokizmi zmagorga mani'none.

7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.

Tagri tagehe'za kumi hute'za ko fri'za menina omani'naze. Ana hu'nazageta menina zamagri kumi'mofo knazama'a e'nerune.

8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.

Tagrira kazokzo eri'za vahe'mo'za kegava hurantazageta mani'nonkeno, mago vahe'mo'e huno ana vahe'mokizmi hankavefintira tagura vazino taza osu'ne.

9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.

Hagi nezanku'ma vuta eta huta hakeku'ma hunana, ka'ma kokampina ha' vahe'mo'za bainati kazinteti tahe frinaku kafonte'za mani'naze.

10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.

Tusi taga'matea zamo higeno, tavufgamo'a sikonima negraza avenimo'ma teve ha'ma hiaza huno tusi amuho hu'ne.

11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.

Saioni kumapi a'nanea zamagra zamazeri haviza nehu'za, Juda mopafima me'nea ranra kumatamimpima nemaniza vene omase mofa'nea ha' vahe'mo'za eme zamazeri haviza hu'naze.

12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.

Kva vahetia zamazeri'za zamazante nofi anakite'za, zafare hanti'naze. Ana nehu'za ranra vahetia so'e avu'ava zana hunozmante'za, zamazeri zamagaze hu'naze.

13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.

Hagi nehazave nagara huzmantazage'za witima refuzafunepaza have rezahe nehazage'za, mofavre nagatia tusinasi teverami hare'za kofizmantazage'za, knazamigu nehu'za eri'naze.

14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.

Ranra vahetamimo'za kuma kafante'ma nemaniza zana atre'za nevazage'za, nahezave naga'mo'za zavena ahe'za zagamera osu'naze.

15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.

Muse zagame'ma nehuta avoma nehagona zana atreta, zavi zagame nehuta tasuzampi mani'none.

16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!

Rantagima e'neruna zamo'ma, tasenire'ma kini fetorikna'ma hu'nea zamo'a mopafi evuramigeta, tasuzampi mani'none. Anama hu'neana tagrama hu'nona kumi'mo higeno anara hu'ne!

17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;

Anazama fore'ma nehigeno'a, tarimpamo'a havizantfa nehigeno, zavi'ma atonazamo higeno tavumipamo'a evuno hanintiri higeta, tavua keso'e osu'none.

18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.

Saioni ran kumapina vahera omanino atreno vuno eno higeno, ka'ma koka fore higeno anampina afi kraramimozage mani'neza vano hu'naze.

19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;

Hianagi Ra Anumzamoka kagrake kinia mani'nenka, henkama fore hu anante nante'ma hu'za vanaza vahetera manivava hunka vugahane.

20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?

Ra Anumzamoka na'a hu'negenka za'zatera kamefira huneraminka antahi noramine?

21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.

Ra Anumzamoka menina ete tazeri knare hananketa knare huta nemanisunkenka, knatia eri kasefa hananketa, ko'ma knare hutama mani'nonaza huta manisnune.

22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.

Hifi tagrira tusi karimpa herantenka kamefi huneraminka, kavesra hurante vaganerampi?