Klagovisorna 5

1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.

ヱホバよ我らにありし所の事をおもひたまへ 我らの恥辱をかへりみ觀たまへ

2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.

われらの產業は外國人に歸し われらの家屋は他國人の有となれり

3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.

われらは孤子となりて父あらず われらの母は寡婦にひとし

4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.

われらは金を出して自己の水を飮み おのれの薪を得るにも價をはらふ

5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.

われらを追ふ者われらの頸に迫る 我らは疲れて休むことを得ず

6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.

食物を得て饑を凌がんとてエジプト人およびアッスリヤ人に手を與へたり

7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.

われらの父は罪ををかして已に世にあらず 我らその罪を負ふなり

8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.

奴僕等われらを制するに誰ありて我らを之が手よりすくひ出すものなし

9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.

荒野の刀兵の故によりて我ら死を冒して食物を得

10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.

饑饉の烈しき熱氣によりてわれらの皮膚は爐のごとく熱し

11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.

シオンにて婦人等をかされユダの邑々にて處女等けがさる

12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.

侯伯たる者も敵の手にて吊され 老たる者の面も尊とばれず

13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.

少き者は石磨を擔はせられ 童子は薪を負ふてよろめき

14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.

長老は門にあつまることを止め 少き者はその音樂を廢せり

15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.

我らが心の快樂はすでに罷み われらの跳舞はかはりて悲哀となり

16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!

われらの冠冕は首より落たり われら罪ををかしたれば禍なるかな

17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;

これが爲に我らの心うれへ これらのために我らが目くらくなれり

18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.

シオンの山は荒はて 山犬はその上を歩くなり

19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;

ヱホバよなんぢは永遠に在す なんぢの御位は世々かぎりなし

20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?

何とて我らを永く忘れ われらを斯ひさしく棄おきたまふや

21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.

ヱホバよねがはくは我らをして汝に歸らしめたまへ われら歸るべし 我らの日を新にして昔日の日のごとくならしめたまへ

22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.

さりとも汝まつたく我らを棄てたまひしや 痛くわれらを怒りゐたまふや