Klagovisorna 5
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
Ingatlah, ya TUHAN, apa yang terjadi atas kami. Pandanglah kami, dan lihatlah kehinaan kami.
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
Harta warisan kami jatuh ke tangan orang lain, rumah-rumah kami didiami orang asing.
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
Ayah kami telah dibunuh musuh; kini ibu kami janda, dan kami piatu.
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
Air minum dan kayu api harus kami beli.
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
Seperti hewan, kami dipaksa bekerja berat, kami lelah, tetapi tak diberi waktu istirahat.
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
Kami pergi mengemis di Mesir, kami minta makanan di Asyur.
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
Leluhur kami berdosa, kini mereka sudah tiada; tapi kami harus menderita, karena dosa-dosa mereka.
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
Kami diperintah oleh orang-orang yang tak lebih dari hamba; tiada yang berkuasa melepaskan kami dari mereka.
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
Di luar kota, pembunuh berkeliaran; nyawa kami terancam ketika mencari makanan.
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
Kami menderita kelaparan, sehingga kulit kami membara seperti perapian.
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
Wanita-wanita di Sion diperkosa, gadis-gadis dinodai di desa-desa Yehuda.
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
Pemimpin-pemimpin kami ditangkap dan digantung, orang-orang tua kami tidak lagi disanjung.
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
Pemuda-pemuda kami dipaksa bekerja dipenggilingan, anak-anak lelaki tertindih pikulan kayu sampai pingsan.
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
Orang tua-tua tak lagi berkumpul di pintu gerbang kota, musik tidak lagi terdengar di kalangan orang muda.
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
Kami telah kehilangan kebahagiaan; tarian-tarian telah berubah menjadi perkabungan.
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
Kebanggaan kami sudah tiada, kami celaka karena telah berdosa.
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
Gunung Sion sepi dan ditinggalkan; di sana anjing hutan berkeliaran. Karena itu hati kami remuk redam, kami menangis hingga penglihatan kami menjadi buram.
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
Tetapi Engkau, ya TUHAN, tetap berkuasa, Engkau memerintah selama-lamanya.
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
Masakan Kautinggalkan kami begitu lama? Mungkinkah Kaulupakan kami sepanjang masa?
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
Ya TUHAN, bawalah kami kembali kepada-Mu; kami akan kembali kepada-Mu! Pulihkanlah keadaan kami seperti dahulu.
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
Ataukah telah Kaubuang kami sama sekali? Tak terbataskah kemarahan-Mu kepada kami?
