Klagovisorna 5
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
Lagipem koma, O Yahweh, ti napasamak kadakami. Kitaem ti pannakaibabainmi.
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
Naiteden kadagiti ganggannaet dagiti tawidmi; naiteden kadagiti sangsangaili dagiti balbalaymi.
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
Nagbalinkamin a bastardo, ta awanen dagiti ammami, ken kasla nabalon dagiti innami.
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
Pirak ti katukad dagiti danum nga inumenmi, ken mailakon kadakami dagiti kayomi.
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
Kamkamatendakami dagiti kabusormi; asidegdan ket uraymi la marikna ti angesda kadagiti teltelmi. Nabannogkamin; awan inanami.
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
Inggaw-atmi dagiti imami kadagiti taga-Egipto ken kadagiti taga-Asiria tapno ikkandakami iti taraonmi.
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
Nagbasol dagiti ammami, ngem awandan, ket dakami ti aglaklak-am kadagiti basolda.
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
Iturturayandakami dagiti tagabu, ket awan mangispal kadakami manipud kadagiti imada.
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
Ipuspustami ti biagmi tapno maalami ti tinapaymi iti sangoanan ti kampilan ti let-ang.
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
Ti kudilmi ket maiyarig iti maysa a pogon, a nakabarbara gapu iti bisin.
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
Indaddadanesda dagiti babbai iti Sion, dagiti birhen kadagiti siudad ti Juda.
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
Imbitinda dagiti prinsipe babaen kadagiti mismo nga imada, ken saanda a rinaraem dagiti panglakayen.
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
Impanda dagiti babbaro iti balay a paggilingan, ken dagiti agtutubo a lallaki ket marigrigatan nga agbakbaklay kadagiti troso.
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
Pinapanawda dagiti panglakayen iti ruangan ti siudad, ken pinapanawda dagiti babbaro manipud iti musikada.
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
Naggibusen ti rag-o iti pusomi; nagbalin a dung-aw ti panagsalsalami.
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
Natinnagen ti korona manipud iti ulomi! Asikami pay! Nagbasolkami gamin!
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
Kimmapsuten dagiti puspusomi, ken nagkudrepen dagiti matami,
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
gapu ta agdakdakiwas dagiti atap nga aso idiay Bantay Sion, a nabaybay-an.
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
Ngem sika ni Yahweh; agturayka iti agnanayon, ken adda iti amin a henerasion ti tronom.
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
Apay a lipatennakami iti agnanayon? Agpaut kadi pay ti pananglipatmo kadakami?
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
Pagsubliennakami kenka, O Yahweh, ket agbabawikami. Isublim dagiti al-aldawmi a kas iti kallabes,
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
malaksid a no talaga a binaybay-annakamin ken kasta unay ti pungtotmo kadakami!
