Klagovisorna 5
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
| זכר יהוה מה היה לנו הביט (הביטה) וראה את חרפתנו |
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
| נחלתנו נהפכה לזרים בתינו לנכרים |
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
| יתומים היינו אין (ואין) אב אמתינו כאלמנות |
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
| מימינו בכסף שתינו עצינו במחיר יבאו |
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
| על צוארנו נרדפנו יגענו לא (ולא) הונח לנו |
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
| מצרים נתנו יד אשור לשבע לחם |
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
| אבתינו חטאו אינם (ואינם) אנחנו (ואנחנו) עונתיהם סבלנו |
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
| עבדים משלו בנו פרק אין מידם |
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
| בנפשנו נביא לחמנו מפני חרב המדבר |
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
| עורנו כתנור נכמרו מפני זלעפות רעב |
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
| נשים בציון ענו בתלת בערי יהודה |
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
| שרים בידם נתלו פני זקנים לא נהדרו |
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
| בחורים טחון נשאו ונערים בעץ כשלו |
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
| זקנים משער שבתו בחורים מנגינתם |
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
| שבת משוש לבנו נהפך לאבל מחלנו |
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
| נפלה עטרת ראשנו אוי נא לנו כי חטאנו |
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
| על זה היה דוה לבנו--על אלה חשכו עינינו |
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
| על הר ציון ששמם שועלים הלכו בו |
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
| אתה יהוה לעולם תשב כסאך לדור ודור |
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
| למה לנצח תשכחנו תעזבנו לארך ימים |
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
| השיבנו יהוה אליך ונשוב (ונשובה) חדש ימינו כקדם |
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
| כי אם מאס מאסתנו קצפת עלינו עד מאד |
