Klagovisorna 5
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
Souviens-toi, Yahweh, de ce qui nous est arrivé, regarde et vois notre opprobre.
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
Notre héritage a passé à des étrangers, nos maisons à des inconnus.
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
Nous sommes orphelins, sans père; nos mères sont comme des veuves.
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
Nous buvons notre eau à prix d’argent, le bois ne nous vient que pour un salaire.
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
Nos persécuteurs nous pressent par derrière; nous sommes épuisés; plus de repos pour nous.
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
Nous tendons la main vers l’Égypte, et vers l’Assyrie, pour nous rassasier de pain.
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
Nos pères ont péché, ils ne sont plus; et nous, nous portons leurs iniquités!
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
Des esclaves dominent sur nous; personne ne nous délivre de leurs mains.
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
Nous acquérons notre pain au péril de notre vie; devant l’épée du désert.
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
Notre peau est brûlante comme un four, par suite des ardeurs de la faim.
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
Ils ont déshonoré les femmes dans Sion, les vierges dans les villes de Juda.
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
Des chefs ont été pendus par leurs mains; la face des vieillards n’a pas été respectée.
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
Des adolescents ont porté la meule; des enfants ont chancelé, chargés de bois.
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
Les vieillards ont cessé d’aller à la porte; les jeunes gens, de jouer de leur lyre.
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
La joie de nos cœurs a cessé, nos danses sont changées en deuil.
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
La couronne de notre tête est tombée; oui, malheur à nous, car nous avons péché!
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
Voici pourquoi notre cœur est malade, pourquoi nos yeux sont obscurcis:
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
c’est parce que la montagne de Sion est désolée, et que les chacals s’y promènent.
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
Toi, Yahweh, tu sièges éternellement; ton trône subsiste d’âge en âge!
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
Pourquoi nous oublierais-tu à jamais, nous abandonnerais-tu pour de si longs jours?
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
Fais-nous revenir à toi, Yahweh, et nous reviendrons; renouvelle nos jours comme autrefois.
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
Car nous aurais-tu entièrement rejetés, serais-tu irrité contre nous sans mesure?
