Klagovisorna 5
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
Remember, Yahweh, what has come on us. Look, and see our reproach.
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
Our inheritance has been turned over to strangers, our houses to aliens.
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
We are orphans and fatherless. Our mothers are as widows.
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
We must pay for water to drink. Our wood is sold to us.
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
Our pursuers are on our necks. We are weary, and have no rest.
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
We have given our hands to the Egyptians, and to the Assyrians, to be satisfied with bread.
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
Our fathers sinned, and are no more. We have borne their iniquities.
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
Servants rule over us. There is no one to deliver us out of their hand.
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
We get our bread at the peril of our lives, because of the sword in the wilderness.
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
Our skin is black like an oven, because of the burning heat of famine.
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
They ravished the women in Zion, the virgins in the cities of Judah.
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
Princes were hanged up by their hands. The faces of elders were not honored.
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
The young men carry millstones. The children stumbled under loads of wood.
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
The elders have ceased from the gate, and the young men from their music.
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
The joy of our heart has ceased. Our dance is turned into mourning.
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
The crown has fallen from our head. Woe to us, for we have sinned!
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
For this our heart is faint. For these things our eyes are dim:
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
for the mountain of Zion, which is desolate. The foxes walk on it.
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
You, Yahweh, remain forever. Your throne is from generation to generation.
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
Why do you forget us forever, and forsake us for so long a time?
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
Turn us to yourself, Yahweh, and we will be turned. Renew our days as of old.
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
But you have utterly rejected us. You are very angry against us.
