Klagovisorna 5
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
Yahweh, think about what has happened to us. See that we have been disgraced.
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
Foreigners have seized our property, [and now] they live in our homes.
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
[Our enemies] have killed our fathers; they caused our mothers to become widows.
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
[Now] we are required to pay for water to drink, and we must pay [a lot of money] for firewood.
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
[It is as though] those who pursue us are at our heels; we are exhausted, but they do not allow us to rest.
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
In order to get enough food [to remain alive], we went to Egypt and Assyria and offered to work [for the people there].
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
Our ancestors sinned, and now they are dead, but we are being punished for the sins that they committed.
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
[Officials from Babylon] who were [previously] slaves [now] rule over us, and there is no one who can rescue us from their power.
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
When we roam around in the desert searching for food, we are in danger of being killed, because people there kill strangers with their swords.
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
Our skin has become hot like [SIM] an oven, and we have a very high fever because we are extremely hungry.
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
[Our enemies] have raped the women in Jerusalem, [and they have done that to] the young women in [all] the towns of Judea.
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
[Our enemies] have hanged our leaders, and they do not respect our elders.
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
They force our young men to grind [flour] with millstones, and boys stagger while they [are forced to] carry [heavy] loads of firewood.
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
[Our] elders no longer sit at the city gates [to make important decisions]; the young men no longer play their musical [instruments].
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
We [SYN] are no longer joyful; instead of dancing [joyfully], we now mourn.
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
The wreaths [of flowers] have fallen off our heads. Terrible things have happened to us because of the sins that we committed.
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
We [SYN] are tired and discouraged [IDM], and we cannot see well because our eyes are [full of tears].
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
Jerusalem is [completely] deserted, and jackals/wolves prowl around it.
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
But Yahweh, you rule forever! You continue to rule [MTY] from one generation to the next generation.
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
[So] why [RHQ] have you forgotten us? Why [RHQ] have you abandoned us for a very long time?
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
[Please] enable us to return to you, and enable us to prosper [MTY] as we did previously.
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
Please do that, because we hope that [RHQ] you have not rejected us forever and that [RHQ] you do not continue to be extremely angry with us!
