Klagovisorna 5
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
Remember O Yahweh what? has it happened to us (look! *Q(K)*) and see reproach our.
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
Inheritance our it has been turned over to strangers houses our to foreigners.
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
Fatherless ones we have become (and there not *Q(K)*) [is] a father mothers our [are] like widows.
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
Water our for money we have drunk wood our for a price they come.
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
At neck our we have been pursued we have become weary (and not *Q(K)*) it has been given rest to us.
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
Egypt we have given a hand Assyria to be satisfied bread.
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
Ancestors our they sinned (and not [are] they and we *Q(K)*) iniquities their we have borne.
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
Slaves they have ruled over us [is one who] rescues there not from hand their.
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
With life our we bring bread our because of [the] sword of the wilderness.
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
Skin our like an oven they have grown hot because of [the] burning heat of hunger.
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
Women in Zion men have humiliated virgins in [the] cities of Judah.
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
Princes by hand their they have been hanged [the] face of elders not they have been honored.
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
Young men a mill they have lifted and young men with wood they have staggered.
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
Old [men] from [the] gate they have ceased young men from music their.
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
It has ceased [the] joy of heart our it has been changed into mourning dancing our.
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
It has fallen [the] crown of head our woe! please to us for we have sinned.
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
On this it has become faint heart our on these [things] they have grown dim eyes our.
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
On [the] mountain of Zion that [is] desolate foxes they have prowled on it.
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
You O Yahweh for ever you will sit throne your [is] to a generation and a generation.
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
Why? to perpetuity do you forget us do you abandon? us for length of days.
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
Cause to return us O Yahweh - to yourself (so let us return *Q(K)*) renew days our like ancient time.
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
That except certainly you have rejected us you are angry towards us up to muchness.
