Klagovisorna 5
1 Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
Remember, YHWH, what has come on us. Look, and see our disgrace.
2 Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
Our inheritance is turned over to strangers, our houses to foreigners.
3 Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
We are orphans and fatherless. Our mothers are like widows.
4 Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
We have to pay for a drink of water; our wood is sold to us.
5 Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
Our pursuers are on our necks; we are weary, and have no rest.
6 Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
We have submitted to the Egyptians and to the Assyrians, to get enough bread.
7 Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
Our fathers sinned, and are no more; but we have borne their iniquities.
8 Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
Servants rule over us: There is none to deliver us out of their hand.
9 Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
We get our bread at the peril of our lives, because of the sword in the wilderness.
10 Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
Our skin is hot like an oven, because of the burning heat of famine.
11 De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
They raped the women in Zion, the virgins in the cities of Judah.
12 Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
Princes were hung by their hands; elders were shown no respect.
13 Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
The young men grind at the mill; the boys stagger under loads of wood.
14 De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
The elders have gone from the gate, the young men from their music.
15 Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
The joy of our heart has ceased; our dancing is turned into mourning.
16 Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
The crown is fallen from our head; woe to us, for we have sinned.
17 Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
For this our heart is faint; for these things our eyes grow dim.
18 För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
For the mountain of Zion, which is desolate; the foxes walk on it.
19 Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
But you, YHWH, abide forever; your throne is from generation to generation.
20 Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
Why do you keep on forgetting us? Why do you forsake us so long?
21 Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
Restore us to you, YHWH, and we shall be restored; renew our days as in former times,
22 Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
unless you have completely rejected us and are angry with us beyond measure.
