Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
Mene ɔbarima a mahunu amane wɔ nʼabufuo abaa ano.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
Wapam me afiri ne ho ama manante sum mu na ɛnyɛ hann mu;
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
Ampa ara wama nsa so atia me mpɛn bebree, ɛda mu nyinaa.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
Wama me wedeɛ ne me nam anyini Na wabubu me nnompe.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
Waka me ahyɛ mu, ɔde nwononwono ne ahokyere atwa me ho ahyia.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
Wama matena esum mu sɛ wɔn a wɔawuwu dada no.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
Wato ɔfasuo atwa me ho ahyia enti mentumi nnwane; wagu me nkɔnsɔnkɔnsɔn ama matɔ baha.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
Mpo sɛ mefrɛ anaasɛ mebɔ mpaeɛ srɛ mmoa a ɔsi me mpaeɛbɔ ano.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
Ɔde abotan asi me ɛkwan; wama mʼakwan ayɛ kɔntɔnkye.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
Te sɛ sisi a ɔda hɔ retwɛn, te sɛ gyata a watɛ,
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
ɔtwee me firi ɛkwan no mu dwerɛɛ me na ɔgyaa me a menni mmoa biara.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
Ɔkuntunuu ne tadua mu na ɔde ne bɛmma kyerɛɛ me so.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
Ɔde bɛmma a ɛfiri ne kotokuo mu hwiree mʼakoma mu.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
Meyɛɛ asredeɛ maa me nkurɔfoɔ nyinaa; wɔto akutia nnwom de di me ho fɛ ɛda mu nyinaa.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
Ɔde nhahan nwononwono ahyɛ me ma. Wama me bɔnwoma anom.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
Ɔde aboseaa abubu me se; na watiatia me so wɔ mfuturo mu.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
Wɔama asomdwoeɛ abɔ me; na mewerɛ afiri yiedie.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
Enti mese, “Mʼanimuonyam asa, deɛ mede mʼani too so Awurade mu no nyinaa.”
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Mekae mʼamanehunu wɔ mʼakyinkyini mu, nwononwono ne bɔnwoma mu.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
Mekae yie, na me kra aboto wɔ me mu.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
Nanso, mekae yei ne saa enti, mewɔ anidasoɔ.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
Awurade dɔ kɛseɛ enti yɛnnsɛeɛ. Nʼayamhyehyeɛ nni hwammɔ.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
Ɛyɛ foforɔ anɔpa biara; wo nokorɛdie yɛ kɛseɛ.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
Meka kyerɛ me ho sɛ, “Awurade yɛ me kyɛfa, enti mɛtwɛn no.”
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
Awurade yɛ ma wɔn a wɔn anidasoɔ wɔ ne mu, onipa a ɔhwehwɛ noɔ no;
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
Ɛyɛ sɛ wɔyɛ komm de twɛn Awurade nkwagyeɛ.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
Ɛyɛ ma ɔbarima sɛ ɔsoa kɔnnua no wɔ ne mmeranteɛ ɛberɛ mu.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
Ma ɔntena ase komm, ɛfiri sɛ Awurade de ato no so.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
Ma ɔmfa nʼanim nsie wɔ mfuturo mu, ebia anidasoɔ wɔ hɔ.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
Ma ɔmfa nʼafono mma deɛ ɔpɛɛ sɛ ɔbɔ no na ɔnhyɛ no aniwuo.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
Na Awurade nto nnipa ntwene koraa.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
Ɛwom, ɔde awerɛhoɔ ba deɛ, nanso ɔbɛnya ayamhyehyeɛ. Ne dɔ kɛseɛ no to rentwa da.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
Ɔfiri amemenemfe mu de amanehunu anaa awerɛhoɔ brɛ nnipa mma.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
Sɛ wɔde wɔn nan dwerɛ nneduafoɔ a wɔwɔ asase no so a,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
sɛ wɔtiatia obi ahofadie so wɔ Ɔsorosoroni no anim a,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
anaa sɛ wɔbu obi ntɛnkyea a, Awurade nhunu saa nneɛma yi anaa?
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Hwan na ɔbɛtumi aka na wama aba mu wɔ ɛberɛ a ɛnyɛ Awurade na ɔhyɛeɛ?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
Ɛnyɛ Ɔsorosoroni no anom na musuo ne nnepa firi anaa?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
Adɛn enti na ɛsɛ sɛ ɔteasefoɔ nwiinwii ɛberɛ a wɔatwe nʼaso wɔ ne bɔne ho?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
Momma yɛnhwehwɛ yɛn akwan mu na yɛnsɔ nhwɛ, na yɛnsane nkɔ Awurade nkyɛn.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
Momma yɛmma yɛn akoma ne yɛn nsa so, nkyerɛ Onyankopɔn wɔ ɔsoro, na yɛnka sɛ:
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
“Yɛayɛ bɔne, na yɛate atua na woamfa ankyɛ.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
“Wode abufuo akata wo ho ataa yɛn; na wakunkum a woannya ahummɔborɔ.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Wode wo ho asie omununkum mu enti mpaeɛbɔ biara nnuru wo nkyɛn.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Woayɛ yɛn atantanneɛ ne wira wɔ amanaman no mu.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
“Yɛn atamfoɔ nyinaa abae wɔn anom tɛtrɛɛ de tia yɛn.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Yɛabrɛ ne ahunahuna ne akukuruhweaseɛ, mmubuiɛ ne ɔsɛeɛ.”
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Me nisuo sene sɛ asutene ɛfiri sɛ wɔasɛe me nkurɔfoɔ.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
Me nisuo bɛsene ara, na ɛrennyae,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
kɔsi sɛ Awurade bɛhwɛ afiri ɔsoro, na wahu.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
Deɛ mehunu no ma me kra werɛ ho me kuropɔn no mu mmaa nyinaa enti.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
Mʼatamfoɔ a menyɛɛ wɔn hwee pampam me sɛ anomaa.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
Wɔpɛɛ sɛ wɔtwa me nkwa so na wɔsi me aboɔ wɔ amena mu;
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
nsuo bu faa me tiri so, na ɛyɛɛ me sɛdeɛ wɔrewie me.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
Mebɔɔ wo din, Ao Awurade firi amena no ase tɔnn.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
Wotee me sufrɛ: “Nsi wʼaso wɔ me gyeɛ sufrɛ ho.”
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
Wotwe bɛnee me ɛberɛ a mefrɛɛ woɔ no, na wokaa sɛ, “Nsuro.”
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
Ao Awurade, wodii mʼasɛm maa me; na wogyee me nkwa.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
Woahunu bɔne a wɔayɛ me, Ao Awurade. Di mʼasɛm ma me!
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
Woahunu wɔn aweretɔ no mu den, wɔn pɔ a wɔbɔ tia me no nyinaa.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Ao Awurade, woate wɔn sopa, wɔn pɔ a wɔbɔ tia me no nyinaa,
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
deɛ mʼatamfoɔ ka no sɛ asomusɛm na wɔka no brɛoo de tia me da mu nyinaa.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Hwɛ wɔn! Sɛ wɔgyinagyina hɔ anaa sɛ wɔtete hɔ, wɔto akutia nnwom de di me ho fɛw.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
Fa deɛ ɛfata tua wɔn so ka, Ao Awurade, deɛ wɔn nsa ayɛ enti.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
Pirim wɔn akoma, na ma wo nnome mmra wɔn so.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Fa abufuo taa wɔn, na sɛe wɔn firi Awurade sorosoro ase.
