Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
Yo soy el hombre que fue afligido Con la vara de su furor.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
Me guió y condujo en oscuridad y no en luz.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
Ciertamente se apartó de mí. Contra mí vuelve su mano todo el día.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
Consumió mi carne y mi piel, Quebró mis huesos.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
Me sitió Y me encerró en tribulación y angustia.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
Me encerró a vivir en oscuridad Como los que murieron hace tiempo.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
Me cercó con muros de modo que no puedo salir. Me cargó una cadena pesada.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
Aun cuando clamo y grito, Cierra oídos a mi oración.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
Con piedras labradas bloqueó mi camino Y torció mis senderos.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
Él es para mí como oso que acecha, Como león agazapado en lugares secretos.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
Él trastornó mis caminos. Me destrozó y me dejó desolado.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
Entesó su arco, Y me puso como blanco de su flecha.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
Él hizo que las flechas de su caja portátil para flechas Penetraran en mis órganos internos.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
Soy el escarnio para todo mi pueblo, El estribillo de burla todo el día.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
Me llenó de amargura. Me dio a beber ajenjo.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
Quebró mis dientes con grava Y me pisoteó en la ceniza,
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
Mi alma está lejos de la paz. Olvidé la felicidad.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
Y dije: Mi fuerza y mi esperanza En Yavé perecieron.
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Recuerda mi aflicción y mi angustia, El ajenjo y la hiel.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
Ciertamente mi alma recuerda Y está abatida dentro de mí.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
Esto le recuerdo a mi mente, Por tanto tengo esperanza:
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
Por causa de las misericordias de Yavé No estamos consumidos. Porque sus compasiones no fallan.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
Nuevas son cada mañana. Grande es tu fidelidad.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
Yavé es mi porción, dice mi alma, Por tanto espero en Él.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
Bueno es Yavé para los que lo esperan, Para el alma que lo busca.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
Bueno es esperar en silencio La salvación de Yavé.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
Bueno es para un hombre llevar El yugo desde su juventud,
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
Que se siente a solas y guarde silencio Puesto que Él se lo impuso.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
Que ponga su boca en el polvo, Tal vez haya esperanza.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
Que dé la mejilla al que lo abofetea, Y se harte de afrenta.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
Porque ʼAdonay no desechará para siempre.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
Aunque entristezca, Él tendrá compasión Según su abundante misericordia.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
Porque no aflige voluntariamente, Ni entristece a los hijos de los hombres.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
No aplasta bajo sus pies A todos los cautivos de la tierra.
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
No se aparta del justo juicio a un hombre En presencia de ʼElyón.
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
ʼAdonay no aprueba Pervertir la causa del hombre.
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
¿Quién dice algo y ocurre, A menos que ʼAdonay lo ordene?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
¿No procede de la boca del ʼElyon Tanto lo bueno como lo malo?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
¿Por qué se queja el hombre? Que se queje el hombre por el castigo de sus pecados.
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
Examinemos y probemos nuestros caminos, Y regresemos a Yavé.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
Levantamos nuestros corazones y manos Hacia ʼEL en el cielo y dijimos:
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
Nosotros transgredimos y fuimos rebeldes. Tú no nos perdonaste.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
Te cubriste con furor, Y nos perseguiste. Nos mataste sin compasión.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Te cubriste con una nube muy espesa Para que no pasara la oración.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Nos volviste como excrementos y basura entre los pueblos.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
Todos nuestros enemigos ensanchan sus bocas contra nosotros.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Terror y trampa están sobre nosotros, Desolación y destrucción.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Mis ojos derraman manantiales de agua A causa de la destrucción de la hija de mi pueblo.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
Mis ojos manan sin cesar, sin alguna tregua.
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
Hasta que Yavé vea Y mire desde el cielo.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
Mis ojos traen sufrimiento a mi alma A causa de las hijas de mi ciudad.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
Como a un pájaro me cazaron Los que sin causa son mis enemigos.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
Me echaron en la cisterna Y pusieron una piedra sobre mí.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
Las aguas fluyeron sobre mi cabeza. Yo dije: ¡Estoy muerto!
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
De lo más hondo de la fosa, oh Yavé, Invoqué tu Nombre.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
Oíste mi voz: No cierres tu oído A mi suspiro, a mi clamor.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
Tú te acercaste cuando te invoqué, Dijiste: ¡No temas!
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
Oh ʼAdonay, Tú defendiste la causa de mi vida. Tú redimiste mi vida.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
Tú viste, oh Yavé, mi opresión. Juzga mi causa.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
Tú viste toda su venganza, Todos sus planes contra mí.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Tú oíste, oh Yavé, Todos sus reproches contra mí.
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
Los labios de mis asaltantes y su murmuración Están contra mí todo el día.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Observa su sentarse y levantarse. Yo soy su estribillo de burla.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
Tú, oh Yavé, les recompensarás Según la obra de sus manos.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
Les darás dureza de corazón. Tu maldición estará sobre ellos.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Oh Yavé, persíguelos en tu furor Y destrúyelos de debajo de los cielos, oh Yavé.
