Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
Soy el hombre que ha experimentado el sufrimiento bajo la vara de la ira de Dios.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
Me ha alejado, obligándome a caminar en las tinieblas en lugar de la luz.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
De hechome golpea una y otra vez todo el día.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
Me ha desgastado; me ha hecho pedazos.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
Me ha asediado, rodeándome de amargura y miseria.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
Me ha obligado a vivir en las tinieblas, como los muertos desde hace tiempo.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
Ha levantado un muro a mi alrededor para que no pueda escapar; me ha atado con pesadas cadenas.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
Aunque siga clamando por ayuda, se niega a escuchar mi oración.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
Ha puesto piedras en mi camino y me envía por senderos torcidos.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
Es un oso que me acecha, un león escondido listo para atacar,
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
Me arrastró de mi camino y me hizo pedazos, dejándome indefenso.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
Cargó su arco con una flecha y me usó como blanco,
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
Me disparó en los riñones con sus flechas.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
Ahora todos se ríen de mí, cantando canciones que se burlan de mí todo el día.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
Me ha llenado de amargura; me ha llenado de amargo ajenjo.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
Me ha roto los dientes con arenilla; me ha pisoteado en el polvo.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
Me ha arrancado la paz; he olvidado todo lo bueno de la vida.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
Por eso digo: Mi expectativa de una larga vida ha desaparecido, junto con todo lo que esperaba del Señor.
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
No olvides todo lo que he sufrido en mi agonía, tan amargo como el ajenjo y el veneno.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
Ciertamente no lo he olvidado. Lo recuerdo demasiado bien, por eso me hundo en la depresión.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
Pero aún tengo esperanza cuando pienso en esto:
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
Es por el amor fiel del Señor que nuestras vidas no están destruidas, pues con sus actos de misericordia nunca nos abandona.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
Él los renueva cada mañana. ¡Qué maravillosamente fiel eres, Señor!
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
El Señor es todo lo que necesito, me digo a mí mismo: Pondré mi esperanza en él.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
El Señor es bueno con los que confían en él, con cualquiera que lo siga.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
Es bueno esperar tranquilamente la salvación del Señor.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
Es bueno que el ser humano aprenda a soportar con paciencia la disciplina mientras es joven.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
Debe sentarse solos en silencio, porque es Dios quien lo ha disciplinado.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
Debe inclinarse con el rostro hacia el suelo, porque aún puede haber esperanza.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
Debe poner la mejilla a quien quiera abofetearlos; debe aceptar los insultos de los demás.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
Porque el Señor no nos abandonará para siempre.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
Aunque nos venga la tristeza, él nos muestra misericordia porque su amor fiel es muy grande.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
Porque no quiere herir ni causarle dolor a ninguno.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
Ya sea que alguien maltrate a todos los prisioneros de la tierra
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
Ole niegue a alguien sus derechos mientras el Altísimo lo ve,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
O sea que alguien engañe a otro en su caso legal, estas son cosas el Señor noaprueba.
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
¿Quién habló y llegó a existir? ¿No fue el Señor quien lo ordenó?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
Cuando el Altísimo habla puede ser para un desastre o para una bendición.
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
¿Por qué habría de quejarse un ser humano de las consecuencias de sus pecados?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
Debemos mirarnos a nosotros mismos, examinar nuestros actos y volver al Señor.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
No nos limitemos a levantar la mano a Dios hacia el cielo, sino nuestra mente también, y digamos:
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
“Nosotros somos pecadores; nosotros somos rebeldes ¡y tú no nos has perdonado!”
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
Te has envuelto en ira y nos has perseguido, matándonos sin piedad. Has destruido sin piedad.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Te has envuelto en una nube que ninguna oración puede penetrar.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Nos has convertido en residuos y desechos para las naciones de alrededor.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
Todos nuestros enemigos abren la boca para criticarnos.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Estamos aterrorizados y atrapados, devastados y destruidos.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Las lágrimas brotan de mis ojos por la muerte de mi pueblo.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
Mis ojos rebosan de lágrimas todo el tiempo. No se detendrán
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
Hasta que el Señor mire desde el cielo y vea lo que pasa.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
Lo que he visto me atormenta por lo que ha sucedido a todas las mujeres de mi ciudad.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
Sin razón alguna mis enemigos me atraparon como a un pájaro.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
Intentaron matarme arrojándome a un pozo y tirándome piedras.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
El agua me inundó hastala cabeza, y pensé que moriría.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
Desde lo más profundo de la fosa te llamé, Señor.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
Tú me oíste cuando oré: “Por favor, no ignores mi grito de auxilio”.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
Viniste a mí cuando te llamé, y me dijiste: “¡No tengas miedo!”
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
¡Has tomado mi caso y me has defendido; has salvado mi vida!
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
Señor, tú has visto las injusticias que se han cometido contra mí; ¡Defiéndeme, por favor!
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
Has observado lo vengativos que son y las veces que han conspirado contra mí.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Señor, tú has oído cómo me han insultado y lo que han tramado contra mí,
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
¡Cómo mis enemigos hablan contra mí y se quejan de mí todo el tiempo!
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
¡Mira! Ya sea que estén sentados o de pie, siguen burlándose de mí en sus canciones.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
¡Págales como se merecen, Señor, por todo lo que han hecho!
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
Dales algo para que sus mentes queden cubiertas! ¡Que tu maldición caiga sobre ellos!
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Persíguelos en tu cólera, Señor, y deshazte de ellos de la tierra!
