Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
Eu sou o homem que viu a aflição pela vara de seu furor.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
Guiou-me e levou-me a trevas, e não à luz.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
Com certeza se virou contra mim, revirou sua mão o dia todo.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
Fez envelhecer minha carne e minha pele, quebrou meus ossos.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
Edificou contra mim, e cercou [-me] de fel e de trabalho.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
Fez-me habitar em lugares escuros, como os que já morrera há muito tempo.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
Cercou-me por todos lados, e não posso sair; tornou pesados os meus grilhões.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
Até quando clamo e dou vozes, fechou [os ouvidos] à minha oração.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
Cercou meus caminhos com pedras lavradas, retorceu as minhas veredas.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
Foi para mim como um urso que espia, como um leão escondido.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
Desviou meus caminhos, e fez-me em pedaços; deixou-me desolado.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
Armou seu arco, e me pôs como alvo para a flecha.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
Fez entrar em meus rins as flechas de sua aljava.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
Servi de escárnio a todo o meu povo, de canção ridícula deles o dia todo.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
Fartou-me de amarguras, embebedou-me de absinto.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
Quebrou os meus dentes com cascalho, cobriu-me de cinzas.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
E afastou minha alma da paz, fez-me esquecer da boa vida.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
Então eu disse: Pereceram minha força e minha esperança no SENHOR.
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Lembra-te da minha aflição e do meu sofrimento, do absinto e do fel.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
Minha alma se lembra e se abate em mim.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
Disto me recordarei na minha mente, por isso terei esperança:
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
É pelas bondades do SENHOR que não somos consumidos, porque suas misericórdias não têm fim.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
Elas são novas a cada manhã; grande é a tua fidelidade.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
O SENHOR é minha porção, diz a minha alma; portanto nele esperarei.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
Bom é o SENHOR para os que nele esperam, para a alma que o busca.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
É bom esperar e tranquilo aguardar a salvação do SENHOR.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
É bom ao homem levar o jugo em sua juventude.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
Sente-se só, e fique quieto; pois ele o pôs sobre si.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
Ponha sua boca no pó; talvez haja esperança.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
Dê a face ao que o ferir; farte-se de insultos.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
Pois o Senhor não rejeitará para sempre:
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
Mesmo que cause aflição, ele também se compadecerá segundo a grandeza de suas misericórdias.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
Pois não é sua vontade afligir nem entristecer os filhos dos homens.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
Esmagar debaixo de seus pés a todos os prisioneiros da terra,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
Perverter o direito do homem diante da presença do Altíssimo,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
Prejudicar ao homem em sua causa: o Senhor não aprova ) [tais coisas].
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Quem é que pode fazer suceder [algo] que diz, se o Senhor não tiver mandado?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
Por acaso da boca do Altíssimo não sai tanto a maldição como a bênção?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
Por que o homem vivente se queixa da punição de seus próprios pecados?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
Examinemos nossos caminhos, investiguemos, e nos voltemos ao SENHOR.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
Levantemos nossos corações e as mãos a Deus nos céus,
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
[Dizendo: ] Nós transgredimos e fomos rebeldes; tu não perdoaste.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
Cobriste-te de ira, e nos perseguiste; mataste sem teres compaixão.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Cobriste-te de nuvens, para que [nossa] oração não passasse.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Tu nos tornaste como escória e rejeito no meio dos povos.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
Todos os nossos inimigos abriram sua boca contra nós.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Medo e cova vieram sobre nós, devastação e destruição.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Rios de águas correm de meus olhos, por causa da destruição da filha de meu povo.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
Meus olhos destilam, e não cessam; não haverá descanso,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
Até que o SENHOR preste atenção, e veja desde os céus.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
Meus olhos afligem minha alma, por causa de todas as filhas de minha cidade.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
Sem motivo meus inimigos me caçam como a um passarinho.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
Tentaram tirar minha vida na masmorra, e lançaram pedras sobre mim.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
As águas inundaram sobre minha cabeça; eu disse: É o meu fim.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
Invoquei o teu nome, SENHOR, desde a cova profunda.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
Ouviste minha voz: não escondas o teu ouvido ao meu suspiro, ao meu clamor.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
Tu te achegaste no dia em que te invoquei; disseste: Não temas.
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
Defendeste, Senhor, as causas de minha alma; redimiste minha vida.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
Viste, SENHOR, a maldade que me fizeram; julga minha causa.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
Viste toda a vingança deles, todos os seus pensamentos contra mim.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Ouvido os seus insultos, ó SENHOR, todos os seus pensamentos contra mim;
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
As coisas ditas pelos que se levantam contra mim, e seu planos contra mim o dia todo.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Olha para tudo quanto eles fazem; com canções zombam de mim.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
Retribui-lhes, SENHOR, conforme a obra de suas mãos.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
Dá-lhes angústia de coração, tua maldição a eles.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Persegue-os com ira, e destrua-os de debaixo dos céus do SENHOR.
