Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
Eu sou aquelle homem que viu a afflicção pela vara do seu furor.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
A mim me guiou e levou ás trevas e não á luz.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
Devéras se tornou contra mim e virou a sua mão todo o dia.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
Fez envelhecer a minha carne e a minha pelle, quebrantou os meus ossos.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
Edificou contra mim, e me cercou de fel e trabalho.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
Assentou-me em logares tenebrosos, como os que estavam mortos ha muito.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
Cercou-me de sebe, e não posso sair: aggravou os meus grilhões.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
Ainda quando clamo e grito, elle exclue a minha oração.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
Cercou de sebe os meus caminhos com pedras lavradas, divertiu as minhas veredas.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
Fez-se-me como urso de emboscada, um leão em esconderijos.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
Desviou os meus caminhos, e fez-me em pedaços; deixou-me assolado.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
Armou o seu arco, e me poz como alvo á frecha.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
Faz entrar nos meus rins as frechas da sua aljava.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
Fui feito um objecto de escarneo a todo o meu povo, de canção sua todo o dia.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
Fartou-me de amarguras, embriagou-me de absintho.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
Quebrou com pedrinhas de areia os meus dentes; abaixou-me na cinza.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
E affastaste da paz a minha alma; esqueci-me do bem.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
Então disse eu: Já pereceu a minha força, como tambem a minha esperança no Senhor.
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Lembra-te da minha afflicção e do meu pranto, do absintho e do fel.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
Minha alma certamente d'isto se lembra, e se abate em mim.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
D'isto me recordarei no meu coração; por isso esperarei.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
As misericordias do Senhor são a causa de não sermos consumidos; porque as suas misericordias não teem fim.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
Novas são cada manhã; grande é a tua fidelidade.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
A minha porção é o Senhor, diz a minha alma; portanto esperarei n'elle.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
Bom é o Senhor para os que se ateem a elle, para a alma que o busca.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
Bom é esperar, e aguardar em silencio a salvação do Senhor.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
Bom é para o homem levar o jugo na sua mocidade.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
Assentar-se-ha solitario, e ficará em silencio; porquanto Deus o poz sobre elle.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
Ponha a sua bocca no pó, dizendo: Porventura haverá esperança.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
Dê a sua face ao que o fere; farte-se de affronta.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
Porque o Senhor não rejeitará para sempre.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
Antes, se entristeceu a alguem, compadecer-se-ha d'elle, segundo a grandeza das suas misericordias.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
Porque não afflige nem entristece aos filhos dos homens do seu coração.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
Para atropellar debaixo dos seus pés a todos os presos da terra.
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
Para perverter o direito do homem perante a face do Altissimo.
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
Para subverter ao homem no seu pleito; porventura não o veria o Senhor?
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Quem é aquelle que diz, e assim acontece, quando o Senhor o não mande?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
Porventura da bocca do Altissimo não sae o mal e o bem?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
De que se queixa logo o homem vivente? queixe-se cada um dos seus peccados.
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
Esquadrinhemos os nossos caminhos, e investiguemol-os, e voltemos para o Senhor.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
Levantemos os nossos corações com as mãos a Deus nos céus, dizendo:
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
Nós prevaricámos, e fomos rebeldes; por isso tu não perdoaste.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
Cobriste-nos da tua ira, e nos perseguiste; mataste, não perdoaste.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Cobriste-te de nuvens, para que não passe a nossa oração.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Por cisco e rejeitamento nos pozeste no meio dos povos.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
Todos os nossos inimigos abriram contra nós a sua bocca.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Temor e cova vieram sobre nós, assolação e quebrantamento.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Correntes de aguas derramou o meu olho pelo quebrantamento da filha do meu povo.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
O meu olho manou, e não cessa, porquanto não ha descanço,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
Até que attente e veja o Senhor desde os céus.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
O meu olho move a minha alma, por causa de todas as filhas da minha cidade.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
Como ave me caçaram os que são meus inimigos sem causa.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
Arrancaram a minha vida na masmorra, e lançaram pedras sobre mim.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
Derramaram-se as aguas sobre a minha cabeça; eu disse: Estou cortado.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
Invoquei o teu nome, Senhor, desde a mais profunda cova.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
Ouviste a minha voz; não escondas o teu ouvido ao meu suspiro, ao meu clamor.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
Tu te chegaste no dia em que te invoquei; disseste: Não temas.
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
Pleiteaste, Senhor, os pleitos da minha alma, remiste a minha vida.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
Viste, Senhor, a injustiça que me fizeram; julga a minha causa.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
Viste toda a sua vingança, todos os seus pensamentos contra mim.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Ouviste o seu opprobrio, Senhor, todos os seus pensamentos contra mim,
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
Os ditos dos que se levantam contra mim e as suas imaginações contra mim todo o dia.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Observa-os a elles ao assentarem-se e ao levantarem-se; eu sou a sua canção.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
Rende-lhes recompensa, Senhor, conforme a obra das suas mãos.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
Dá-lhes ancia de coração, maldição tua sobre elles.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Na tua ira persegue-os, e desfal-os de debaixo dos céus do Senhor.
