Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
Jeg er den mann som har sett elendighet under hans vredes ris.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
Mig har han ledet og ført i mørke og ikke i lys.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
Bare mot mig vender han atter og atter sin hånd den hele dag.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
Han lot mitt kjøtt og min hud fortæres; han knuste mine ben.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
Han bygget en mur mot mig og omringet mig med bitterhet og møie.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
På mørke steder lot han mig bo som de for lenge siden døde.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
Han murte igjen for mig, så jeg ikke kan komme ut; han gjorde mine lenker tunge.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
Om jeg enn ropte og skrek, lukket han sitt øre for min bønn.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
Han tilmurte mine veier med hugne stener, mine stier gjorde han krokete.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
En lurende bjørn var han mot mig, en løve i skjul.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
Mine veier gjorde han til avveier, han sønderrev mig og ødela mig.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
Han spente sin bue og stilte mig op til mål for sin pil.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
Han lot sitt koggers sønner fare inn i mine nyrer.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
Jeg er blitt til latter for alt mitt folk, til en spottesang for dem hele dagen.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
Han mettet mig med bitre urter, han gav mig rikelig malurt å drikke.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
Han knuste mine tenner, han gav mig småsten å ete, han trykte mig ned i asken.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
Du forkastet mig og tok bort min fred; jeg glemte det som godt er,
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
og jeg sa: Det er forbi med min kraft og mitt håp til Herren.
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Kom i hu min elendighet og min landflyktighet - malurt og galle!
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
Min sjel kommer det i hu og er nedbøiet i mig.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
Dette vil jeg ta mig til hjerte, derfor vil jeg håpe:
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
Herrens miskunnhet er det at det ikke er forbi med oss; for hans barmhjertighet har ennu ikke ende.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
Den er ny hver morgen, din trofasthet er stor.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
Herren er min del, sier min sjel; derfor håper jeg på ham.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
Herren er god mot dem som bier efter ham, mot den sjel som søker ham.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
Det er godt at en bier i stillhet efter Herrens frelse.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
Det er godt for en mann at han bærer åk i sin ungdom,
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
at han sitter ene og tier, når han legger byrder på ham,
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
at han trykker sin munn i støvet og sier: Kanskje det ennu er håp -
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
at han vender sitt kinn til den som slår ham, lar sig mette med hån.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
For Herren forkaster ikke til evig tid,
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
men om han bedrøver, så forbarmer han sig igjen efter sin rike miskunnhet;
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
for det er ikke av hjertet han plager eller bedrøver menneskenes barn.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
Når nogen knuser alle jordens fanger under sine føtter,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
bøier mannens rett for den Høiestes åsyn
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
eller gjør en mann urett i hans sak - mon Herren ikke ser det?
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Hvem talte så det skjedde, uten at Herren bød det?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
Er det ikke fra den Høiestes munn både de onde og de gode ting utgår?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
Hvorfor klager et menneske som lever? Enhver klage over sin egen synd!
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
La oss ransake våre veier og granske dem, og la oss vende om til Herren!
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
La oss løfte vårt hjerte og våre hender til Gud i himmelen!
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
Vi har syndet og vært gjenstridige; du har ikke tilgitt.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
Du innhyllet dig i vrede og forfulgte oss; du slo ihjel, du sparte ikke.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Du innhyllet dig i skyer, så ingen bønn trengte igjennem.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Til skarn og utskudd gjorde du oss midt iblandt folkene.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
De spilte op sin munn mot oss alle våre fiender.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Gru og grav er blitt oss til del, ødeleggelse og undergang.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Bekker av tårer rinner fra mitt øie fordi mitt folks datter er gått under.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
Mitt øie rinner og har ikke ro, det får ingen hvile,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
før Herrens øie ser ned fra himmelen.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
Mitt øie volder min sjel smerte for alle min stads døtres skyld.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
Hårdt jaget de mig som en fugl de som var mine fiender uten årsak.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
De vilde gjøre ende på mitt liv, de vilde kaste mig i brønnen, og de kastet sten på mig.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
Vannene strømmet over mitt hode; jeg sa: Jeg er fortapt.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
Jeg påkalte ditt navn, Herre, fra den dypeste brønn.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
Du hørte min røst; lukk ikke ditt øre for mitt rop, men la mig få lindring!
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
Du var nær den dag jeg kalte på dig; du sa: Frykt ikke!
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
Herre, du har ført min sjels sak, du har frelst mitt liv.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
Herre, du har sett den urett jeg har lidt; døm i min sak!
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
Du har sett all deres hevn, alle deres onde råd mot mig.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Du har hørt deres hån, Herre, alle deres onde råd mot mig,
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
mine motstanderes tale og deres tanker mot mig den hele dag.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Akt på dem når de sitter, og når de står op! De synger spottesanger om mig.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
Du vil gjøre gjengjeld mot dem, Herre, efter deres henders gjerning.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
Du vil legge et dekke over deres hjerte, din forbannelse vil bli dem til del.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Du vil forfølge dem i vrede og ødelegge dem, så de ikke mere finnes under Herrens himmel.
