Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
Nze muntu eyakangavvulwa n’omuggo ogw’obusungu bwe.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
Angobye mu maaso ge n’antambuliza mu kizikiza, awatali kitangaala;
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
ddala, omukono gwe gunnwanyisizza emirundi egiddiriŋŋanwa olunaku lwonna.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
Akaddiyizza omubiri gwange n’eddiba lyange era amenye n’amagumba gange.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
Antaayizza n’anzijuza obulumi n’okubonaabona.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
Antadde mu kizikiza ng’abafu abaafa edda.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
Ankomedde n’okuyinza ne siyinza kudduka, ansibye enjegere ezizitowa.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
Ne bwe mukoowoola ne mukaabira nga mmusaba anyambe, okusaba kwange akuggalira bweru.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
Anteeredde amayinja mu kkubo lyange era akyamizza amakubo gange.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
Ng’eddubu bwe liteega, n’empologoma bwe yeekweka
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
yansikambula n’anziggya mu kkubo lyange n’antaagulataagula n’andeka awo nga sirina anyamba.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
Yanaanuula omutego gwe, n’anteekawo okuba ssabbaawa ey’obusaale bwe.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
Yafumita omutima gwange n’obusaale okuva mu mufuko gwe.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
Nafuuka ekisekererwa eri abantu bonna, era bannyooma nga bannyimbirira okuzibya obudde.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
Anzijuzza ebikaawa era ampadde ekikompe eky’obubalagaze nkinywe.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
Ampadde oluyinjayinja okululya amannyo gange ne gamenyeka; anninnyiridde mu nfuufu.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
Emmeeme yange terina mirembe, n’okujjukira sijjukira bugagga bwe bufaanana.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
Era njogera nti, “Ekitiibwa kyange kigenze, n’essuubi lyonna lye nalina mu Mukama limpeddeko.”
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Nzijukira okubonaabona kwange n’okuwankawanka kwange, n’obulumi n’obubalagaze.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
Mbijjukira bulungi era bwe mbirowoozaako omutima gwange gulumwa.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
Ebyo byonna mbijjukira, kyenvudde mbeera n’essuubi.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
Olw’okwagala kwa Mukama okutaggwaawo, tetulimalibwawo, kubanga ekisa kye tekiggwaawo.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
Buli lukya ekisa kyo kiba kiggya; n’obwesigwa bwo bwa lubeerera.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
Njogera mu mutima gwange nti, “Mukama gwe mugabo gwange, kyenaava mbeera n’essuubi mu ye.”
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
Mukama mulungi eri abo abamulinamu essuubi, eri oyo amunoonya.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
Kirungi omuntu okulindirira obulokozi bwa Mukama n’obukkakkamu.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
Kirungi omuntu okwetikka ekikoligo kye mu buvubuka bwe.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
Atuulenga yekka mu kasirise kubanga Mukama y’akimwambiseemu.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
Leka akweke amaaso ge mu nfuufu, mpozi wanaabaawo essuubi.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
Leka aweeyo oluba lwe okukubibwa, era amalibwe n’okuvumibwa.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
Kubanga Mukama taligobera bantu bweru ebbanga lyonna.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
Newaakubadde ng’aleeta obulumi, aliraga ekisa kubanga okwagala kwe kungi nnyo tekuggwaawo.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
Tagenderera kuleeta bulumi newaakubadde okubonaabona ku baana ba bantu.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
Mukama akkiriziganya n’okulinnyirira abasibe,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
n’okuggyako omuntu obwetwaze bwe mu maaso g’Oyo Ali Waggulu Ennyo,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
oba n’obutaba na bwenkanya eri omuntu?
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Ani ayinza okwogera ekintu ne kituukirira, Mukama nga takiragidde?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
Mu kamwa k’oyo Ali Waggulu Ennyo, si mmwe muva ebigambo eby’okubeerwa n’eby’okubonereza?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
Lwaki omuntu omulamu yeemulugunya, bw’abonerezebwa olw’ebibi bye?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
Twekebere engeri zaffe, era tuzeetegereze, tudde eri Mukama.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
Tuyimuse emitima gyaffe n’emikono gyaffe eri Katonda mu ggulu, twogere nti,
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
“Twayonoona ne tujeema, tokyerabiranga era tonatusonyiwa.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
“Ojjudde obusungu n’otugobaganya, n’otutta awatali kutusaasira.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Weebisseeko ekire, waleme okubaawo okusaba n’okumu okutuuka gy’oli.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Otufudde obusa n’ebisasiro mu mawanga.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
“Abalabe baffe bonna batwogerako ebigambo ebibi.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Tubonyeebonye olw’entiisa n’emitego n’okunyagibwa n’okuzikirizibwa.”
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Amaaso gange gakulukuta emigga gy’amaziga olw’okuzikirira kw’abantu bange.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
Era amaaso gange ganeeyongeranga okukulukuta amaziga awatali kusirika,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
okutuusa Mukama lw’alisinzira mu ggulu n’alaba.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
Bye ndaba bireeta ennaku ku mutima gwange, olw’ebyo ebyatuuka ku bawala b’ekibuga kyange.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
Abalabe bange banjigganya olutata ne baba ng’abayigga ennyonyi.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
Bagezaako okuzikiririza obulamu bwange mu bunnya, ne bankasuukirira amayinja;
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
amazzi gaabikka omutwe gwange, ne ndowooza nti, nsanyeewo.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
“Nakoowoola erinnya lyo, Ayi Mukama, nga ndi mu bunnya wansi ennyo;
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
wawulira okwegayirira kwange: toziba matu go eri okukaaba kwange.”
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
Bwe nakukoowoola wansemberera n’oyogera nti, “Totya!”
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
Mukama watunula mu nsonga yange, era n’onunula obulamu bwange.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
Ayi Mukama, walaba ebibi bye bankola, obasalire omusango nga bwe kibagwanira.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
Walaba bwe bampalana, n’enkwe zaabwe zonna ze bansalira.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Wawulira bye banvuma, Ayi Mukama Katonda, n’enkwe zaabwe zonna ze bansalira,
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
obwama n’ebirowoozo eby’abalabe bange bye bantesaako obudde okuziba.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Batunuulire mu kutuula kwabwe ne mu kuyimirira kwabwe; bannyooma nga bwe bannyimbirira.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
Obasasule nga bwe kibagwanira Ayi Mukama Katonda, olw’ebikolwa eby’emikono gyabwe.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
Osseeko ekibikka ku mitima gyabwe, n’ekikolimo kyo kibabeereko.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Obayigganye mu busungu bwo obazikirize ng’osinziira mu ggulu lya Mukama Katonda.
