Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
ALEPH. Ego vir videns paupertatem meam in virga indignationis eius.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
ALEPH. Me minavit, et adduxit in tenebras, et non in lucem.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
ALEPH. Tantum in me vertit, et convertit manum suam tota die.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
BETH. Vetustam fecit pellem meam, et carnem meam, contrivit ossa mea.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
BETH. Ædificavit in gyro meo, et circumdedit me felle, et labore.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
BETH. In tenebrosis collocavit me, quasi mortuos sempiternos.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
GHIMEL. Circumædificavit adversum me, ut non egrediar: aggravavit compedem meum.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
GHIMEL. Sed et cum clamavero, et rogavero, exclusit orationem meam.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
GHIMEL. Conclusit vias meas lapidibus quadris, semitas meas subvertit.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
DALETH. Ursus insidians factus est mihi: leo in absconditis.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
DALETH. Semitas meas subvertit, et confregit me: posuit me desolatam.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
DALETH. Tetendit arcum suum, et posuit me quasi signum ad sagittam.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
HE. Misit in renibus meis filias pharetræ suæ.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
HE. Factus sum in derisum omni populo meo, canticum eorum tota die.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
HE. Replevit me amaritudinibus, inebriavit me absynthio.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
VAU. Et fregit ad numerum dentes meos, cibavit me cinere.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
VAU. Et repulsa est a pace anima mea, oblitus sum bonorum.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
VAU. Et dixi: Periit finis meus, et spes mea a Domino.
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
ZAIN. Recordare paupertatis, et transgressionis meæ, absinthii, et fellis.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
ZAIN. Memoria memor ero, et tabescet in me anima mea.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
ZAIN. Hæc recolens in corde meo, ideo sperabo.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
HETH. Misericordiæ Domini quia non sumus consumpti: quia non defecerunt miserationes eius.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
HETH. Novi diluculo, multa est fides tua.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
HETH. Pars mea Dominus, dixit anima mea: propterea expectabo eum.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
TETH. Bonus est Dominus sperantibus in eum, animæ quærenti illum.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
TETH. Bonum est præstolari cum silentio salutare Dei.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
TETH. Bonum est viro, cum portaverit iugum ab adolescentia sua.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
IOD. Sedebit solitarius, et tacebit: quia levavit super se.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
IOD. Ponet in pulvere os suum, si forte sit spes.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
IOD. Dabit percutienti se maxillam, saturabitur opprobriis.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
CAPH. Quia non repellet in sempiternum Dominus.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
CAPH. Quia si abiecit, et miserebitur secundum multitudinem misericordiarum suarum.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
CAPH. Non enim humiliavit ex corde suo, et abiecit filios hominum,
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
LAMED. Ut conteret sub pedibus suis omnes vinctos terræ,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
LAMED. Ut declinaret iudicium viri in conspectu vultus Altissimi.
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
LAMED. Ut perverteret hominem in iudicio suo, Dominus ignoravit.
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
MEM. Quis est iste, qui dixit ut fieret, Domino non iubente?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
MEM. Ex ore Altissimi non egredientur nec mala nec bona?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
MEM. Quid murmuravit homo vivens, vir pro peccatis suis?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
NUN. Scrutemur vias nostras, et quæramus, et revertamur ad Dominum.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
NUN. Levemus corda nostra cum manibus ad Dominum in cælos.
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
NUN. Nos inique egimus, et ad iracundiam provocavimus: idcirco tu inexorabilis es.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
SAMECH. Operuisti in furore, et percussisti nos: occidisti, nec pepercisti.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
SAMECH. Opposuisti nubem tibi, ne transeat oratio.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
SAMECH. Eradicationem, et abiectionem posuisti me in medio populorum.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
PHE. Aperuerunt super nos os suum omnes inimici.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
PHE. Formido, et laqueus facta est nobis vaticinatio, et contritio.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
PHE. Divisiones aquarum deduxit oculus meus, in contritione filiæ populi mei.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
AIN. Oculus meus afflictus est, nec tacuit, eo quod non esset requies,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
AIN. Donec respiceret et videret Dominus de cælis.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
AIN. Oculus meus deprædatus est animam meam in cunctis filiabus urbis meæ.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
SADE. Venatione ceperunt me quasi avem inimici mei gratis.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
SADE. Lapsa est in lacum vita mea, et posuerunt lapidem super me.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
SADE. Inundaverunt aquæ super caput meum: dixi: Perii.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
COPH. Invocavi nomen tuum Domine de lacu novissimo.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
COPH. Vocem meam audisti: ne avertas aurem tuam a singultu meo, et clamoribus.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
COPH. Appropinquasti in die, quando invocavi te: dixisti: Ne timeas.
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
RES. Iudicasti Domine causam animæ meæ, Redemptor vitæ meæ.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
RES. Vidisti Domine iniquitatem illorum adversum me: iudica iudicium meum.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
RES. Vidisti omnem furorem, universas cogitationes eorum adversum me.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
SIN. Audisti opprobrium eorum Domine, omnes cogitationes eorum adversum me:
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
SIN. Labia insurgentium mihi; et meditationes eorum adversum me tota die.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
SIN. Sessionem eorum, et resurrectionem eorum vide, ego sum psalmus eorum.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
THAU. Redes eis vicem Domine iuxta opera manuum suarum.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
THAU. Dabis eis scutum cordis laborem tuum.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
THAU. Persequeris in furore, et conteres eos sub cælis Domine.
