Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
여호와의 노하신 매로 인하여 고난 당한 자는 내로다
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
나를 이끌어 흑암에 행하고 광명에 행치 않게 하셨으며
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
종일토록 손을 돌이켜 자주 자주 나를 치시도다
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
나의 살과 가죽을 쇠하게 하시며 나의 뼈를 꺾으셨고
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
담즙과 수고를 쌓아 나를 에우셨으며
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
나로 흑암에 거하게 하시기를 죽은지 오랜 자 같게 하셨도다
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
나를 둘러 싸서 나가지 못하게 하시고 나의 사슬을 무겁게 하셨으며
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
내가 부르짖어 도움을 구하나 내 기도를 물리치시며
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
다듬은 돌을 쌓아 내 길을 막으사 내 첩경을 굽게 하셨도다
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
저는 내게 대하여 엎드리어 기다리는 곰과 은밀한 곳의 사자 같으사
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
나의 길로 치우치게 하시며 내 몸을 찢으시며 나로 적막하게 하셨도다
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
활을 당기고 나로 과녁을 삼으심이여
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
전동의 살로 내 허리를 맞추셨도다
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
나는 내 모든 백성에게 조롱거리 곧 종일토록 그들의 노랫거리가 되었도다
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
나를 쓴 것으로 배불리시고 쑥으로 취하게 하셨으며
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
조약돌로 내 이를 꺾으시고 재로 나를 덮으셨도다
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
주께서 내 심령으로 평강을 멀리 떠나게 하시니 내가 복을 잊어버렸음이여
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
스스로 이르기를 나의 힘과 여호와께 대한 내 소망이 끊어졌다 하였도다
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
내 고초와 재난 곧 쑥과 담즙을 기억하소서!
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
내 심령이 그것을 기억하고 낙심이 되오나
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
중심에 회상한즉 오히려 소망이 있사옴은
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
여호와의 자비와 긍휼이 무궁하시므로 우리가 진멸되지 아니함이니이다
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
이것이 아침마다 새로우니 주의 성실이 크도소이다
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
내 심령에 이르기를 여호와는 나의 기업이시니 그러므로 내가 저를 바라리라 하도다
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
무릇 기다리는 자에게나 구하는 영혼에게 여호와께서 선을 베푸시는 도다
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
사람이 여호와의 구원을 바라고 잠잠히 기다림이 좋도다
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
사람이 젊었을 때에 멍에를 메는 것이 좋으니
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
혼자 앉아서 잠잠할 것은 주께서 그것을 메우셨음이라
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
입을 티끌에 댈지어다 혹시 소망이 있을지로다
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
때리는 자에게 뺨을 향하여 수욕으로 배불릴지어다
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
이는 주께서 영원토록 버리지 않으실 것임이며
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
저가 비록 근심케 하시나 그 풍부한 자비대로 긍휼히 여기실 것임이니라
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
주께서 인생으로 고생하며 근심하게 하심이 본심이 아니시로다
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
세상에 모든 갇힌 자를 발로 밟는 것과
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
지극히 높으신 자의 얼굴 앞에서 사람의 재판을 굽게 하는 것과
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
사람의 송사를 억울케 하는 것은 다 주의 기쁘게 보시는 것이 아니로다
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
주의 명령이 아니면 누가 능히 말하여 이루게 하라
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
화, 복이 지극히 높으신 자의 입으로 나오지 아니하느냐
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
살아 있는 사람은 자기 죄로 벌을 받나니 어찌 원망하랴
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
우리가 스스로 행위를 조사하고 여호와께로 돌아가자
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
마음과 손을 아울러 하늘에 계신 하나님께 들자
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
우리의 범죄함과 패역함을 주께서 사하지 아니하시고
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
진노로 스스로 가리우시고 우리를 군축하시며 살륙하사 긍휼을 베풀지 아니하셨나이다
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
주께서 구름으로 스스로 가리우사 기도로 상달치 못하게 하시고
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
우리를 열방 가운데서 진개와 폐물을 삼으셨으므로
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
우리의 모든 대적이 우리를 향하여 입을 크게 벌렸나이다
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
두려움과 함정과 잔해와 멸망이 우리에게 임하였도다
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
처녀 내 백성의 파멸을 인하여 내 눈에 눈물이 시내처럼 흐르도다
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
내 눈의 흐르는 눈물이 그치지 아니하고 쉬지 아니함이여
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
여호와께서 하늘에서 살피시고 돌아보시기를 기다리는도다
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
나의 성읍의 모든 여자를 인하여 내 눈이 내 심령을 상하게 하는도다
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
무고히 나의 대적이 된 자가 나를 새와 같이 심히 쫓도다
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
저희가 내 생명을 끊으려고 나를 구덩이에 넣고 그 위에 돌을 던짐이여
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
물이 내 머리에 넘치니 내가 스스로 이르기를 이제는 멸절되었다 하도다
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
여호와여, 내가 심히 깊은 구덩이에서 주의 이름을 불렀나이다
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
주께서 이미 나의 음성을 들으셨사오니 이제 나의 탄식과 부르짖음에 주의 귀를 가리우지 마옵소서
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
내가 주께 아뢴 날에 주께서 내게 가까이 하여 가라사대 두려워 말라 하셨나이다
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
주여, 주께서 내 심령의 원통을 펴셨고 내 생명을 속하셨나이다
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
여호와여, 나의 억울을 감찰하셨사오니 나를 위하여 신원하옵소서
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
저희가 내게 보수하며 나를 모해함을 주께서 다 감찰하셨나이다
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
여호와여, 저희가 나를 훼파하며 나를 모해하는것
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
곧 일어나 나를 치는 자의 입술에서 나오는 것과 종일 모해하는 것을 들으셨나이다
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
저희가 앉든지 서든지 나를 노래하는 것을 주여, 보옵소서
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
여호와여, 주께서 저의 손으로 행한 대로 보응하사
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
그 마음을 강퍅하게 하시고 저주를 더하시며
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
진노로 저희를 군축하사 여호와의 천하에서 멸하시리이다
