< Klagovisorna 3 >
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
Ni ne mutumin da ya ga azaba ta wurin bulalar fushin Ubangiji.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
Ya kore ni, ya sa na yi tafiya a cikin duhu maimakon a cikin haske;
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
ba shakka, ya juya mini baya, yana gāba da ni sau da sau, dukan yini.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
Ya sa fatar jikina da naman jikina sun tsufa ya kuma karya ƙasusuwana.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
Ya yi mini kwanton ɓauna ya kuma kewaye ni da baƙin ciki da kuma wahala.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
Ya sa na zauna a cikin duhu kamar waɗanda suka mutu da jimawa.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
Ya kewaye ni yadda ba zan iya gudu ba; Ya daure ni da sarƙa mai nauyi.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
Ko lokacin da nake kira don neman taimako, ba ya jin addu’ata.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
Ya tare hanyata da tubula na duwatsu; ya sa hanyata ta karkace.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
Kamar beyar da take a laɓe tana jira, kamar zaki a ɓoye,
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
ya janye ni daga kan hanya ya ɓatar da ni ya bar ni ba taimako.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
Ya ja kwarinsa ya sa in zama abin baratarsa.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
Ya harbi zuciyata da kibiyoyin kwarinsa.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
Na zama abin dariya ga mutanena duka; suna yi mini ba’a cikin waƙa dukan yini.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
Ya cika ni da kayan ɗaci ya gundure ni da abinci mai ɗaci.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
Ya kakkarya haƙorana da tsakuwa; ya tattake ni cikin ƙura.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
An hana ni salama; na manta da ko mene ne ake kira wadata.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
Saboda haka na ce, “Darajata ta ƙare da kuma duk abin da nake begen samu daga wurin Ubangiji.”
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Na tuna da azabata da kuma sintiri, da na yi ta yi da ɗacin rai.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
Na tuna su sosai, sai kuma na ji ba daɗi a raina.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
Duk da haka na tuna da wannan na kuma sa bege ga nan gaba.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
Domin ƙaunar Ubangiji ba mu hallaka ba; gama jiyejiyanƙansa ba su ƙarewa.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
Sababbi ne kowace safiya; amincinka kuwa mai girma ne.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
Na ce wa kaina, “Ubangiji shi ne nawa; saboda haka zan jira shi.”
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
Ubangiji mai alheri ne ga waɗanda suke da bege a cikinsa, ga kuma wanda yake neman shi;
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
yana da kyau ka jira shiru domin samun ceton Ubangiji.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
Yana da kyau mutum yă sha wuya tun yana yaro.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
Bari yă zauna shiru shi kaɗai, gama haka Ubangiji ya sa yă yi.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
Bari yă ɓoye fuskarsa cikin ƙura kila akwai bege.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
Bari yă ba da kumatunsa a mare shi, yă kuma bari a ci masa mutunci.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
Gama Ubangiji ba ya yashe mutane har abada.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
Ko da ya kawo ɓacin rai, zai nuna tausayi sosai, ƙaunarsa tana da yawa.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
Gama ba haka kawai yake kawo wahala ko ɓacin rai ga’yan adam ba.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
Bai yarda a tattake’yan kurkuku a ƙasa ba,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
ko kuma a danne wa mutum hakkinsa a gaban Maɗaukaki,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
ko kuma a danne wa mutum shari’ar gaskiya ashe Ubangiji ba zai ga irin waɗannan abubuwa ba?
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Wane ne ya isa yă yi magana kuma ta cika in ba Ubangiji ne ya umarta ba?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
Ba daga bakin Maɗaukaki ne bala’i da abubuwa masu kyau suke fitowa ba?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
Don mene ne wani mai rai zai yi gunaguni sa’ad da aka ba shi horo domin zunubansa?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
Bari mu auna tafiyarmu mu gwada ta, sai mu kuma koma ga Ubangiji.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
Bari mu ɗaga zuciyarmu da hannuwanmu ga Allah na cikin sama, mu ce,
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
“Mun yi zunubi mun yi tawaye ba ka kuwa gafarta ba.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
“Ka rufe kanka da fushi, ka fafare mu; ka karkashe mu ba tausayi.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Ka rufe kanka da gajimare don kada addu’armu ta kai wurinka.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Ka mai da mu tarkace da juji a cikin mutane.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
“Dukan maƙiyanmu suna ta yin mana magana marar daɗi.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Muna cika da tsoro, da lalatarwa da hallakarwa.”
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Hawaye na kwararowa daga idanuna domin an hallaka mutanena.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
Idanuna za su ci gaba da kwararowa da hawaye, ba hutawa.
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
Har sai in Ubangiji ya duba daga sama ya gani.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
Abin da nake gani yana kawo mini baƙin ciki domin dukan matan birnina.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
Maƙiyana suna farauta ta ba dalili kamar tsuntsu.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
Sun yi ƙoƙari su kashe ni a cikin rami suka kuma jajjefe ni da duwatsu;
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
ruwaye suka rufe kaina, sai na yi tunani cewa na kusa mutuwa.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
Na yi kira ga sunanka, ya Ubangiji, daga rami mai zurfi.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
Ka ji roƙona, “Kada ka toshe kunnuwanka ka ƙi jin roƙona na neman taimako.”
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
Ka zo kusa lokacin da na kira ka, kuma ka ce mini, “Kada ka ji tsoro.”
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
Ya Ubangiji, ka goyi bayana; ka fanshi raina.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
Ya Ubangiji, ka ga inda aka yi mini ba daidai ba. Ka shari’anta, ka ba ni gaskiya!
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
Ka ga zurfin ramakonsu, da duk mugun shirin da suke yi mini.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Ya Ubangiji, ka ji zaginsu, da duka mugun shirin da suke yi mini
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
Abin da maƙiyana suke yin raɗa a kai game da ni duk yini.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Dube su! A zaune ko a tsaye, suna yi mini ba’a cikin waƙoƙinsu.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
Ka ba su abin da ya dace su samu, ya Ubangiji, domin abin da hannuwansu suka yi.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
Ka sa yana ta rufe zuciyarsu, kuma bari la’anarka ta bi su.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Ka fafare su cikin fushi ka hallaka su daga cikin duniya ta Ubangiji.