Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
Niĩ ndĩ mũndũ wonete thĩĩna nĩ ũndũ wa kũhũũrwo na rũthanju rwa mangʼũrĩ make.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
Andwarĩte akangereria nduma-inĩ handũ ha ũtheri-inĩ;
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
ti-itherũ, atũmĩte guoko gwake kũnjũkĩrĩre rĩngĩ na rĩngĩ, mũthenya wothe.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
Nĩatũmĩte nyama cia mwĩrĩ wakwa na gĩkonde kĩaguo ihinyare, na akoinanga mahĩndĩ makwa.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
Nĩandigiicĩirie, na agaathiũrũrũkĩria na marũrũ, na thĩĩna.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
Atũmĩte ndũũre nduma-inĩ o ta andũ arĩa maakuire tene.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
Nĩanjirigĩire na rũthingo nĩguo ndikae kũũra; mĩnyororo yakwa nĩamĩritũhĩtie mũno.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
O na rĩrĩa ndetana kana ndakaya ngĩenda ũteithio-rĩ, nĩ kũhingĩrĩria ahingagĩrĩria mahooya makwa.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
Nĩahingĩte njĩra yakwa na mahiga maicũhie; atũmĩte tũcĩra twakwa tuogome.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
Kũrĩ niĩ aatuĩkĩte o ta nduba rĩrĩa yoheirie, kana ta mũrũũthi rĩrĩa wĩhithĩte,
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
akĩngururia kuuma gacĩra-inĩ, akĩndambuura, akĩndiganĩria itarĩ na ũteithio.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
Ageetete ũta wake, akangereka, nduĩke cabaa ya kũrathagwo nĩ mĩguĩ yake.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
Nĩatheecire ngoro yakwa na mĩguĩ kuuma thiaka-inĩ wake.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
Ngĩgĩtuĩka wa gũthekagĩrĩrwo nĩ andũ akwa othe; maanyũrũragia na rwĩmbo mũthenya wothe.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
Anjiyũrĩtie maũndũ marũrũ, na akaahũũnia na maaĩ ma nyongo.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
Nĩangʼethũrangĩte magego makwa na kagoto; anangĩrĩirie rũkũngũ-inĩ.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
Nĩnjagithĩtio thayũ; nĩndiganĩirwo ũgaacĩru nĩ kĩĩ.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
Nĩ ũndũ ũcio nguuga atĩrĩ, “Riiri wakwa nĩũthirĩte, o hamwe na maũndũ marĩa mothe ndũire njĩrĩgĩrĩire kuuma kũrĩ Jehova.”
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Nĩngũririkana thĩĩna wakwa, na kũũrũũra gwakwa, na ngaririkana maũndũ marũrũ, o na maaĩ ma nyongo.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
Ngoro yakwa no ĩraririkana maũndũ macio, nayo ĩkaringĩka thĩinĩ wakwa.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
O na gũtariĩ ũguo nĩndirikanaga ũndũ ũyũ, na tondũ wa ũguo ngagĩa na kĩĩrĩgĩrĩro:
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
Tondũ wa wendo mũnene wa Jehova, nĩkĩo tũtaniinĩtwo biũ, nĩgũkorwo tha ciake itirĩ hĩndĩ ithiraga.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
Tha ciaku ikoragwo irĩ njerũ rũciinĩ o rũciinĩ, wĩhokeku waku nĩ mũnene mũno.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
Ngoro yakwa yugaga atĩrĩ, “Jehova nĩwe igai rĩakwa; tondũ ũcio nĩwe ndĩrĩetagĩrĩra.”
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
Jehova nĩ mwega kũrĩ arĩa mamwĩhokaga, kũrĩ ngoro ĩyo ĩmũrongoragia;
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
nĩ wega mũndũ gweterera ũhonokio wa Jehova o akirĩte.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
Nĩ wega mũndũ gũkuua icooki hĩndĩ ĩrĩa arĩ mũnini.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
Nĩaikare arĩ wiki akirĩte, nĩgũkorwo nĩ Jehova ũmũigĩrĩire rĩo.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
Nĩaturumithie ũthiũ wake rũkũngũ-inĩ, no gũkorwo aahota kũgĩa na kĩĩrĩgĩrĩro.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
Nĩerekererie rũthĩa kũrĩ mũndũ ũrĩa ũkũmũgũtha, na aiyũrwo nĩ thoni.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
Nĩgũkorwo Jehova ndateanagĩria andũ nginya tene.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
O na gũtuĩka nĩarehaga kĩeha-rĩ, we nĩaiguanagĩra tha, nĩgũkorwo wendo ũcio wake ũtathiraga nĩ mũnene mũno.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
Nĩgũkorwo ndarehagĩra andũ mĩnyamaro, kana akarehere ciana cia andũ kĩeha akĩendaga.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
Rĩrĩa andũ a bũrũri arĩa othe mohetwo maarangĩrĩrio na makinya-rĩ,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
rĩrĩa mũndũ aagithio kĩhooto gĩake mbere ya Ũrĩa-ũrĩ-Igũrũ-Mũno-rĩ,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
o na rĩrĩa mũndũ atuĩrwo ciira hatarĩ kĩhooto-rĩ, githĩ Mwathani ndonaga maũndũ macio?
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Nũũ ũngĩaria na atũme ũndũ ũcio ũhinge, Mwathani ataathanĩte gũtuĩke ũguo?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
Githĩ kanua-inĩ ka Ũrĩa-ũrĩ-Igũrũ-Mũno tiho hoimaga maũndũ mooru, na hakoima maũndũ mega?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
Mũndũ o wothe ũrĩ muoyo-rĩ, atetaga nĩkĩ rĩrĩa ekũherithio nĩ ũndũ wa mehia make?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
Nĩtũthuthuurie-i mĩthiĩre iitũ na tũmĩtuĩrie, tũcokerere Jehova.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
Nĩtwambararie ngoro ciitũ na moko maitũ na igũrũ kũrĩ Mũrungu ũrĩa ũrĩ igũrũ, tuuge atĩrĩ:
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
“Ithuĩ-rĩ, nĩtwĩhĩtie na tũgakũremera, wee nawe ũkaaga gũtũrekera.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
“Wee wĩhumbĩrĩte na marakara, ũgatũingatithia; ũũraganĩte ũtekũiguanĩra tha.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Wee wĩhumbĩrĩte na itu nĩgeetha gũtikagĩe na ihooya rĩngĩgũkinyĩra.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Wee ũtũmĩte tũtuĩke ta gĩko, na ta mahuti gatagatĩ ka ndũrĩrĩ.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
“Thũ ciitũ ciothe itwathamĩirie tũnua itũũkĩrĩre.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Nĩtũkorereirwo nĩ kĩmako kĩnene, na tũkenjerwo marima, tũgakorwo nĩ ũniinani, na mwanangĩko.”
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Maitho makwa maranyũrũrũkia tũrũũĩ twa maithori nĩ ũndũ andũ akwa nĩmanangĩtwo.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
Maitho makwa marĩnyũrũrũkagia maithori mategũtigithĩria, magaikara o makĩnyũrũrũkaga,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
nginya rĩrĩa Jehova agaacũthĩrĩria arĩ igũrũ oone.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
Maũndũ marĩa ndĩrona nĩmaranjiguithia kĩeha ngoro, tondũ wa andũ-a-nja othe a itũũra rĩakwa inene.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
Andũ arĩa maatuĩkĩte thũ ciakwa hatarĩ gĩtũmi nĩo maanguĩmaga ta nyoni.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
Maanjikirie irima makĩenda kũnjũraga, na makĩĩhũũra na mahiga;
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
ndaahubanĩirio nĩ maaĩ maingĩ, magĩikũrũkĩra igũrũ rĩa mũtwe wakwa, na niĩ ngĩĩciiria ndĩ hakuhĩ kũniinwo.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
Ngĩkaĩra rĩĩtwa rĩaku Wee Jehova, ndĩ kũu irima-inĩ rĩu iriku.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
Na we ũkĩigua ithaithana rĩakwa, ngĩkwĩra atĩrĩ, “Tiga kũhinga matũ maku ngĩgũkaĩra ũndeithie.”
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
Nawe ũkĩnguhĩrĩria rĩrĩa ndagũkaĩire, ũkĩnjĩĩra atĩrĩ, “Tiga gwĩtigĩra.”
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
Wee Mwathani-rĩ, nĩwe wanjiirĩrĩire; nawe ũgĩgĩkũũra muoyo wakwa.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
Wee Jehova, nĩwonete ũũru ũrĩa njĩkĩtwo. Tua ciira wakwa arĩ we!
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
Wee nĩwonete kwĩrĩhĩria kwao guothe, o na mathugunda mao mothe ma kũnjũkĩrĩra.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Wee Jehova-rĩ, nĩũiguĩte irumi iria manumĩte nacio, o na mathugunda mao mothe ma kũnjũkĩrĩra:
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
maũndũ marĩa thũ ciakwa ciaragia na mĩheehũ ikĩngʼungʼuanaga injũkĩrĩre mũthenya wothe.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Ta kĩmarore! Magĩikara thĩ kana magĩũkĩra, maanyũrũragia na nyĩmbo ciao.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
Wee Jehova-rĩ, marĩhe kũringana na ũrĩa mekĩte, kũringana na wĩra wa moko mao.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
Ũmia ngoro ciao, nakĩo kĩrumi gĩaku kĩroikara nao!
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Maingatithie ũrĩ na marakara, na ũmaniine mathire gũkũ mũhuro wa igũrũ rĩa Jehova.
