Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
Je suis l’homme qui a vu la misère Sous la verge de sa fureur.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
Il m’a conduit, mené dans les ténèbres, Et non dans la lumière.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
Contre moi il tourne et retourne sa main Tout le jour.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
Il a fait dépérir ma chair et ma peau, Il a brisé mes os.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
Il a bâti autour de moi, Il m’a environné de poison et de douleur.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
Il me fait habiter dans les ténèbres, Comme ceux qui sont morts dès longtemps.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
Il m’a entouré d’un mur, pour que je ne sorte pas; Il m’a donné de pesantes chaînes.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
J’ai beau crier et implorer du secours, Il ne laisse pas accès à ma prière.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
Il a fermé mon chemin avec des pierres de taille, Il a détruit mes sentiers.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
Il a été pour moi un ours en embuscade, Un lion dans un lieu caché.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
Il a détourné mes voies, il m’a déchiré, Il m’a jeté dans la désolation.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
Il a tendu son arc, et il m’a placé Comme un but pour sa flèche.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
Il a fait entrer dans mes reins Les traits de son carquois.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
Je suis pour tout mon peuple un objet de raillerie, Chaque jour l’objet de leurs chansons.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
Il m’a rassasié d’amertume, Il m’a enivré d’absinthe.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
Il a brisé mes dents avec des cailloux, Il m’a couvert de cendre.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
Tu m’as enlevé la paix; Je ne connais plus le bonheur.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
Et j’ai dit: Ma force est perdue, Je n’ai plus d’espérance en l’Éternel!
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Quand je pense à ma détresse et à ma misère, A l’absinthe et au poison;
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
Quand mon âme s’en souvient, Elle est abattue au-dedans de moi.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
Voici ce que je veux repasser en mon cœur, Ce qui me donnera de l’espérance.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
Les bontés de l’Éternel ne sont pas épuisées, Ses compassions ne sont pas à leur terme;
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
Elles se renouvellent chaque matin. Oh! Que ta fidélité est grande!
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
L’Éternel est mon partage, dit mon âme; C’est pourquoi je veux espérer en lui.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
L’Éternel a de la bonté pour qui espère en lui, Pour l’âme qui le cherche.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
Il est bon d’attendre en silence Le secours de l’Éternel.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
Il est bon pour l’homme De porter le joug dans sa jeunesse.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
Il se tiendra solitaire et silencieux, Parce que l’Éternel le lui impose;
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
Il mettra sa bouche dans la poussière, Sans perdre toute espérance;
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
Il présentera la joue à celui qui le frappe, Il se rassasiera d’opprobres.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
Car le Seigneur Ne rejette pas à toujours.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
Mais, lorsqu’il afflige, Il a compassion selon sa grande miséricorde;
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
Car ce n’est pas volontiers qu’il humilie Et qu’il afflige les enfants des hommes.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
Quand on foule aux pieds Tous les captifs du pays,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
Quand on viole la justice humaine A la face du Très-Haut,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
Quand on fait tort à autrui dans sa cause, Le Seigneur ne le voit-il pas?
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Qui dira qu’une chose arrive, Sans que le Seigneur l’ait ordonnée?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
N’est-ce pas de la volonté du Très-Haut que viennent Les maux et les biens?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
Pourquoi l’homme vivant se plaindrait-il? Que chacun se plaigne de ses propres péchés.
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
Recherchons nos voies et sondons, Et retournons à l’Éternel;
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
Élevons nos cœurs et nos mains Vers Dieu qui est au ciel:
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
Nous avons péché, nous avons été rebelles! Tu n’as point pardonné!
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
Tu t’es caché dans ta colère, et tu nous as poursuivis; Tu as tué sans miséricorde;
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Tu t’es enveloppé d’un nuage, Pour fermer accès à la prière.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Tu nous as rendus un objet de mépris et de dédain Au milieu des peuples.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
Ils ouvrent la bouche contre nous, Tous ceux qui sont nos ennemis.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Notre partage a été la terreur et la fosse, Le ravage et la ruine.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Des torrents d’eau coulent de mes yeux, A cause de la ruine de la fille de mon peuple.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
Mon œil fond en larmes, sans repos, Sans relâche,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
Jusqu’à ce que l’Éternel regarde et voie Du haut des cieux;
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
Mon œil me fait souffrir, A cause de toutes les filles de ma ville.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
Ils m’ont donné la chasse comme à un oiseau, Ceux qui sont à tort mes ennemis.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
Ils ont voulu anéantir ma vie dans une fosse, Et ils ont jeté des pierres sur moi.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
Les eaux ont inondé ma tête; Je disais: Je suis perdu!
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
J’ai invoqué ton nom, ô Éternel, Du fond de la fosse.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
Tu as entendu ma voix: Ne ferme pas l’oreille à mes soupirs, à mes cris!
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
Au jour où je t’ai invoqué, tu t’es approché, Tu as dit: Ne crains pas!
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
Seigneur, tu as défendu la cause de mon âme, Tu as racheté ma vie.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
Éternel, tu as vu ce qu’on m’a fait souffrir: Rends-moi justice!
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
Tu as vu toutes leurs vengeances, Tous leurs complots contre moi.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Éternel, tu as entendu leurs outrages, Tous leurs complots contre moi,
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
Les discours de mes adversaires, et les projets Qu’ils formaient chaque jour contre moi.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Regarde quand ils sont assis et quand ils se lèvent: Je suis l’objet de leurs chansons.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
Tu leur donneras un salaire, ô Éternel, Selon l’œuvre de leurs mains;
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
Tu les livreras à l’endurcissement de leur cœur, A ta malédiction contre eux;
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Tu les poursuivras dans ta colère, et tu les extermineras De dessous les cieux, ô Éternel!
