Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
[ALEPH-BET] I [am] the man [who] has seen affliction By the rod of His wrath.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
He has led me, and causes to go [in] darkness, and without light.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
Surely against me He turns back, He turns His hand all the day.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
He has worn out my flesh and my skin. He has broken my bones.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
He has built up against me, And sets around poverty and weariness.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
In dark places He has caused me to dwell, As the dead of old.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
He has hedged me in, and I do not go out, He has made heavy my chain.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
Also when I call and cry out, He has shut out my prayer.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
He has hedged my ways with hewn work, My paths He has made crooked.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
A bear lying in wait He [is] to me, A lion in secret hiding places.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
My ways He is turning aside, and He pulls me in pieces, He has made me a desolation.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
He has bent His bow, And sets me up as a mark for an arrow.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
He has caused to enter into my reins The sons of His quiver.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
I have been a derision to all my people, Their song all the day.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
He has filled me with bitter things, He has filled me [with] wormwood.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
And He breaks with gravel my teeth, He has covered me with ashes.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
And You cast off my soul from peace, I have forgotten prosperity.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
And I say, My strength and my hope have perished from YHWH.
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Remember my affliction and my mourning, Wormwood and gall!
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
Remember well, and my soul bows down in me.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
This I turn to my heart—therefore I hope.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
The kindnesses of YHWH! For we have not been consumed, For His mercies have not ended.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
New every morning, abundant [is] Your faithfulness.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
My portion [is] YHWH, my soul has said, Therefore I hope for Him.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
YHWH [is] good to those waiting for Him, To the soul [that] seeks Him.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
[It is] good when one stays and stands still For the salvation of YHWH.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
[It is] good for a man that he bears a yoke in his youth.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
He sits alone, and is silent, For He has laid [it] on him.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
He puts his mouth in the dust, if so be, there is hope.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
He gives to his striker the cheek, He is filled with reproach.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
For the Lord does not cast off for all time.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
For though He afflicted, yet He has pitied, According to the abundance of His kindness.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
For He has not afflicted with His heart, Nor does He grieve the sons of men.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
To bruise under one’s feet any bound ones of earth,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
To turn aside the judgment of a man, Before the face of the Most High,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
To subvert a man in his cause, the Lord has not approved.
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Who [is] this—he has spoken, and it is, [And] the Lord has not commanded [it]?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
From the mouth of the Most High does not go forth the evils and the good.
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
Why does a living man sigh habitually, A man for his sin?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
We search our ways, and investigate, And turn back to YHWH.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
We lift up our heart on the hands to God in the heavens.
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
We have transgressed and been rebellious, You have not forgiven.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
You have covered Yourself with anger, And pursue us; You have slain—You have not pitied.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
You have covered Yourself with a cloud, So that prayer does not pass through.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Outcast and refuse You make us In the midst of the peoples.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
Opened against us their mouth have all our enemies.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Fear and a snare has been for us, Desolation and destruction.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Streams of water go down my eye, For the destruction of the daughter of my people.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
My eye is poured out, And does not cease without intermission,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
Until YHWH looks and sees from the heavens,
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
My eye affects my soul, Because of all the daughters of my city.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
Hunting—my enemies have hunted me without cause like the bird.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
They have cut off my life in a pit, And they cast a stone against me.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
Waters have flowed over my head, I have said, I have been cut off.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
I called Your Name, O YHWH, from the lower pit.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
You have heard my voice, do not hide Your ear at my breathing—at my cry.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
You have drawn near in the day I call You, You have said, Do not fear.
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
You have pleaded, O Lord, the pleadings of my soul, You have redeemed my life.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
You have seen, O YHWH, my overthrow, Judge my cause.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
You have seen all their vengeance, All their thoughts of me.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
You have heard their reproach, O YHWH, All their thoughts against me,
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
The lips of my withstanders, Even their meditation against me all the day.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Their sitting down, and their rising up, Behold attentively, I [am] their song.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
You return to them the deed, O YHWH, According to the work of their hands.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
You give to them a covered heart, Your curse to them.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
You pursue in anger, and destroy them, From under the heavens of YHWH!
