Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
I am the man who has experienced suffering under the rod of God's anger.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
He has driven me away, forcing me to walk in darkness instead of the light.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
In fact he hits me again and again all day long.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
He has worn me out; he has broken me in pieces.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
He has besieged me, surrounding me with bitterness and misery.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
He has forced me to live in darkness like those long dead.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
He has built a wall around me so I can't escape; he has bound me with heavy chains.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
Even when I keep on crying out for help, he refuses to listen to my prayer.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
He has put stone blocks in my way and sends me down crooked paths.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
He is a bear that lies in wait for me, a lion in hiding ready to attack,
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
He dragged me from my path and ripped me to pieces, leaving me helpless.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
He loaded his bow with an arrow and used me as his target,
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
He shot me in my kidneys with his arrows.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
Now everyone laughs at me, singing songs that mock me all day long.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
He has filled me with bitterness; he has filled me up with bitter wormwood.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
He has broken my teeth with grit; he has trampled me in the dust.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
Peace has been torn away from me; I've forgotten all that's good in life.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
That's why I say, “My expectation of a long life is gone, along with all that I hoped for from Lord.
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Don't forget everything I've suffered in my wandering, as bitters as wormwood and poison.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
I certainly haven't forgotten. I remember it all too well, so I sink into depression.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
But I still hope when I think about this:
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
It's because of the Lord's trustworthy love that our lives are not finished, for through his merciful actions he never lets us down.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
He renews them every morning. How wonderfully trustworthy you are, Lord!
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
The Lord is all I need,” I tell myself, “so I will put my hope in him.”
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
The Lord is good to those who trust in him, to anyone who seeks to follow him.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
It is good to wait quietly for the Lord's salvation.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
It is good for people to learn to patiently bear discipline while they're still young.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
They should sit by themselves in silence, because it's God who has disciplined them.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
They should bow low with their faces to the ground, for there may still be hope.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
They should turn a cheek to someone who wants to slap them; they should take the insults of others.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
For the Lord won't abandon us forever.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
Even though he may bring sadness, he shows us mercy because his trustworthy love is so great.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
For he doesn't willingly hurt people, or cause them grief.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
Whether it's mistreating all the prisoners of the land,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
Or denying someone their rights as the Most High watches,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
Or cheating someone in their legal case—these things the Lord doesn't approve of.
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Who spoke and it came into existence? Wasn't it the Lord who commanded it?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
When the Most High speaks it can be a disaster or a blessing.
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
Why should any human being complain about the results of their sins?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
We should look at ourselves, examine what we're doing, and return to the Lord.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
Let's not just hold up our hands to God in heaven, but our minds as well, saying,
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
“We are the ones who sinned; we are the ones who rebelled; and you haven't forgiven us!”
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
You have wrapped yourself in anger and chased us down, killing without mercy. You have killed without pity.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
You have wrapped yourself with a cloud that no prayer can penetrate.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
You have made us waste and refuse to the nations around.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
All our enemies open their mouths to criticize us.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
We're terrified and trapped, devastated and destroyed.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Tears stream from my eyes over the death of my people.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
My eyes overflow with tears all the time. They won't stop
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
Until the Lord looks down from heaven and sees what's going on.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
What I've seen torments me because of what's happened to all the women in my city.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
For no reason my enemies trapped me like a bird.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
They tried to kill me by tossing me into a pit and throwing stones at me.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
Water flooded over my head, and I thought I was going to die.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
I called out for you, Lord, from deep inside the pit.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
You heard me when I prayed, “Please don't ignore my cry for help.”
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
You came to me when I called you, and you told me, “Don't be afraid!”
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
You have taken my case and defended me; you have saved my life!
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
Lord, you have seen the injustices done to me; please vindicate me!
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
You have observed how vengeful they are and how often they've plotted against me.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Lord, you have heard how they've insulted me, and what they've plotted against me,
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
How my enemies talk against me and complain about me all the time!
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Just look! Whether they're sitting down and or standing up, they go on making fun of me in their songs.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
Pay them back as they deserve, Lord, for all they've done!
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
Give them a covering for their minds! May your curse be on them!
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Chase them down in your anger, Lord, and get rid of them from the earth!
