Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
I am the man who has seen trouble by the rod of his wrath.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
By him I have been made to go in the dark where there is no light.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
Truly against me his hand has been turned again and again all the day.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
My flesh and my skin have been used up by him and my bones broken.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
He has put up a wall against me, shutting me in with bitter sorrow.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
He has kept me in dark places, like those who have been long dead.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
He has put a wall round me, so that I am not able to go out; he has made great the weight of my chain.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
Even when I send up a cry for help, he keeps my prayer shut out.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
He has put up a wall of cut stones about my ways, he has made my roads twisted.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
He is like a bear waiting for me, like a lion in secret places.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
By him my ways have been turned on one side and I have been pulled in bits; he has made me waste.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
With his bow bent, he has made me the mark for his arrows.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
He has let loose his arrows into the inmost parts of my body.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
I have become the sport of all the peoples; I am their song all the day.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
He has made my life nothing but pain, he has given me the bitter root in full measure.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
By him my teeth have been broken with crushed stones, and I am bent low in the dust.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
My soul is sent far away from peace, I have no more memory of good.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
And I said, My strength is cut off, and my hope from the Lord.
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Keep in mind my trouble and my wandering, the bitter root and the poison.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
My soul still keeps the memory of them; and is bent down in me.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
This I keep in mind, and because of this I have hope.
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
It is through the Lord's love that we have not come to destruction, because his mercies have no limit.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
They are new every morning; great is your good faith.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
I said to myself, The Lord is my heritage; and because of this I will have hope in him.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
The Lord is good to those who are waiting for him, to the soul which is looking for him.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
It is good to go on hoping and quietly waiting for the salvation of the Lord.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
It is good for a man to undergo the yoke when he is young.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
Let him be seated by himself, saying nothing, because he has put it on him.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
Let him put his mouth in the dust, if by chance there may be hope.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
Let his face be turned to him who gives him blows; let him be full of shame.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
For the Lord does not give a man up for ever.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
For though he sends grief, still he will have pity in the full measure of his love.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
For he has no pleasure in troubling and causing grief to the children of men.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
In a man's crushing under his feet all the prisoners of the earth,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
In his turning away the right of a man before the face of the Most High.
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
In his doing wrong to a man in his cause, the Lord has no pleasure.
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Who is able to say a thing, and give effect to it, if it has not been ordered by the Lord?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
Do not evil and good come from the mouth of the Most High?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
What protest may a living man make, even a man about the punishment of his sin?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
Let us make search and put our ways to the test, turning again to the Lord;
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
Lifting up our hearts with our hands to God in the heavens.
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
We have done wrong and gone against your law; we have not had your forgiveness.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
Covering yourself with wrath you have gone after us, cutting us off without pity;
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Covering yourself with a cloud, so that prayer may not get through.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
You have made us like waste and that for which there is no use, among the peoples.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
The mouths of all our haters are open wide against us.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Fear and deep waters have come on us, wasting and destruction.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Rivers of water are running down from my eyes, for the destruction of the daughter of my people.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
My eyes are streaming without stopping, they have no rest,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
Till the Lord's eye is turned on me, till he sees my trouble from heaven.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
The Lord is unkind to my soul, more than all the daughters of my town.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
They who are against me without cause have gone hard after me as if I was a bird;
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
They have put an end to my life in the prison, stoning me with stones.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
Waters were flowing over my head; I said, I am cut off.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
I was making prayer to your name, O Lord, out of the lowest prison.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
My voice came to you; let not your ear be shut to my breathing, to my cry.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
You came near in the day when I made my prayer to you: you said, Have no fear.
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
O Lord, you have taken up the cause of my soul, you have made my life safe.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
O Lord, you have seen my wrong; be judge in my cause.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
You have seen all the evil rewards they have sent on me, and all their designs against me.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Their bitter words have come to your ears, O Lord, and all their designs against me;
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
The lips of those who came up against me, and their thoughts against me all the day.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Take note of them when they are seated, and when they get up; I am their song.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
You will give them their reward, O Lord, answering to the work of their hands.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
You will let their hearts be covered over with your curse on them.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
You will go after them in wrath, and put an end to them from under the heavens of the Lord.
