Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
I am the man who has seen affliction by the rod of his wrath.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
He has led me and caused me to walk in darkness, and not in light.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
Surely he turns his hand against me, again and again all the day.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
He has made my flesh and my skin old. He has broken my bones.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
He has built against me, and encompassed me with gall and travail.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
He has made me to dwell in dark places, as those who have long been dead.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
He has walled me around, that I cannot go forth. He has made my chain heavy.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
Yea, when I cry, and call for help, he shuts out my prayer.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
He has walled up my ways with hewn stone. He has made my paths crooked.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
He is to me as a bear lying in wait, as a lion in concealed places.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
He has turned aside my ways, and pulled me in pieces. He has made me desolate.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
He has bent his bow, and set me as a mark for the arrow.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
He has caused the shafts of his quiver to enter into my reins.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
I have become a derision to all my people, and their song all the day.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
He has filled me with bitterness. He has sated me with wormwood.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
He has also broken my teeth with gravel stones. He has covered me with ashes.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
And thou have removed my soul far off from peace. I forgot prosperity.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
And I said, My strength is perished, and my expectation from Jehovah.
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Remember my affliction and my misery, the wormwood and the gall.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
My soul still has them in remembrance, and is bowed down within me.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
This I recall to my mind, therefore I have hope:
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
It is of Jehovah's loving kindnesses that we are not consumed, because his compassions do not fail.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
They are new every morning. Great is thy faithfulness.
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
Jehovah is my portion, says my soul, therefore I will hope in him.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
Jehovah is good to those who wait for him, to the soul who seeks him.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
It is good that a man should hope and quietly wait for the salvation of Jehovah.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
It is good for a man that he bear the yoke in his youth.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
Let him sit alone and keep silence, because he has laid it upon him.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
Let him put his mouth in the dust, if so be there may be hope.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
Let him give his cheek to him who smites him. Let him be filled full with reproach.
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
For the Lord will not cast off forever.
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
For though he causes grief, yet he will have compassion according to the multitude of his loving kindnesses.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
For he does not afflict willingly, nor grieve the sons of men.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
To crush under foot all the prisoners of the earth,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
to turn aside the right of a man before the face of the Most High,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
to subvert a man in his cause, the Lord does not approve.
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Who is he that says, and it comes to pass, when the Lord does not command it?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
Out of the mouth of the Most High does there not come evil and good?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
Why does a living man complain, a man for the punishment of his sins?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
Let us search and try our ways, and turn again to Jehovah.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
Let us lift up our heart with our hands to God in the heavens.
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
We have transgressed and have rebelled. Thou have not pardoned.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
Thou have covered with anger and pursued us. Thou have slain; thou have not pitied.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Thou have covered thyself with a cloud, so that no prayer can pass through.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Thou have made us an off-scouring and refuse in the midst of the peoples.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
All our enemies have opened their mouth wide against us.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Fear and the pit have come upon us, devastation and destruction.
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
My eye runs down with streams of water, for the destruction of the daughter of my people.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
My eye pours down, and does not cease, without any intermission,
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
till Jehovah looks down, and beholds from heaven.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
My eye stirs my soul, because of all the daughters of my city.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
They have chased me grievously like a bird, those who are my enemies without cause.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
They have cut off my life in the dungeon, and have cast a stone upon me.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
Waters flowed over my head. I said, I am cut off.
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
I called upon thy name, O Jehovah, out of the lowest dungeon.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
Thou heard my voice. Hide not thine ear at my breathing, at my cry.
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
Thou drew near in the day that I called upon thee. Thou said, Fear not.
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
O Lord, thou have pleaded the causes of my soul. Thou have redeemed my life.
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
O Jehovah, thou have seen my wrong. Judge thou my cause.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
Thou have seen all their vengeance and all their devices against me.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Thou have heard their reproach, O Jehovah, and all their devices against me,
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
the lips of those who rose up against me, and their device against me all the day.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Behold thou their sitting down, and their rising up. I am their song.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
Thou will render to them a recompense, O Jehovah, according to the work of their hands.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
Thou will give them hardness of heart, thy curse to them.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Thou will pursue them in anger, and destroy them from under the heavens of Jehovah.
