Klagovisorna 3
1 Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
Ako ang tawo nga nakakita sa kaalaotan sa bunal sa kapungot ni Yahweh.
2 Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
Gipahilayo niya ako ug gipalakaw sa kangitngit kay sa kahayag.
3 Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
Sigurado gayod nga gihimo niya ako nga kaaway; gidagmalan niya ako sa iyang kamot sa tibuok adlaw.
4 Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
Gikuniskunis niya ang akong kaunoran ug akong panit; gidugmok niya ang akong mga bukog.
5 Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
Nagtukod siya ug mga babag alang kanako, ug gipaalirongan ako sa kapaitan ug kalisdanan.
6 Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
Gipapuyo niya ako sa mangitngit nga mga dapit, sama niadtong dugay na nga nangamatay.
7 Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
Nagtukod siya ug pader libot kanako, ug dili ako makaikyas. Gipabug-atan niya ang akong mga gapos.
8 Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
Bisan tuod nagtawag ug nagsinggit ako alang sa pakitabang, wala niya tagda ang akong mga pag-ampo.
9 Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
Gibabagan niya ang akong agianan sa mga pader sa mga bato nga sinapsapan; baliko ang matag dalan nga akong agian.
10 Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
Sama siya sa usa ka oso nga naghulat sa paghasmag kanako, usa ka liyon nga nagtago.
11 Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
Gipatipas niya ang akong mga agianan. Gikuniskunis niya ako ug gibiyaan.
12 Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
Gibinat niya ang iyang pana ug gitumong niya ako nga ig-onon alang sa udyong.
13 Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
Gipana niya ang mga udyong sa iyang baslayan aron mosulod sa akong mga kidni.
14 Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
Nahimo akong kataw-anan sa tanan nakong katawhan, ang ulohan sa ilang biaybiay nga alawiton adlaw-adlaw.
15 Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
Gipuno niya ako sa kapait ug gipugos ako pag-inom sa panyawan.
16 Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
Gigupok niya ang akong mga ngipon sa graba, ug gimu-mo niya ako ngadto sa abog.
17 Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
Gikuhaan mo ako ug kalinaw sa akong kinabuhi; dili na ako makahinumdom sa bisan unsa nga kalipay.
18 Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
Busa miingon ako, “Ang akong paglahutay nahanaw na, ug ang akong paglaom diha kang Yahweh nawala na.”
19 Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
Nahunahunaan ko ang akong kasakitan ug akong pagkahisalaag sa panyawan ug sa kapaitan.
20 Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
Nahunahunaan ko gayod kini, ug moyukbo ako nga wala nay paglaom.
21 Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
Apan nahunahunaan ko kini, ug mao kini ang hinungdan nga ako aduna pay paglaom:
22 Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
Pinaagi kini sa matinud-anon nga kasabotan ni Yahweh mao nga wala kita gilaglag, kay ang maluloy-on niya nga mga buhat dili matapos.
23 Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
Ang iyang maluloy-on nga mga buhat nganhi kanato bag-o matag buntag. Ang imong pagkamatinud-anon hilabihan!
24 Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
“Si Yahweh mao ang akong panulondon,” miingon ako sa akong kaugalingon, busa molaom ako kaniya.
25 Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
Maayo si Yahweh sa magahulat kaniya, sa kinabuhi nga nangita kaniya.
26 Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
Maayo gayod nga maghulat nga hilom sa kaluwasan ni Yahweh.
27 Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
Maayo kini alang sa usa ka tawo nga magpas-an ug yugo sa iyang pagkabatan-on.
28 Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
Palingkora siya nga mag-inusara ug maghilom, tungod kay gibutang kini ni Yahweh nganha kaniya.
29 Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
Tugoti nga ibutang niya ang iyang baba sa abog, ug tingali mahimong adunay paglaom.
30 Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
Tugoti nga ihatag niya ang iyang aping sa tawo nga nagsagpa kaniya. Tugoti nga mapuno siya sa kaulawan,
31 Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
kay ang Ginoo dili mosalikway kaniya hangtod sa kahangtoran!
32 Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
Kay bisan tuod nagdala siya ug kagul-anan, mopakita usab siya ug kaluoy nga naggikan sa pagkamaayo sa matinud-anon niyang kasabotan.
33 Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
Kay dili siya magdaogdaog gikan sa iyang kasingkasing, o pasakitan ang mga anak sa mga tawo.
34 Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
Ang pagdugmok sa tanan nga binihag sa kalibotan ilalom sa iyang tiil,
35 Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
ang dili pagtagad sa hustisya sa mga tawo atubangan sa Labing Taas,
36 Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
ang pagbaliwala sa usa ka tawo sa iyang katungod—wala ba nakakita ang Ginoo?
37 Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
Kinsa man ang nagasulti ug unya kini mahitabo sa dihang ang Ginoo wala nagmando niini?
38 Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
Dili ba ang katalagman ug kalamposan mogawas man sa baba sa Labing Taas?
39 Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
Nganong magmulo man ang bisan kinsa nga tawo nga buhi? Nganong magmulo man ang bisan kinsa nga tawo mahitungod sa pagsilot alang sa iyang mga sala?
40 Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
Sulayan ug susihon nato ang atong mga pamaagi, ug mobalik pag-usab kang Yahweh.
41 Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
Ipataas nato ang atong mga kasingkasing ug atong mga kamot ngadto sa Dios sa kalangitan ug mag-ampo:
42 Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
“Nakalapas kami ug misukol batok kanimo, busa wala mo kami pasayloa.
43 Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
Gitabonan nimo ang imong kaugalingon uban sa kasuko ug nagalutos kanamo. Gipatay mo kami, ug wala mo kami gikaluy-an.
44 Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
Gitabonan nimo ang imong kaugalingon sa panganod, aron nga walay pag-ampo nga makalahos.
45 Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
Gisalikway mo kami ug gidumilian sa katawhan.
46 Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
Ang tanan namong kaaway nagbuka sa ilang mga baba aron sa pagbiay-biay batok kanamo.
47 Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
Ang kahadlok sa bung-aw miabot kanamo, ang pagkabiniyaan ug pagkadugmok.”
48 Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
Ang akong mata mihilak sama sa tubig sa suba tungod sa pagkadugmok sa anak nga babaye sa akong katawhan.
49 Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
Ang akong mga mata wala naghunong sa pagdagayday, kay wala nay kahumanan niini
50 Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
hangtod nga si Yahweh modungaw ug makakita gikan sa langit.
51 Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
Ang akong mata nagdala ug hilabihan nga kasakit sa akong kinabuhi tungod sa tanang anak nga babaye sa akong siyudad.
52 Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
Walay hunong ako nga gipangita sa akong mga kaaway sama sa usa ka langgam nga walay kapasikaran.
53 De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
Gilaglag nila ang akong kinabuhi sa atabay ug gibutangan ug bato ang akong ulo.
54 De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
Milapaw ang mga tubig ibabaw sa akong ulo; Miingon ako, “Mamatay na ako!”
55 Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
Gitawag nako ang imong ngalan, Yahweh, gikan sa kinahiladman sa bung-aw.
56 Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
Nadungog nimo ang akong tingog sa dihang miingon ako, “Ayaw tagoi ang imong igdulongog gikan sa akong tawag sa pagpahupay, gikan sa akong hilak sa pagpakitabang.”
57 Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
Giduol mo ako sa adlaw nga mitawag ako kanimo; gisultihan mo ako, “Ayaw kahadlok!”
58 Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
Ginoo, gipanalipdan mo ako sa dihang nahukman ang akong kinabuhi; giluwas mo ang akong kinabuhi!
59 Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
Yahweh, nakita mo ang ilang pagdaogdaog kanako. Hukmi ang akong kahimtang nga makataronganon.
60 Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
Nakita mo ang tanan nilang mga buhat sa pagpanimalos, ang tanan nilang mga laraw batok kanako.
61 Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
Nadungog mo ang ilang pagpanghimaraot, Yahweh, ug ang tanan nilang mga laraw mahitungod kanako.
62 Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
Nadungog nimo ang mga ngabil niadtong nakigbatok kanako; nadungog mo ang halalom nilang mga panghunahuna batok kanako sa tibuok adlaw.
63 Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
Sa paglingkod man nila o sa ilang pagtindog, tan-awa, Yahweh! Ako mao ang ilang gibiaybiay sa ilang alawiton.
64 Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
Balosi sila Yahweh, sama sa kalisod sumala sa nahimo sa ilang mga kamot.
65 Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
Ihatag ang pagkamahinadlokon sa ilang mga kasingkasing; ihatag ang tunglo kanila.
66 Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
Gukda sila sa imong kasuko ug laglaga sila bisan asa ilalom sa kalangitan, Yahweh!
