Domarboken 9
1 Men AbiMelech, JerubBaals son, gick bort till Sichem till sina moders bröder, och talade med dem, och med hela slägtene af hans moderfaders hus, och sade:
Nikhat hi Gideon chapa Abimelech chu Shechem ache in, apupa hichu anu sopipa chu gavil dingin achen ahi. Aman amahole anu insungmi adangho jah a chun hitin aseije,
2 Käre, taler för alla mäns öron i Sichem: Hvilket är eder bättre, att sjutio män, alle JerubBaals barn, blifva herrar öfver eder, eller en man blifver herre öfver eder? Kommer ock dertillmed ihåg, att jag är edart ben och kött.
“Shechem khomite lah a lamkai ho kommah Gideon chate som sagi hon nachunguva vai ahomding nadeijuvam ahilouleh mikhat’in vai ahomding nadei joh uvam tin dongun anatin ahi. Chuleh keimahi nathisan uleh naphe navou u kahi ti geldoh un” atin ahi.
3 Då talade hans moders bröder all dessa orden om honom, för alla mäns öron i Sichem; och deras hjerta bevektes efter AbiMelech; ty de tänkte: Han är vår broder;
Hitichun Abimelech puteh on ama thakhellin Shechem miteho chu anadongun ahi. Hiche thuhi Shechem mite hon giltah a ageljouvun Abimelech chu akinaipiu ahiyeh in achunguva vaihom dingin alheng tauvin ahi.
4 Och gåfvo honom sjutio silfpenningar utur BaalBeriths huse; och AbiMelech lejde sig dermed lösaktiga och lättfärdiga män, som honom följde efter.
Hijeh chun amahon Baal-berith houin na konin dangka somsagi anapeuvin, hichu mangcha in aman miduhdahlou miphabep anungjui dingin akisemmin ahi.
5 Och han kom i sins faders hus i Ophra, och slog sina bröder, JerubBaals söner, sjutio män, ihjäl på enom sten; men Jotham, den yngste sonen JerubBaals, blef igen; ty han vardt undstungen.
Chujouvin Abimelech chu Ophrah khopia apa insunga ache in, songkhat mangchan asopi te Gideon chapa somsagi chu agathat gamtan ahi. Ahin u-cha holah a aneopen Jotham chu jamdoh in ana kiseldoh tan ahi.
6 Och sig församlade alle män af Sichem, och hela Millo hus; och gingo till, och gjorde AbiMelech till Konung vid den höga ekena, som stod i Sichem.
Hiche jouchun Shechem leh Beth-millo khomite lah a lamkai hochu Shechem khompi kom gangpi phungnoijah akikhommun Abimelech chu leng achansah taove.
7 Då detta var sagdt Jotham, gick han bort, och stod öfverst på Grisims berg, och hof sin röst upp, ropade, och sade till dem: Hörer mig, I män af Sichem, att Gud ock hörer eder.
Jotham’in hichehi ajahdoh phatnin Gerezim molchung vummah akaldoh in kho ahin samtan ahi, “Shechem khocheng miteho kathuseihi ngaijuvin! Pathenin nathuseiju angaiding nadeijuleh kathuseihi neingai peh un!
8 Trän gingo till och skulle smörja öfver sig en Konung, och sade till oljoträt: Var vår Konung.
Phat khatnin thingphung hon alengpau ding alheng gouvin amasapen in Olive thingphung kommah aseijun, kalengpao dingin neipanpeh un atiuve!
9 Men oljoträt svarade dem: Skulle jag öfvergifva min fetma, hvilken både Gud och menniskor prisa i mig, och gå bort, och uppsättas öfver trän?
Ahinlah Olive thingphung anompon, hitin aseijin ahi, keiman Olive thao kaputdoh sah a Pathen le mihemte kakipasahji hi kangah’a, iti thingphung dangho chunga vai kagahom dingham? ati.
10 Då sade trän till fikonträt: Kom du, och var Konung öfver oss.
Chujouvin theichang phung komma agaseijun nangma kalengpau vin hung pang tan agatiuve.
11 Men fikonträt sade till dem: Skulle jag öfvergifva min sötma och mina goda frukt, och gå bort, och uppsättas öfver trän?
Ahinlah theichang phung chu ana nompon hitin ahinseije, ‘Keiman theichang lhumkei kagadohsah hi kadalhah a hiche thingphung holah a hi iti kaga vaihom dingham?’ ati.
12 Då sade trän till vinträt: Kom du, och var vår Konung.
Hiche jouchun lengpithei phung komma agaseijun kalengpau vin hung pangtan agatiuve,
13 Men vinträt sade till dem: Skulle jag öfvergifva min must, den Gud och menniskor glada gör, och gå bort, och uppsättas öfver trän?
Ahinlah lengpithei phung chu ananompon hitihin ahin seije, ‘Keima Pathen leh mihemte kakipasahna hiche tuilhum kaput dohsah hi kangah’a iti hiche thingphungho chunga hi kaga vaihom dingham anatin ahi.
14 Då sade all trän till törnebuskan: Kom du, och var Konung öfver oss.
Ajona in thingphung jouse chu acheuvin lingphung kommah hunginlang kalengpau vin hung pangtan agatiuve.
15 Och törnebusken sade till trän: Är det sant, att I viljen smörja mig till Konung öfver eder, så kommer, och betror eder under min skugga; hvar I icke viljen, så gånge en eld utu törnebuskan, och förtäre cedreträn i Libanon.
Hiche lingphung chun thingho kommah hitin ahin seije, “Nanghon keimahi nalenguva neitun nom uleh, hungun lang kalimnoi jahin hung kisel tauvin, achutilouleh keija kon in mei hungkongdoh intin Lebanon na um Cedar thingphung jouse akahvam ding ahi,” ati.
16 Hafven I nu gjort rätt och redeliga, att I hafven gjort AbiMelech till Konung; och hafven I gjort väl emot JerubBaal och hans hus; och hafven så gjort emot honom som han förtjent hafver;
Jothamin aseiben, “Tun nanghon Abimelech chu nalengpau dinga natun uhi lungthengtah leh bolding lomtah a nabollu hinam chuleh Gideon leh achilhahte chunga hi them nachandiu hinam? Kigellun. Aman atohdoh ho chunga ahiding bangtah a janale hetpehna achanding doltah nachan sah u hinam?
17 Att min fader för edra skull stridde, och vågade sin själ, derföre att han skulle frälsa eder ifrå de Midianiters hand;
Ajeh chu aman ahinkho phal ngam’a nangho Midiante a konna nahuhdoh u ahi.
18 Och hafven uppsatt eder i denna dag emot mins faders hus, och slagit hans söner ihjäl, sjutio män på en sten, och gjort eder till Konung AbiMelech, hans tjensteqvinnos son, öfver de män i Sichem, efter han edar broder är;
Ahinlah tunin nanghon kapaleh achilhah ho chungah khan gitlouna nasatah nabollun achate somsagi jen chu songkhat mangchan nathat tauvin ahi. Hitichun asoh numeinu chapa Abimelech chu nasopiu ahiyeh in nalengpau vin natung tauvin ahi.
19 Hafven I nu gjort rätt och redeliga emot JerubBaal och hans hus på denna dag, så varer glade öfver AbiMelech, och han vare glad öfver eder.
Tunia na natoh uhi Gideon chungle achilhah ho chunga lungtheng tah le jana neitah a natoh u ahileh Abimelech chungah nanghon kipana muvin chuleh amanjong nangho chungah kipana muhen.
20 Hvar ock icke, så gånge en eld utaf AbiMelech, och förtäre de män af Sichem, och af Millo hus; och gånge desslikes ut en eld af de män i Sichem, och af Millo hus, och förtäre AbiMelech.
Amavang nanghon lungtheng tah a nabollu ahilouleh vang Abimelech a kon in meihung kongdoh henlang Shechem leh Beth-millo a chengho lah a lamkaiho jouse vallhum hen, chuleh Shechem leh Beth-millo’a chenghoa kon in meihung koudoh henlang Abimelech vallhum hen.” Tin anasam in ahi.
21 Och Jotham flydde, och undvek, och gick till Ber, och bodde der, för hans broders AbiMelechs skull.
Hiche jouchun Jotham ajamdoh in, asopipa Abimelech akichat jeh in Beer ah agachengtai.
22 Då nu AbiMelech hade rådit öfver Israel i tre år,
Abimelech hin Israelte chung’a kum thum lhingset vai anapo in ahi.
23 Sände Gud en ondan vilja emellan AbiMelech och de män af Sichem; förty de män af Sichem förtalade AbiMelech,
Pathen’in lhagao khat ahinsollin Abimelech leh Shechem khomite lamkai ho kikah a kiboina asodoh sah tan, hichun amaho akiphin taove.
24 Och kastade honom före den ogerning, som han bedref på de sjutio JerubBaals söner, och lade deras blod på AbiMelech deras broder, den dem ihjälslog; och på de män i Sichem, som honom hans hand dertill styrkt hade, att han sina bröder drap.
Abimelech chu Gideon chapa sagi athajeh chuleh Shechem ma chenghon Abimelech in asopiho athachu ana tosot jeh un Pathen’in amaho chu gotna apetan ahi.
25 Och de män i Sichem beställde ett bakhåll öfverst på bergen, och röfvade på vägenom alla de som foro der fram; och det vardt bådadt AbiMelech.
Hichun Shechem khomiten Abimelech chu molchunga achaanglhi uvin hilanga cheho jouse chu anachom’un ahi. Ahin hitobang atohgot uchu mikhat in Abimelech henga agaseipeh tan ahi.
26 Så kom Gaal, Ebeds son, och hans bröder, och gingo in i Sichem; och de män i Sichem förläto sig uppå honom;
Nikhat hi Ebed chapa Gaal kitipa chu Shechem ma asopi hotoh achaolut uvin ahileh, akhomite lamkaihon ama chu atahsan jotauvin ahi.
27 Och drogo ut på markena, och bergde sina vingårdar, och trampade der, och gjorde en dans, och gingo uti deras guds hus, och åto och drucko, och bannade AbiMelech.
Shechem’a kumlhun nehlechah kikhol khom phatna kimang golvah chu akho munna chengten semthu pathen ahounao houin na chun amangun ahi. Lengpithei twi chu nengtah alonjing pettah chun mijousen Abimelech chu asamse asamse jengtauvin ahi.
28 Och Gaal, Ebeds son, sade: Hvad är AbiMelech? Och hvad är Sichem, att vi honom tjena skole? Är icke han JerubBaals son, och hafver satt sin tjenare Sebul hit öfver Hemors folk, Sichems faders? Hvi skulle vi tjena honom?
“Abimelech hi koi hija ham?” tin Gaal chun asamtan ahi. “Amachu Shechem cha tahbeh ahipoi” ahileh ama lhacha kin ibola itoh diuham? Amachu Gideon chabou ahin chuleh Zebul hi ama noidoupa maimai ahibouve, Shechem phutdohpa Hamor chapa tahbeh ho kinbou iboldiu ahi, ipi dinga Abimelech lhacha na itoh diuham?
29 Gud gifve, att detta folket vore under mine hand, att jag måtte förjaga AbiMelech. Och det vardt sagdt AbiMelech: Föröka din här, och drag ut.
Keimahi hilai munna vaipo hileng Abimelech hi kasuhmang ding ahi. Keiman ama kommah epia phabep hinkipuijin chuleh hunginlang kisatto hite katiding ahi,” tin Gaal in ana samtan ahi.
30 Förty Sebul, öfversten i stadenom, då han hörde Gaals, Ebeds sons ord, vardt han illa vred;
Ahin Zebul hiche khopia lamkaipa chun Gaal thusei chu ajahdoh phatnin alunghang lhehjengin ahi.
31 Och sände bådskap till AbiMelech hemliga, och lät säga honom: Si, Gaal, Ebeds son, och hans bröder, äro komne till Sichem, och göra dig staden genstörtigan;
Hichun aman Arumah-a um Abimelech komma chun thupole ho khat asollin hitihin aseije, “Ebed chapa Gaal leh asopite chu Shechem’a cheng dingin ahungin, tun amahon khopi mitehi nangma dou dingin atildoh tan ahi.
32 Så statt nu upp om natten, du och ditt folk, som när dig är, och var i bakhåll för dem i markene.
Nasepaite toh jannin hungin lang loujao dunga khun hung kisellin lang,
33 Och i morgonstundene, när solen uppgår, så var bittida uppe, och fall till staden; och när han och det folk, som med honom är, draga ut till dig, så gör med dem såsom din hand finna kan.
Jingkah kho ahungvah vahleh khopihi hinbulu jengin, Gaal leh aloiho nangma dou dia kisaho sese chunga chu nangman nadei deija nabolthei ahitai” ati.
34 AbiMelech stod upp om nattena, och allt folket, som med honom var, och satte bakhåll inför Sichem med fyra skarar.
Hijeh chun Abimelech leh amite jouse jannin acheuvin loili in akihom khen un Shechem chu aumtauvin ahi.
35 Och Gaal, Ebeds son, drog ut för stadsporten; men AbiMelech reste upp utaf bakhållet, med det folk som med honom var.
Abimelech le asepaite chu akiselnaova konna ahung potdoh phat chun Gaal chu khopi kelkot achun ana dingin ahi.
36 Då nu Gaal såg folket, sade han till Sebul: Si, der kommer en hop folk neder af bergshöjdene. Sebul sade: Du ser skuggan af bergen, likasom det vore menniskor.
Gaal chun amaho chu amu phatnin Zebul kommah ahin seije, “Ven molvumma konin mihonpi phabep ahungsuh uve” ati. Zebul chun ahin donbutnin “Hichu thinglhanga thil legao ho pouchu mihem limma namu khattou hinte” ati.
37 Gaal talade än en tid, och sade: Si, der kommer en hop folk neder midt utaf landet; och en här kommer på den vägen till trollareekena.
Ahinlah Gaal chun aseikit’in, “Ahipoi molla konkhun mipi phabep ahungsuh in ahi” atikit in ahi, chuleh loi chomkhatjong doi kisanna gangpi phung galkaina lampia kon jongkhun ahung suh uve,” atin ahi.
38 Då sade Sebul till honom: Hvar är nu din mun, som sade: Ho är AbiMelech, att vi honom tjena skole? Är icke nu detta det folk, som du föraktat hafver? Drag nu ut, och strid med honom.
Hichun Zebul chun ama lam ahin nga’in ahin donbutnin ahi. “Tuahi nakama nanop nop naseichu hoilang geija hitam? Abimelech koiham, eihon ama kin ipi dinga ibol ding uham nati hilouham? Nangin nahouset hochu tun khopi pamma aum uve! Potdoh inlang gakisatpi tan,” atipeh tan ahi.
39 Gaal drog ut med Sichems folk, och stridde med AbiMelech.
Hijeh chun Gaal in Shechem khomite lamkai hochu Abimelech te kisat dingin apuitan ahi.
40 Men AbiMelech jagade honom, så att han flydde för honom; och månge föllo slagne allt intill stadsporten.
Ahinlah Abimelech chun Gaal ahindellin, chuleh Shechem mite tamtah chu akisukha un, chule khopi kelkot langa hunglejam hochu alhukaam tauvin ahi.
41 Och AbiMelech blef i Aruma; men Sebul dref Gaal och hans bröder ut, så att de icke måtte blifva i Sichem.
Abimelech chu Arumah langah akiletan, Zebul chun Gaal leh asopi hochu anodohtan ahi.
42 Om morgonen gick folket ut på markena; och det vardt sagdt AbiMelech.
Ajing chun Shechem mipite chu galsat dingin ahung kondoh kittauvin ahi. Abimelech chun hichu ajahdoh phatnin,
43 Och han tog folket, och skifte det i tre delar, och beställde håll på dem i markene. Som han nu såg, att folket gick utu stadenom, föll han till dem, och slog dem.
Amite chu loithum’in ahom khennin loujaovah amaho chu achaanglhi tauvin ahi. Abimelech in Shechem mipi teho chu akhopi uva konna ahung kondoh amudoh phat’in, amaho jong akisel naova kon in ahung potdoh'un akisatpi tauvin ahi.
44 Men AbiMelech med den hopen, som med honom var, föllo till, och trädde intill stadsporten; de andre två hoparna föllo till alla dem som på markene voro, och slogo dem.
Abimelech aloihon khopi kelkotchu anokhum um Shechem mite chu ahunglelut kit theilou nadiuvin akhahtan tauvin ahi. Langkhat ah Abimelech mite loini kihomkhen chun phaileijah amahochu anasat chap jengun ahi.
45 Då stridde AbiMelech emot staden den hela dagen, och vann honom; och drap det folk, som derinne var, och slog staden neder, och sådde salt deruppå.
Nilhum keijin akisatnun ajona in Abimelech chun khopi chu alatan ahi. Aman mipiho chu athatgammin khopi chu asuchimmin toll ajang pumpichu chi asokhumtan ahi.
46 När de män, som i Sichems torn bodde, detta hörde, gingo de in uti ett fäste i den gudens Beriths hus.
Khosung chengho lah a lamkaiho Shechem inting vumma chengho chun thilsoh hochu ajahphat un ajam’un Baal doi houna in na chun alut un akisel tauvin ahi.
47 Då AbiMelech det hörde, att alle de män af Sichems torn voro församlade,
Mikhatnin Shechem khomi lamkai hochu asemthu pathen houna insunga akiselluve ti Abimelech chu agaseipeh phat nin,
48 Gick han på det berget Zalmon med allt sitt folk, som med honom var; och tog ena yxa i sin hand, och högg en gren af ett trä, och lade på sin axel, och sade till allt folket, som med honom var: Hvad I sågen att jag gjorde, det görer ock I med hast såsom jag.
Asepaite hochu Zalmon mol langa apuitou tan ahi, aman heicha khat alan thingboh hochu atulhan alengkouva akiput in ahi. Chuin aman amite jah ah “Gangtah hin keibol tobang hin bollun,” ati.
49 Då högg allt folket hvar i sin stad en gren af, och följde AbiMelech efter, och kastade dem intill fästet, och tände der eld uppå; så att alle de män af Sichems torn blefvo döde, vid tusend män och qvinnor.
Hitichun abonchaovin thingbah chu akisatnun Abimelech bol tobang chun abolsoh tauvin ahi. Amahon thingbah hochu a houin bang chunga chun asekhommun meiyin ahal khum tauvin ahi. Hichun Shechem inting vumma um mipi jouse chu athigamtan ahi. Amaho chu numei pasal agommin mi sangkhat ahiuve.
50 Och AbiMelech drog till Thebez, och belade det, och vann det.
Hiche banchun Abimelech in Thebez khopi chu anokhum in alataan ahi.
51 Men der var ett starkt torn midt i stadenom, på hvilket flydde alle, både män och qvinnor, och alle stadsens inbyggare, och läste igen efter sig, och stego upp på taket af tornet.
Ahinlah khopi sunga chun intingvum lhoutah khat aummin, khopi sunga mipite jouse chu numei pasal abonchaovin hiche munna chun ajamlut tauvin ahi. Amahole amaho kot akikam khummun intingvum chung vumma akaldoh tauvin ahi.
52 Då kom AbiMelech intill tornet, och stridde deremot, och kom sig intill porten af tornet, på det han skulle tända der eld uppå;
Abimelech in amaho chu ajuilut’in intingvumma chu nokhum agon ahi. Ahinlah aman alutnao munchu gahhal ding agot laitah in,
53 Men en qvinna kastade ett stycke af en qvarnsten ned på AbiMelechs hufvud, och slog honom hufvudskålena sönder.
Numei khatnin nching danna konna sumhei songkhat ahin seplhan ahileh Abimelech luchanga chun achun aluchu asepkeh tan ahi.
54 Då kallade AbiMelech drängen, som hans värja drog, hasteliga, och sade till honom: Drag ut ditt svärd, och dräp mig, att man icke skall säga: En qvinna slog honom ihjäl. Så stack hans dräng honom igenom, och han blef död,
Aman agalmanchah poa gollhangpa komma chun gangtah in “Nachemjam satdoh loijinlang neihin thatnin, achuti louleh min numei khatnin Abimelech athattai tiget inte,” ahi. Hichun gollhangpa chun Abimelech chu ana sunlihtai.
55 Då nu de Israeliter, som med honom voro, sågo att AbiMelech var död, gick hvar och en hem till sin ort.
Abimelech miten amachu athitai ti amudoh phat’un akikhen tellun aincheh uvah akile tauvin ahi.
56 Alltså betalade Gud AbiMelech det onda, som han emot sin fader gjort hade, då han drap sina sjutio bröder;
Hitihin Abimelech in apadouna a asopite somsagi ana tha jeh chun Pathen’in achunga phu ana latan ahi.
57 Desslikes allt det onda, som de män af Sichem gjorde, betalade dem Gud på deras hufvud; och öfver dem kom Jothams förbannelse, JerubBaals sons.
Shechem mipite jongchu thilse boljeh un Pathen’in achung'uva phu alatan ahi. Hitichun Gideon chapa Jotham min agaosapna chu aguilhungtan ahi.
