Domarboken 6

1 Och då Israels barn gjorde det ondt var för Herranom, gaf Herren dem under de Midianiters hand i sju år.

Israel ten Pakai mitmun thilse jeng anabol tauvin ahi. Hijeh chun Pakaiyin amaho chu kum sagi sungin Midian mite khutna ana pedoh kittan ahi.

2 Och då de Midianiters hand vardt för stark öfver Israel, gjorde Israels barn sig klyfter i bergen, och kulor, och fäste.

Midiante chu akhoh behseh jengun ahi leh Israel techun ama hole aki hinso theina dingun molchung hole songkoho chuleh kulpi hoilai lai jah kisel nading akisem mun ahi.

3 Och när Israel något sådde, så kommo de Midianiter upp, och de Amalekiter, och de af österlanden;

Israel’ten chang le mim akitu teng’u le Midian mite le Amalek mite chuleh solam mite ahungun Israelte chu ahung ahung delkhum jiuvin ahi.

4 Och lägrade sig emot dem, och förderfvade växten på landet, allt intill Gasa, och läto ingen boskap blifva qvar i Israel, hvarken får, fä eller åsnar.

Amaho chu agamsung a chun apansaden jiuvin, alousohga ho asuhsetpeh jiuvin, Gaza changeijin Israel te gancha ho kelngoi ho le kelcha ho chuleh asangan hou achom peh jiuvin, anehdiu imacha anakhen pehji pouvin ahi.

5 Förty de kommo ditupp med sinom boskap och tjäll, såsom ett stort tal gräshoppor, så att hvarken de eller deras cameler stodo till att räkna; och de föllo in i landet, på det de skulle förderfva det.

Hiche galmi ho chu agancha houleh aponbuh’u toh ahung kon jiuvin khaokho te jat aphaovin, asangongsao tamtah simsenlou ho chutoh ahung tol lutjiuvin ahi. Amaho chun agamsung chu abah gam hel tokah’un aumden jiuvin ahi.

6 Så vardt Israel mycket försvagad för de Midianiter. Då ropade Israels barn till Herran.

Hitichun Israel techu Midian’te jeh in kel in aum jitauvin ahi; chuphat chun Israel te chi Pakai kommah panpi ngehin ana kapjah jeng tauvin ahi.

7 Som de nu ropade till Herran, för de Midianiters skull,

Midian ten asuhgenthei jeh uva aka jah jeng phat’un

8 Sände Herren till dem en Prophet; han sade till dem: Detta säger Herren Israels Gud: Jag hafver fört eder utur Egypten, och utu träldomens hus;

Pakaiyin Israelte kommah themgao khat anasoltan ahi. Aman hi tin anaseije, “Hichehi Pakai Israel te Pathenin asei ahi, ‘Ken nangho Egypt’a nasoh channaova kon na kahin puidoh u nahi tauve.

9 Och hafver frälst eder utu de Egyptiers hand, och utur alla deras hand, som eder tvingade, och hafver drifvit dem ut för eder, och gifvit eder deras land;

Egypt mite a konleh nang ho nasugenthei hou jousea kon nin kahin huhdoh’u nahitauve, Keiman nagal mite chu kadel mang pehun hiche gam hi nangho kapeh’u nahi tauve.

10 Och sade till eder: Jag är Herren edar Gud; frukter intet de Amoreers gudar, i hvilkas land I bon. Och I lydden mine röst intet.

Keima hi Pakai na Pathen u kahi, tua nachon naova agam mi Amor mite pathen ho hi nahou louhel diu ahi, kana tin ahi, ahinlah nang hon kasei na ngai pouvin ahi,” ati.

11 Och en Herrans Ängel kom, och satte sig under ena ek i Ophra, hvilken Joas tillhörde, de Esriters fader; och hans son Gideon tröskade hvete i pressen, på det han skulle fly för de Midianiter.

Hichejou chun Pakai Vantil chu Ophrah kiti munna thingphung lentah noiya chun ahung touvin ahi. Hiche Ophrah kitihi Abiezer phungmi Joash kitipa’a ahi. Joash chapa Gideon chu lengpi theiheh na sung a chu suhlou chang anavoh a Midian mite’a konna achaang chu sel ana go in ahi

12 Då syntes honom Herrans Ängel, och sade till honom: Herren vare med dig, du stridsamme hjelte.

Pakai Vantil chu ahung ki lah’in ajah a, “Mi hat gal-hang nang ma Pakaiyin nang na umpi jinge,” ahintin ahi.

13 Gideon sade till honom: Min Herre, är Herren med oss, hvi vederfars oss då allt detta? Och hvar äro all hans under, som våre fäder hafva förtäljt oss, och sagt: Herren hafver fört oss utur Egypten? Herren hafver nu öfvergifvit oss, och gifvit oss i de Midianiters händer.

Gideon’in adonbut in “Hepu, Pakaiyin ei umpiu va ahi leh hitobang hahsat nahi kathoh diu ham? Kapu kapateuvin, Pakaiyin thilkidang anatohdoh peh eina seipeh hochu hoilang geiyah hitam? Pakaiyin Egypt gamma konna eina puidoh’u hitalou ham? Ahin tunvang Pathen in einuse tauvin chule Midian mite khutna eipehdoh’u ahitai,” ati.

14 Då vände Herren sig till honom, och sade: Gack åstad i denna dine kraft; du skall fria Israel utu de Midianiters händer; si, jag hafver sändt dig.

Hiche jouchun Pakaiyin amalam ahin ngan, “Nathahatna chu mangchan lang Midiante a kon in Israelte chu gahuhdoh tan, hiche dinga chu keiman nanghi kasol nahi,” ati.

15 Han sade till honom: Min Herre, hvarmed skall jag fria Israel? Si, min slägt är den minsta i Manasse, och jag är den svagaste i mins faders hus.

Ahin, Gideonin adonbutnin, “Pakai ken Israel chu iti kahuhdoh joudingham? Kaphung jonghi Manasseh phung lah a alhasam pen ahin chuleh keima tah jeng jonghi kainsung lah uva aneopen kahibouve” ati.

16 Herren sade till honom: Jag vill vara med dig, så att du skall slå de Midianiter, såsom en man.

Pakaiyin Gideon komma chun, “Keiman nanga kaumpi jingding ahi. Chuleh nangman mikhatseh toh kisatto banga Midiante chu nasuhmang soh helding ahi,” ati.

17 Men han sade till honom: Käre, hafver jag funnit nåd för dig, så gif mig ett tecken, att det är du, som talar med mig.

Gibeon nin adonbutnin, “Nangin neikithopi mong ding ahileh Pakaiyin kakoma hin thu asei mong monge ti kihettheina dingin melchihna khat neipen,” ati.

18 Gack icke hädan, tilldess jag kommer till dig, och bär mitt spisoffer, och lägger det för dig. Han sade: Jag vill blifva, tilldess du kommer igen.

“Keiman kahung kile kitna nakomma maichamma toding kahin choi tokahin anapotdoh hih beh’in” ati. Hichun Amanjong “nahung kilekit kahsen hikomma hin anaum jing nange,” ati.

19 Och Gideon gick, och slagtade ett kid, och tog ett epha osyradt mjöl; och lade kött uti en korg, och lät sådet uti ena kruko, och bar ut till honom under ekena, och gick fram.

Gideon gangtah’in ainlang’a achen, kelcha dongkhat aga hon’in, changbong pochakhat alan, cholsollou changlhah themkhat aga kangin ahi. Hiche jouchun asahon chu pochakhat na ahin dommin atuijong belkhat nah ahin choijin thingphung len noija anatou Vantil kommah aga luipeh tan ahi.

20 Men Guds Ängel sade till honom: Tag köttet, och det osyrada, och lägg det på hälleberget, som här är, och gjut sådet ut. Och han gjorde så.

Pathen Vantil chun akommah, “Sa me kihon chuleh cholsolou changlhah chu songpi chunga chun koijinlang chuleh, satuichu achungah sunglhan,” ati. Chuin Gideon chun akiseipeh bangchun abollin ahi.

21 Då räckte Herrans Ängel käppen ut, som han hade i handene, och kom vid köttet och det osyrada mjölet med käppsändanom; och elden kom utu hällebergena, och förtärde köttet och det osyrada mjölet. Och Herrans Ängel försvann utu hans ögon.

Hiche jouchun Pakai Vantillin akhutna achoi atenggol mong hemmachun kelchasa le changlhah chu agah tongkhan ahileh songpi’a konchun mei ahungkou doh’in ahin choiho jouse chu akavam tan ahi. Hiche jouchun Pakai vantil chu amangtan ahi.

22 Då nu Gideon såg, att det var en Herrans Ängel, sade han: O! Herre, Herre, hafver jag nu sett en Herrans Ängel ansigte mot ansigte?

Chutah chun Gideonin jong Pakai vantil mong mong ahinai ti ahechen tai, hichejeh chun Gideon in hitin asei tai, “Pakai, keima amangthah kahitai, ajeh chu keiman Pakai vantil chu kimaiton kakimupin ahi,” ati.

23 Men Herren sade till honom: Frid vare med dig; frukta dig intet, du skall icke dö.

Hiche Pakaiyin adonbutnin, “Lungmong in, Imacha tiponte, kicha hih in nathi louding ahi,” ati.

24 Då byggde Gideon dersammastäds Herranom ett altare, och kallade det fridsens Herre. Det står der ännu på denna dag, i Ophra, de Esriters faders.

Chuphat’in, Gideonin Pakai maicham khat asemmin amin Yahweh Shalom asah in ahi (Hichu Pakai hi chamna ahi tina ahi). Hiche maicham chu Abeizer phung mite gam Ophrah munnah tuni geijin aum jing nalaijin ahi.

25 Och i den samma nattene sade Herren till honom: Tag en stut ibland oxarna, som dinom fader tillhöra, och en annan stut som sju åra gammal är, och slå sönder Baals altare, som är dins faders, och hugg bort den lunden, som der när står.

Hiche jan machun Pakaiyin Gideon kommah hitin aseipeh tai, “Napa gancha lah a kon in kum sagi lhingsa bongchal anichanna chu hinkaiyin lang, napan anatundoh Baal maicham chu volhu in lang chuleh akomma kitung Asherah doikhom chu satlha jengin.

26 Och bygg Herranom dinom Gud ett altare öfverst på desso hällebergena, och red det till; och tag den andra stuten, och offra ett bränneoffer, med veden af lundenom, som du borthuggit hafver.

Chujouteng leh Pakai na Pathen maicham khat hiche thinglhang leh amuntheng’ah khun tungdoh inlang, songho chu phatah in goltoh inlang, Asherah doikhom nasat lhuh chu meitina’n mangin lang bongchal chu maicham chunga chun pumgo thilto in tohdoh in,” ati.

27 Då tog Gideon tio män utaf sina tjenare, och gjorde såsom Herren honom sagt hade; men han fruktade sig göra det om dagen, för sins faders hus skull, och för folkens skull i stadenom; utan om nattena gjorde han det.

Hijeh chun Gideonin alhachaho mi som akipuijin Pakaiyin bollin ati bang bang chun aboltan ahi. Ahinlah khopi miho leh apa insungmi adangho akichat jeh in jannin abollin ahi.

28 Då nu folket i staden stodo upp bittida om morgonen, si, då var Baals altare sönderslaget, och lunden der när afhuggen; och den andre stuten för ett bränneoffer lagd på det altaret, som uppbygdt var.

Ajing jingkah matah in khopi miteho chu ahungtho phat’un Baal doikhom maicham chu anakivo lhutan chuleh akomma kitung Asherah doikhom jong chu ana kisat lhutan ahi, ti amudoh tauvin ahi. Hicheho khelchun maicham thah khat anakitung doh in hiche chung chun bongchal pumgo thiltoa ana kitohdohna jongchu amu uvin ahi.

29 Och den ene sade till den andra: Ho hafver detta gjort? Och då de sökte, och frågade derefter, vardt sagdt: Gideon, Joas son, hafver det gjort.

Mipi hochu khatle khat akihouvin “Koibol ahidem atiuvin ahi?” Hitia akihoutoh leova ahin kholchil phat’un Joash chapa Gideon ahiti ahin hedoh tauve.

30 Då talade folket i staden till Joas: Få oss hitut din son; han måste dö, derföre, att han hafver omkullslagit Baals altare, och afhuggit lunden der när.

Khopi mite hochun Joash kommah “Nachapa chu hin puidoh in, Baal maicham asuhset jehleh Asherah doikhom asat lhuh jeh a amahi thitei teiding ahi,” atiuve.

31 Men Joas sade till alla dem som när honom stodo: Viljen I lägga eder ut för Baal? Viljen I fria honom? Den som lägger sig ut för honom, han skall dö i denna morgon. Är han gud, så hämne sig sjelf, att hans altare omkullslaget är.

Ahinlah Joash chun ama ahung nokhum mipi hochu ale senjah jengin, “Ipi dinga nanghon Baal doi ding a naseipeh uva nahuh’u ham? Koi hileh ama huhna a thusei pen penchu jingle jingkah langa kithat ding ahi. Baal hi pathen dihtah mong ahileh ama chungthu aman kisei nante, chuleh ama maicham asusepen penchu aman kisuhmang nah hihding ham?” ati.

32 Ifrå den dagen kallade man honom JerubBaal, och sade: Baal hämne sig sjelf, att hans altare omkullslaget är.

Hijeh chun hicheni apat chun Gideon chu Jerubbaal asah taove. Hichun “Baal chun amapa chunga aphu kilah hen” tina ahi. Ajeh chu aman Baal maicham ana vohchim ahi.

33 Då församlade sig tillhopa de Midianiter och Amalekiter, och de österländningar, och drogo öfver, och lägrade sig i den dalen Jisreel.

Hiche jouchun Midian mite le Amalek mite chuleh solam mipite hochu apangkhom’un Israel te satdingin Jordan vadung ahung galkaijin Jezreel phaichamma chun akikhom uvin ngahmun akisem tauvin ahi.

34 Så iklädde Herrans Ande Gideon, och han lät blåsa i basuner, och kallade AbiEser, att de skulle följa honom;

Hichun Pakai Lhagao chu Gideon chunga apansatan ahi. Aman saki a kisem sumkon chu amut’in galsat ding mi akou khommin ahileh Abiezer phung mihochu ama kommah ahung tauvin ahi.

35 Och sände bådskap i hela Manasse, och kallade dem, att de skulle ock följa honom; han sände ock bådskap till Asser, och Sebulon, och Naphthali; de kommo upp emot honom.

Aman thupo miho chu asollin Manasseh, Asher, Zebulun leh Naphtali galsat ding miho chu aga kousah in ahileh amaho abonchan ahung kon tauvin ahi.

36 Och Gideon sade till Gud: Vill du frälsa Israel igenom mina hand, såsom du sagt hafver,

Hichun Gideonin Pathen hengah ataovin, “Nangin nanasei banga keima hi Israel te jouse huhdoh dinga neimanchah mong mong ding ahileh,

37 Så vill jag lägga ett skinn med ullone ut på logan; om daggen lägger sig allenast på skinnet, och all marken är torr, så kan jag märka, att du vill frälsa Israel igenom mina hand, såsom du sagt hafver.

Hitichun neihetchet sah in, keiman tujan tengleh amulnei kelngoivun hi changvohna phol chunga kakoiding ahi. Hiche kelngoivun hi jingkah tengleh daitwi anachapnou inlang amavang tol hi anagotna hileh nasei banga chu Israel tehi huhdohna dinga neimanchah got ahite kahet chet nading hihen,” ati.

38 Och det skedde så. Och då han den andra morgonen bittida uppstod, tryckte han daggena utu skinnet, och uppfyllde ena skål med det vattnet.

Hitobang chetchun thilchu anasoh doh tan ahi. Ajing jingkah chun Gideon amatah in athoudoh in kelngoivun chu aheh a ahileh twi khonkhat dimset ahungdoh in ahi.

39 Och Gideon sade till Gud: Din vrede förgrymme sig icke öfver mig, om jag än en tid talar; jag vill än en tid försökat med skinnet; vare nu allena torrt på skinnena, och daggen på allo markene.

Chujouchun Gideonin Pathen kommah hitin asei kit’e, “Neilunghan hihbeh in, thilkhat kathumbe nom nalaije. Hiche kelngoivun hi mangcha a hetchetna khat neipehbe nahlai ding kadeije. Tuchung hin hiche kelngoivun hi gotsah inlang, vella tol hi daitwi anachetsah in,” atin ahi.

40 Gud gjorde ock så i samma natt, att allena var torrt på skinnet, och dagg uppå allo markene.

Hiche jan jong chun Pathen’in Gideon ngeh bangchun ana bolkit peh kit in, kelngoivun agotsah in chule tollhang bou chu daitwi in ana chapkot in ahi.