Domarboken 5
1 Då söngo Deborah och Barak, AbiNoams son, på den samma tiden, och sade:
To na niah Deborah hoi Abinoam capa Barak mah hae laa hae a sak hoi.
2 Lofver Herran, att Israel är åter fri vorden, och folket hafver varit der viljogt till.
Israel siangpahrangnawk mah lu lak o moe, kaminawk mah angmacae koehah hmuenmae to paek o pongah, Angraeng to saphaw oh.
3 Hörer till, I Konungar, och akter uppå, I Förstar: jag vill, Herranom vill jag sjunga, Herranom Israels Gudi vill jag spela.
Aw nangcae siangpahrangnawk, tahngai oh; Aw nangcae ukkung angraengnawk, naa patueng oh; Angraeng khaeah laa ka sak han; Israel Angraeng Sithaw khaeah, saphawhaih laa to ka sak han.
4 Herre, då du utdrogst ifrå Seir, och gick fram ifrån Edoms mark, då skalf jorden, himmelen dröp, och skyarna dröpo vatten.
Aw Angraeng, Seir mae hoi na caeh moe, Edom prae hoiah na caeh naah, long to anghuen moe, van hoiah kho angzoh; tamai thung hoiah khotui to krak.
5 Bergen smulto för Herranom, Sinai för Herranom Israels Gud.
Angraeng hmaa ah mae to tui ah amkaw moe, Sinai mae doeh Israel Angraeng Sithaw hmaa ah atui amzawt.
6 I Samgars, Anaths sons, tid, i Jaels tid, voro vägarna förgångne; och de som på stigarna gå skulle, de vandrade krokota vägar.
Anath capa Shamgar dung hoi Jael dung ah, lampuinawk to angqai krang pongah, kholong caeh kaminawk mah lam tamcaek loklam to pazui o ving boeh.
7 Det fattades, bönder fattades i Israel, tilldess jag Debora uppkom, tilldess jag uppkom en moder i Israel.
Vangta thungah Israel kaminawk khosakhaih to boeng boeh; kai Deborah hae kangthawk moe, Israel ih amno ah kang thawk ai karoek to, Israel prae thungah khosah kami to kha.
8 Ett nytt hafver Gud utvalt, portarna hafver han bestridt; ingen sköld eller spets vardt sedd ibland fyratiotusend i Israel.
Israel kaminawk loe kangtha sithawnawk to qoih o; to naah nihcae ih vangpui khongkha thungah misanawk angzoh o; Israel kami sang quipalito mah angvaenghaih aphaw hoi tayae maeto doeh tawn o ai.
9 Mitt hjerta faller till Israels regenter, hvilke friviljoge äro ibland folket.
Israel siangpahrangnawk loe kaminawk hoi nawnto toksak hanah, angmacae koeh ah palung angpaek o pongah, Israel ukkungnawk khaeah poekhaih palungthin to ka suek; to pongah nangcae mah Angraeng to saphaw oh.
10 Lofver Herran, I som riden på sköna åsninnor, I som sitten för rätta; och sjunger, I som gån på vägomen.
Nangcae laa hrang kanglung angthueng kaminawk, lokcaek kaminawk, loklam caeh kaminawk,
11 Der skyttarna ropa ibland dem som vatten hemta, der säge man om Herrans rättfärdighet, om hans bönders rättfärdighet i Israel; då drog Herrans folk neder till portarna.
Tuidokhaih ahmuen ah kalii sin kaminawk ih ban thung hoi nangcae pahlong kaminawk ih lok to na thaih o naah, laa to sah oh; nihcae loe Angraeng toenghaih to thuih o moe, Israel avangnawk thungah kaom kaminawk mah sak ih toenghaih kawng to a thuih o. To naah Angraeng ih kaminawk loe angmacae ohhaih ahmuen ah amlaem o tih.
12 Upp, upp, Debora, upp, upp, och sjung ena viso; upp, Barak, och fånga dina fångare, du AbiNoams son.
Angthawk ah, angthawk ah, Deborah; angthawk ah, angthawk loe, laa sah ah; angthawk ah, Aw Barak! Aw Abinoam caanawk, misatukhaih ahmuen ah naeh ih kaminawk to hoi ah.
13 Då vordo de förlåtne rådande öfver de mägtiga; Herren vardt rådandes genom mig öfver de hjeltar.
To naah kanghmat kaminawk loe kami ukkungnawk khaeah caeh o; Angraeng loe angzoh moe, thacak kaminawk ukhaih to ang paek.
14 Utaf Ephraim var deras rot emot Amalek; och efter dig BenJamin i ditt folk. Af Machir äro komne regenter; och af Sebulon äro regerare vordne igenom skrifpennan.
Amalek kaminawk taengah kaom kaminawk loe, Ephraim prae thung hoiah tacawt o; Benjamin kaminawk loe nangcae hnukah bang o; misatuh ukkungnawk loe Makir ih acaeng thung hoiah angzoh o; Zebulun acaeng thung hoiah loe khokhan thaih kaminawk to angzoh o.
15 Isaschars Förstar voro med Debora, och Isaschar var såsom Barak i dalenom, utsänder med sitt fotfolk. Ruben höll mycket af sig, och skiljde sig ifrån oss.
Issakar siangpahrang capanawk loe Deborah hoi nawnto oh o; Issakar acaeng loe Barak hoi doeh nawnto oh o; anih loe karangah azawn ah cawnh. Reuben ohhaih prae thungah loe khopoek thaih kaminawk to oh o.
16 Hvi blefst du i dinom fårahyddom, till att höra hjordarnas bräkande; och höll mycket af dig, och skiljde dig ifrån oss?
Tipongah tuu hanghaih lok thaih hanah, tuu khongkha thungah na oh loe? Reuben ohhaih prae thungah loe khopoek thaih kaminawk oh o.
17 Gilead blef hinsidon Jordan. Och hvi bor Dan ibland skeppen? Asser satt i hafsens hamn, och blef i sina förfallna byar.
Gilead loe Jordan vapui yaeh ah oh; tipongah Dan acaeng loe palongpuinawk ohhaih ahmuen taengah khosak o loe? Asher loe tuipui taengah oh moe, tuipui taeng ih azawn ah oh.
18 Men Sebulons folk vågade sina själ i döden; Naphthali desslikes på höjdene af markene.
Zebulun kaminawk hoi Naphtali kaminawk loe misa angtukhaih maesang nuiah hinghaih paek han khoek to a koeh o.
19 Konungarna kommo och stridde. Då stridde de Cananeers Konungar i Thaanach, vid det vattnet Megiddo; men de hade ingen vinning deraf.
Siangpahrangnawk loe angzoh o moe, misa to tuk o; Kanaan ih siangpahrangnawk mah Meggido tui ohhaih taeng ih, Taanak vangpui to tuk o, toe aicae ih phoisa to la o thai ai.
20 Af himmelen var stridt emot dem; stjernorna i deras lopp stridde emot Sisera.
Van bang hoiah nihcae tuk o; cakaehnawk loe angmacae amhaehaih loklam hoiah Sisera to tuk o.
21 Den bäcken Kison vältrade dem, den bäcken Kedumim, den bäcken Kison. Träd, min själ, på de starka.
Kishon vapui, kangquem vapui, Kishon vapui mah nihcae to pazawk boih boeh; Aw ka hinghaih, thacak kaminawk to na tit boeh.
22 Då darrade hästarnas fötter, för deras starka åsittares förfärelses skull.
Hrang kangthueng kaminawk loe hrang hoi cawnh o ving pongah, hrang khokpadae to koih pae, thacak hrang khokpadae to akah pae rak.
23 Förbanner den staden Meros, sade Herrans Ängel; förbanner hans borgare, att de icke kommo Herranom till hjelp; till hjelp Herranom, till de hjeltar.
Nihcae loe Angraeng abomh hanah angzo o ai moe, thacak kaminawk tuk hanah Angraeng khaeah angzo o ai pongah, Meroz vangpui to tangoeng thui ah, tiah Angraeng ih van kami mah thuih.
24 Välsignad vare ibland qvinnor Jael, Hebers den Kenitens hustru; välsignad vare hon i hyddomen ibland qvinnor.
Ken acaeng, Heber ih zu, Jael loe tahamhoih koek nongpata ah oh; kahni imthung ah kaom nongpatanawk thungah tahamhoih koek nongpata ah oh.
25 Mjölk gaf hon, då han vatten beddes, och bar smör in uti en härlig skål.
Anih mah nongpata khaeah tui hnik naah, maitaw tahnutui to a paek moe, angraeng mah caak ih maitaw tahnutui kamkhawk to a paek.
26 Hon tog naglan med sin hand, och smedshammaren i sina högra hand, och slog Sisera genom hans hufvud; sönderkrossade, och genomstack hans tinningar.
Nongpata mah sumdik to lak moe, a bantang ban ah cakii to sinh pacoengah, cakii hoiah Sisera to boh mat; a lu ah boh pae hup moe, sumdik hoiah a naalaking to takhing pae puet.
27 Till hennes fötter krökte han sig, föll neder, och lade sig; han krökte sig, och föll neder till hennes fötter; såsom han krökte sig, så låg han förderfvad.
Anih loe Jael khokkung ah angsong, to ah amtimh moe, duek sut. Anih khokkung ah angsongh sut, to ah amtimh moe, amtimhaih ahmuen ah a duek.
28 Sisera moder såg genom fenstret ut, och gret igenom gallren: Hvi förtöfvar hans vagn så länge, att han icke kommer? Hvi fördröja hans vagns hjul?
Sisera amno loe thokbuem hoiah khet, thokbuem taengah anghnut moe, tipongah maw anih ih hrang lakok loe angzo palang ai? Tipongah maw anih ih hrang lakok loe akra parai? tiah a qah.
29 De visesta ibland hennes qvinnor svarade, då hon så jämmerliga qvidde:
Nongpatanawk thung ih palungha koek kami mah, anih han pathim pae ih lok loe,
30 Skulle de icke finna och byta rof, hvarjom manne en ung pigo eller två till byte; och Sisera brokot stickad kläder till byte, stickad brokot kläder om halsen till byte?
Sisera hoi anih ih kaminawk loe nongpa maeto mah nongpata maeto han ih, to tih ai boeh loe hnetto han ih paek hanah, hmuenmae pakrong o moe, amzet o kalang mue, kahoih koek rong congca khukbuennawk, a-aem kaom kahoih rong congca khukbuennawk, misa pazawk kaminawk mah tahnong ah zaeng hanah angan kahoih kahninawk a lak o pongah mue, hae tiah akra o? tiah a naa.
31 Alltså, Herre, förgånge alle dine fiender; men de som honom kär hafva, de vare såsom uppgångande solen i sine magt. Och landet hade frid i fyratio år.
To pongah Aw Angraeng, na misanawk boih loe anghmaa angtaa o nasoe! Toe nang palung kaminawk loe, ni tacawt tahang nathuem ih thacakhaih baktih toengah om o nasoe, tiah a thuih. To pacoengah prae thungah saning quipalito thung monghaih to oh.
