Domarboken 2
1 Och kom en Herrans Ängel upp ifrå Gilgal till Bochim, och sade: Jag förde eder utur Egypten, och lät eder komma in uti det land, som jag edra fäder svorit hade, och sade: Jag skall icke göra mitt förbund med eder ogildt i evig tid;
Pǝrwǝrdigarning Pǝrixtisi Gilgaldin Bokimƣa kelip: — Mǝn silǝrni Misirdin qiⱪirip, ata-bowiliringlarƣa ⱪǝsǝm ⱪilip bǝrgǝn zeminƣa elip kelip: «Mǝn silǝr bilǝn ⱪilƣan ǝⱨdǝmni ǝbǝdgiqǝ bikar ⱪilmaymǝn;
2 Att I icke skullen göra något förbund med detta lands inbyggare, utan skullen bryta deras altare omkull; men I hafven intet lydt mine röst. Hvi hafven I det gjort?
Lekin silǝr bu zeminning hǝlⱪi bilǝn ⱨeqⱪandaⱪ ǝⱨdǝ baƣlimanglar, bǝlki ularning ⱪurbangaⱨlirini buzup taxlixinglar kerǝk» — degǝnidim; lekin silǝr Mening awazimƣa ⱪulaⱪ salmidinglar. Bu silǝrning nemǝ ⱪilƣininglar?!
3 Sade jag ock med: Jag vill icke fördrifva dem för eder; att de skola vara eder till snaro, och deras gudar eder till nät.
Xunga Mǝn [xu qaƣda] silǝrgǝ: «[Xundaⱪ ⱪilsanglar] ularni silǝrning aldinglardin ⱪoƣliwǝtmǝymǝn; ular biⱪininglarƣa yantaⱪ bolup sanjilidu, ularning ilaⱨliri silǝrgǝ tor-tuzaⱪ bolidu» — dǝp agaⱨlandurdum, — dedi.
4 Och då Herrans Ängel dessa orden sagt hade till all Israels barn, hof folket sina röst upp, och gret;
Pǝrwǝrdigarning Pǝrixtisi barliⱪ Israillarƣa bularni degǝndǝ, ular ün selip yiƣlap ketixti.
5 Och kallade det rummet Bochim, och offrade der Herranom.
Xuning bilǝn bu jayning nami «Bokim» dǝp ⱪoyuldi; ular xu yǝrdǝ Pǝrwǝrdigarƣa atap ⱪurbanliⱪlarni sundi.
6 Ty då Josua hade släppt folket ifrå sig, och Israel var dragen hvar till sin arfvedel, till att intaga landet,
Yǝxua hǝlⱪni tarⱪitiwetiwidi, Israillar ⱨǝrⱪaysisi ɵzlirigǝ miras ⱪilinƣan zeminni igilǝx üqün ⱪaytip ketixti.
7 Tjente folket Herranom, så länge Josua lefde, och de äldste, som länge lefde efter Josua, och sett hade alla Herrans stora gerningar, som han Israel gjort hade.
Yǝxuaning pütkül ⱨayat künliridǝ, xundaⱪla Yǝxuadin keyin ⱪalƣan, Pǝrwǝrdigarning Israil üqün ⱪilƣan ⱨǝmmǝ karamǝt ǝmǝllirini obdan bilgǝn aⱪsaⱪallarning pütkül ⱨayat künliridimu [Israil] hǝlⱪi Pǝrwǝrdigarning ibaditidǝ bolup turdi.
8 Men då Josua, Nuns son, Herrans tjenare, död var, hundrade och tio år gammal,
Əmdi Nunning oƣli, Pǝrwǝrdigarning ⱪuli Yǝxua bir yüz on yexida wapat boldi.
9 Begrofvo de honom i hans arfvedels gränso i ThimnathHeres, på Ephraims berg, på norra sidone vid Gaas berg.
Ular uni elip berip, Əfraim taƣliⱪ rayonida, Gaax teƣining ximal tǝripidiki ɵz miras ülüxi bolƣan Timnat-Seraⱨ degǝn jayda dǝpnǝ ⱪildi.
10 Då ock alle de, som på den tiden lefde, voro samkade till sina fäder, kom ett annat slägte upp efter dem, som intet kände Herran, eller de gerningar, som han med Israel gjort hade.
Bu dǝwrdikilǝrning ⱨǝmmisi [ɵlüp] ɵz ata-bowiliriƣa ⱪoxulup kǝtti; ulardin keyin Pǝrwǝrdigarnimu tonumaydiƣan, xundaⱪla uning Israil üqün ⱪilƣan ǝmǝllirini bilmigǝn bir dǝwr pǝyda boldi.
11 Så gjorde Israels barn det ondt var för Herranom, och tjente Baalim;
Xuningdin tartip Israil Pǝrwǝrdigarning nǝziridǝ rǝzil bolƣanni ⱪilip Baal-butlarning ibaditigǝ kirixti.
12 Och öfvergåfvo Herran deras fäders Gud, som dem utur Egypti land fört hade, och följde andra gudar efter, och de folks gudar, som omkring dem bodde, och tillbådo dem, och förtörnade Herran.
Ular ɵzlirini Misir zeminidin qiⱪirip elip kǝlgǝn ata-bowilirining Hudasi Pǝrwǝrdigarni taxlap, ǝtrapidiki taipilǝrning ilaⱨliridin bolƣan yat ilaⱨlarƣa ǝgixip, ularƣa bax urup, Pǝrwǝrdigarning ƣǝzipini ⱪozƣidi.
13 Ty de öfvergåfvo ju mer och mer Herran, och tjente Baal och Astaroth.
Ular Pǝrwǝrdigarni taxlap, Baal wǝ Axǝraⱨlarning ⱪulluⱪiƣa kirixti.
14 Så förgrymmade då Herrans vrede sig öfver Israel, och gaf dem i deras hand, som dem röfvade, att de dem beröfva skulle, och sålde dem i deras fiendars händer allt omkring; och de kunde icke mer stå deras fiendar emot;
Buning bilǝn Pǝrwǝrdigarning ƣǝzipi Israilƣa tutixip, harab ⱪilinsun dǝp, u ularni talan-taraj ⱪilƣuqilarning ⱪoliƣa taxlap bǝrdi, yǝnǝ ǝtrapidiki düxmǝnlirining ⱪoliƣa tapxurup bǝrdi; xuning bilǝn ular düxmǝnlirining aldida bax kɵtürǝlmidi.
15 Utan, ehvart de vände sig, var Herrans hand emot dem till deras ofärd, såsom Herren dem sagt, och Herren dem svorit hade; och de vordo hårdeliga plågade.
Ular ⱪǝyǝrgǝ barmisun, Pǝrwǝrdigarning ⱪoli ularni apǝt bilǝn urdi, huddi Pǝrwǝrdigarning deginidǝk, wǝ Pǝrwǝrdigarning ularƣa ⱪǝsǝm ⱪilƣinidǝk, ular tolimu azabliⱪ ⱨalǝtkǝ qüxüp ⱪaldi.
16 När nu Herren uppväckte domare, som dem hulpo utu röfvarenas hand,
Andin Pǝrwǝrdigar [ularning arisidin] batur ⱨakimlarni turƣuzdi, ular [Israillarni] talan-taraj ⱪilƣuqilarning ⱪolidin ⱪutⱪuzup qiⱪti.
17 Så lydde de icke heller domarena, utan bedrefvo hor med andra gudar, och tillbådo dem, och veko snarliga af den vägen, der deras fäder på gångit hade, till att lyda Herrans bud och gjorde intet såsom de.
Xundaⱪtimu, ular ɵz ⱨakimliriƣa ⱪulaⱪ salmidi; ǝksiqǝ ular yat ilaⱨlarƣa ǝgixip buzuⱪluⱪ ⱪilip, ularƣa bax urup qoⱪundi; ata-bowilirining mangƣan yolidin, yǝni Pǝrwǝrdigarning ǝmrlirigǝ itaǝt ⱪilix yolidin tezla qiⱪip kǝtti; ular ⱨeq itaǝt ⱪilmidi.
18 Då nu Herren uppväckte dem domare, så var Herren med domarenom, och halp dem utu deras fiendars hand, så länge domaren lefde; ty Herren förbarmade sig öfver deras suckan, öfver dem som dem tvingade, och trängde.
Pǝrwǝrdigar ⱪaqaniki ular üqün batur ⱨakimlarni turƣuzsa, Pǝrwǝrdigar ⱨaman xu batur ⱨakim bilǝn billǝ bolatti, batur ⱨakimning ⱨayat künliridǝ ularni düxmǝnlirining ⱪolidin ⱪutⱪuzup qiⱪatti; qünki ularni harlap ǝzgǝnlǝr tüpǝylidin kɵtürülgǝn aⱨ-zarlarni angliƣan Pǝrwǝrdigar ularƣa iqini aƣritatti.
19 Men när domaren blef död, så vände de sig, och förderfvade det mer än deras fäder, så att de följde andra gudar, till att tjena dem, och tillbedja dem, de gingo icke ifrå sina påfunder, eller ifrå sina halsstyfva väsende.
Lekin batur ⱨakim ɵlüp ketixi bilǝnla, ular arⱪisiƣa yenip, yat ilaⱨlarƣa ǝgixip, ularning ⱪulluⱪiƣa kirip, ularƣa bax uruxup, ɵzlirini ata-bowiliridinmu ziyadǝ bulƣaytti; ular nǝ xu ⱪilmixliridin tohtimaytti, nǝ ɵz jaⱨil yolidin ⱨeq yanmaytti.
20 Derföre förgrymmade sig så Herrans vrede öfver Israel, att han sade: Efter detta folket hafver gått ifrå mitt förbund, som jag deras fäder budit hafver, och icke velat höra min röst;
Xuning bilǝn Pǝrwǝrdigarning ƣǝzipi Israilƣa ⱪattiⱪ tutaxti, U: — «Bu hǝlⱪ Mǝn ularning ata-bowiliriƣa tapiliƣan ǝⱨdǝmni buzup, awazimƣa ⱪulaⱪ salmiƣini üqün,
21 Så skall jag nu härefter ingen fördrifva af de Hedningar, som Josua återlefde, då han blef död;
buningdin keyin Mǝn Yǝxua ɵlgǝndǝ bu yurtta ⱪaldurƣan taipilǝrdin ⱨeqbirini ularning aldidin ⱪoƣliwǝtmǝymǝn;
22 Att jag på dem må försöka Israel, om de vilja blifva på Herrans vägar, och vandra på dem, såsom deras fäder vandrat hafva, eller ej.
buningdiki mǝⱪsǝt, Mǝn xular arⱪiliⱪ Israilning ularning ata-bowiliri tutⱪandǝk, Mǝn Pǝrwǝrdigarning yolini tutup mangidiƣan-mangmaydiƣanliⱪini sinaymǝn» — dedi.
23 Så lät då Herren blifva dessa Hedningar, att han icke med hast fördref dem, hvilka han i Josua hand icke gifvit hade.
Xuning bilǝn Pǝrwǝrdigar xu taipilǝrni ⱪaldurup, ularni nǝ dǝrⱨalla zeminidin mǝⱨrum ⱪilip ⱪoƣliwǝtmidi nǝ Yǝxuaning ⱪoliƣimu tapxurup bǝrmigǝnidi.
