Domarboken 2
1 Och kom en Herrans Ängel upp ifrå Gilgal till Bochim, och sade: Jag förde eder utur Egypten, och lät eder komma in uti det land, som jag edra fäder svorit hade, och sade: Jag skall icke göra mitt förbund med eder ogildt i evig tid;
And the angel of the LORD came up from Gilgal to Bochim. And he said, I made you to go up out of Egypt, and have brought you unto the land which I sware unto your fathers; and I said, I will never break my covenant with you:
2 Att I icke skullen göra något förbund med detta lands inbyggare, utan skullen bryta deras altare omkull; men I hafven intet lydt mine röst. Hvi hafven I det gjort?
and ye shall make no covenant with the inhabitants of this land; ye shall break down their altars: but ye have not hearkened unto my voice: why have ye done this?
3 Sade jag ock med: Jag vill icke fördrifva dem för eder; att de skola vara eder till snaro, och deras gudar eder till nät.
Wherefore I also said, I will not drive them out from before you; but they shall be [as thorns] in your sides, and their gods shall be a snare unto you.
4 Och då Herrans Ängel dessa orden sagt hade till all Israels barn, hof folket sina röst upp, och gret;
And it came to pass, when the angel of the LORD spake these words unto all the children of Israel, that the people lifted up their voice, and wept.
5 Och kallade det rummet Bochim, och offrade der Herranom.
And they called the name of that place Bochim: and they sacrificed there unto the LORD.
6 Ty då Josua hade släppt folket ifrå sig, och Israel var dragen hvar till sin arfvedel, till att intaga landet,
Now when Joshua had sent the people away, the children of Israel went every man unto his inheritance to possess the land.
7 Tjente folket Herranom, så länge Josua lefde, och de äldste, som länge lefde efter Josua, och sett hade alla Herrans stora gerningar, som han Israel gjort hade.
And the people served the LORD all the days of Joshua, and all the days of the elders that outlived Joshua, who had seen all the great work of the LORD, that he had wrought for Israel.
8 Men då Josua, Nuns son, Herrans tjenare, död var, hundrade och tio år gammal,
And Joshua the son of Nun, the servant of the LORD, died, being an hundred and ten years old.
9 Begrofvo de honom i hans arfvedels gränso i ThimnathHeres, på Ephraims berg, på norra sidone vid Gaas berg.
And they buried him in the border of his inheritance in Timnath-heres, in the hill country of Ephraim, on the north of the mountain of Gaash.
10 Då ock alle de, som på den tiden lefde, voro samkade till sina fäder, kom ett annat slägte upp efter dem, som intet kände Herran, eller de gerningar, som han med Israel gjort hade.
And also all that generation were gathered unto their fathers: and there arose another generation after them, which knew not the LORD, nor yet the work which he had wrought for Israel.
11 Så gjorde Israels barn det ondt var för Herranom, och tjente Baalim;
And the children of Israel did that which was evil in the sight of the LORD, and served the Baalim:
12 Och öfvergåfvo Herran deras fäders Gud, som dem utur Egypti land fört hade, och följde andra gudar efter, och de folks gudar, som omkring dem bodde, och tillbådo dem, och förtörnade Herran.
and they forsook the LORD, the God of their fathers, which brought them out of the land of Egypt, and followed other gods, of the gods of the peoples that were round about them, and bowed themselves down unto them: and they provoked the LORD to anger.
13 Ty de öfvergåfvo ju mer och mer Herran, och tjente Baal och Astaroth.
And they forsook the LORD, and served Baal and the Ashtaroth.
14 Så förgrymmade då Herrans vrede sig öfver Israel, och gaf dem i deras hand, som dem röfvade, att de dem beröfva skulle, och sålde dem i deras fiendars händer allt omkring; och de kunde icke mer stå deras fiendar emot;
And the anger of the LORD was kindled against Israel, and he delivered them into the hands of spoilers that spoiled them, and he sold them into the hands of their enemies round about, so that they could not any longer stand before their enemies.
15 Utan, ehvart de vände sig, var Herrans hand emot dem till deras ofärd, såsom Herren dem sagt, och Herren dem svorit hade; och de vordo hårdeliga plågade.
Whithersoever they went out, the hand of the LORD was against them for evil, as the LORD had spoken, and as the LORD had sworn unto them: and they were sore distressed.
16 När nu Herren uppväckte domare, som dem hulpo utu röfvarenas hand,
And the LORD raised up judges, which saved them out of the hand of those that spoiled them.
17 Så lydde de icke heller domarena, utan bedrefvo hor med andra gudar, och tillbådo dem, och veko snarliga af den vägen, der deras fäder på gångit hade, till att lyda Herrans bud och gjorde intet såsom de.
And yet they hearkened not unto their judges, for they went a whoring after other gods, and bowed themselves down unto them: they turned aside quickly out of the way wherein their fathers walked, obeying the commandments of the LORD; [but] they did not so.
18 Då nu Herren uppväckte dem domare, så var Herren med domarenom, och halp dem utu deras fiendars hand, så länge domaren lefde; ty Herren förbarmade sig öfver deras suckan, öfver dem som dem tvingade, och trängde.
And when the LORD raised them up judges, then the LORD was with the judge, and saved them out of the hand of their enemies all the days of the judge: for it repented the LORD because of their groaning by reason of them that oppressed them and vexed them.
19 Men när domaren blef död, så vände de sig, och förderfvade det mer än deras fäder, så att de följde andra gudar, till att tjena dem, och tillbedja dem, de gingo icke ifrå sina påfunder, eller ifrå sina halsstyfva väsende.
But it came to pass, when the judge was dead, that they turned back, and dealt more corruptly than their fathers, in following other gods to serve them, and to bow down unto them; they ceased not from their doings, nor from their stubborn way.
20 Derföre förgrymmade sig så Herrans vrede öfver Israel, att han sade: Efter detta folket hafver gått ifrå mitt förbund, som jag deras fäder budit hafver, och icke velat höra min röst;
And the anger of the LORD was kindled against Israel; and he said, Because this nation have transgressed my covenant which I commanded their fathers, and have not hearkened unto my voice;
21 Så skall jag nu härefter ingen fördrifva af de Hedningar, som Josua återlefde, då han blef död;
I also will not henceforth drive out any from before them of the nations which Joshua left when he died:
22 Att jag på dem må försöka Israel, om de vilja blifva på Herrans vägar, och vandra på dem, såsom deras fäder vandrat hafva, eller ej.
that by them I may prove Israel, whether they will keep the way of the LORD to walk therein, as their fathers did keep it, or not.
23 Så lät då Herren blifva dessa Hedningar, att han icke med hast fördref dem, hvilka han i Josua hand icke gifvit hade.
So the LORD left those nations, without driving them out hastily; neither delivered he them into the hand of Joshua.
