Domarboken 18

1 På den tiden var ingen Konung i Israel; och Dans slägte sökte sig en arfvedel, der de måtte bo; ty intill den dagen var ännu ingen arflott fallen för dem ibland Israels slägter.

In the days those there not [was] a king in Israel and in the days those [the] tribe of the Danite[s] [was] seeking for itself an inheritance to dwell in for not it had fallen to it until the day that in among [the] tribes of Israel an inheritance.

2 Och Dans barn sände utaf sitt slägte och sina landsändar fem höfvitsmän, stridsamma män, ifrå Zorga och Esthaol, till att bespeja landet, och ransaka om det, och sade till dem: Går åstad, och bespejer landet; och de kommo uppå Ephraims berg till Micha hus, och blefvo der öfver nattene.

And they sent [the] descendants of Dan - from tribe their five men from ends their men sons of strength from Zorah and from Eshtaol to spy out the land and to explore it and they said to them go explore the land and they went [the] hill country of Ephraim to [the] house of Micah and they spent [the] night there.

3 Och som de nu voro med Micha husfolk, kände de röstena af dem unga mannenom Levitenom, och gingo bort till honom, och sade till honom: Ho hafver kommit dig hit? Hvad gör du här? Och hvad hafver du här?

They [were] near [the] house of Micah and they they recognized [the] voice of the young man the Levite and they turned aside there and they said to him who? did he bring you here and what? [are] you doing in this [place] and what? [belongs] to you here.

4 Han svarade dem: Så och så hafver Micha gjort emot mig, och hafver lejt mig, att jag skall vara hans Prester.

And he said to them like this and like this he has done for me Micah and he has hired me and I have become of him a priest.

5 De sade till honom: Käre, fråga Gud till, att vi måge få veta om vår väg, som vi vandrom, skall oss lyckosam varda.

And they said to him enquire please by God so let us know ¿ will it succeed journey our which we [are] going on it.

6 Presten svarade dem: Går åstad med frid; edar väg är rätt för Herranom, den I vandren.

And he said to them the priest go to peace [is] before Yahweh way your which you go in it.

7 Så gingo de fem män åstad, och kommo till Lais, och sågo att det folk, som derinne var, bodde säkert, efter de Zidoniers sed, stilla och säkre; och ingen var, som dem något bekymmer gjorde i landena, eller hade det under sig; och voro långt ifrå de Zidonier, och hade intet beställa med något folk.

And they went [the] five the men and they came Laish towards and they saw the people which in midst its [was] dwelling to security according to [the] custom of [the] Sidonians at peace - and secure and there not [was one] putting to shame anything in the land [one] possessing oppression and [were] far they from [the] Sidonians and anything not [belonged] to them with anyone.

8 Och de kommo till sina bröder i Zorga och Esthaol; och deras bröder sade till dem: Huru går det till med eder?

And they came to brothers their Zorah and Eshtaol and they said to them brothers their what? you.

9 De sade: Upp, låt oss draga upp till dem; ty vi hafve besett landet, det är ganska godt; derföre skynder eder, och varer icke sene till att draga, att I mågen komma och taga landet in.

And they said arise! so we may go up on them for we have seen the land and there! [it is] good very and you [are] inactive may not you hesitate to go to go to take possession of the land.

10 När I kommen, varden I finnande ett säkert folk, och landet är vidt och bredt; ty Gud hafver det gifvit i edra händer, en sådana plats, der intet fattas som på jordene är.

When go you you will come - to a people secure and the land [is] broad of both hands for he has given it God in hand your a place where there not there [is] lack of any thing which [is] on the earth.

11 Så drogo ut af Dans slägte, ifrå Zorga och Esthaol, sexhundrad män, väl väpnade till strids;

And they set out from there of [the] tribe of the Danite[s] from Zorah and from Eshtaol six hundred man girded weapons of war.

12 Och drogo ditupp, och lägrade sig i KiriathJearim i Juda; deraf kallas det rummet Dans lägre, allt intill denna dag; och det är bakför KiriathJearim.

And they went up and they encamped at Kiriath Jearim in Judah there-fore they called the place that Mahaneh Dan until the day this there! behind Kiriath Jearim.

13 Och dädan gingo de upp på Ephraims berg, och kommo till Micha hus.

And they passed through from there [the] hill country of Ephraim and they came to [the] house of Micah.

14 Då svarade de fem män, som hade varit utgångne till att bespeja Lais land, och sade till sina bröder: Veten I ock, att i dessom husom är en lifkjortel, afgudar och gjutet beläte? I mågen tillse, hvad eder till görandes är.

And they answered [the] five the men who had gone to spy out the land Laish and they said to brothers their ¿ do you know that there in the houses these [are] an ephod and teraphim and a carved image and a molten image and therefore consider what? will you do.

15 De drogo dit, och kommo i den unga mansens Levitens hus, uti Micha hus, och helsade honom vänliga.

And they turned aside there and they came to [the] house of the young man the Levite [the] house of Micah and they asked of him to welfare.

16 Men de sexhundrad väpnade, med deras harnesk, som voro utaf Dans barnom, stodo för dörrene.

And six hundred man girded [the] weapons of war their [were] standing [the] entrance of the gate who [were] of [the] descendants of Dan.

17 Och de fem män, som hade utdragne varit till att bespeja landet, gingo upp, och kommo dit, och togo belätet, lifkjortelen, och de gjutna afgudarna; emedan stod Presten för portenom när de sexhundrad väpnade i deras harnesk.

And they went up [the] five the men who had gone to spy out the land they went there they took the carved image and the ephod and the teraphim and the molten image and the priest [was] standing [the] entrance of the gate and six hundred the man girded [the] weapons of war.

18 Som nu hine voro komne in uti Micha hus, och togo belätet, lifkjortelen, och de gjutna afgudarna, sade Presten till dem: Hvad gören I?

And these [men] they went [the] house of Micah and they took [the] carved image of the ephod and the teraphim and the molten image and he said to them the priest what? [are] you doing.

19 De svarade honom: Tig, och håll munnen på dig, och kom med oss, att du må blifva vår fader och Prester. Är det dig bättre, att du äst Prester uti ens mans huse, än uti en hel slägt och ätt i Israel?

And they said to him keep quiet put hand your over mouth your and come with us and become of us a father and a priest ¿ good - [is] being you a priest of [the] house of a man one or? being you a priest of a tribe and of a clan in Israel.

20 Det behagade Prestenom väl; och tog både lifkjortelen, afgudarna, och belätet, och gaf sig midt ibland folket.

And it was good [the] heart of the priest and he took the ephod and the teraphim and the carved image and he went in [the] midst of the people.

21 Och då de vände om, och drogo sin väg, skickade de barnen, och boskapen, och allt det bästa som de hade, framför sig.

And they turned and they went and they put the little one[s] and the livestock and the valuable[s] before them.

22 Som de nu voro fjerran komne ifrå Micha hus, ropade de män, som i husen voro vid Micha hus, och följde efter Dans barn;

They they had gone far away from [the] house of Micah and the men who [were] in the houses which [were] near [the] house of Micah they were called together and they overtook [the] descendants of Dan.

23 Och ropade till Dans barn. Och de vände sitt ansigte om, och sade till Micha: Hvad skadar dig, att du så ropar?

And they called out to [the] descendants of Dan and they turned round faces their and they said to Micah what? [is that] to you that you have been called together.

24 Han svarade: I hafven tagit bort mina gudar, som jag gjort hafver, och Presten, och dragen edra färde, och hvad hafver jag nu mer? Och I sägen ändå till mig: Hvad skadar dig?

And he said gods my which I made you have taken and the priest and you have gone and what? [belongs] to me still and why? this are you saying to me what? [is] to you.

25 Men Dans barn sade till honom: Låt dina röst intet höras när oss, att icke öfverfalla dig vrede män, och du låter dina själ till, och dins hus själ.

And they said to him [the] descendants of Dan may not you make heard voice your with us lest they should fall on you men bitter of appetite and you will gather life your and [the] life of household your.

26 Så gingo Dans barn sin väg. Och Micha, då han såg att de voro honom för starke, vände om, och kom igen till sitt hus.

And they went [the] descendants of Dan to way their and he saw Micah that [were too] strong they for him and he turned and he returned to house his.

27 Men de togo det Micha gjort hade, och den Presten, som han hade, och kommo till Lais, till ett stilla och säkert folk, och slogo dem med svärdsegg, och uppbrände staden med eld.

And they they took [that] which he had made Micah and the priest who he belonged to him and they went to Laish to a people at peace and secure and they struck them to [the] mouth of [the] sword and the city they burned with fire.

28 Och ingen var, som dem undsatte, ty han låg långt ifrå Zidon, och hade med ingom beställa; och han låg i den dalen, som ligger vid BethRehob. Så byggde de staden, och bodde deruti;

And there not [was] a deliverer for [was] far it from Sidon and anything not [belonged] to them with anyone and it [was] in the valley which [belongs] to Beth Rehob and they rebuilt the city and they dwelt in it.

29 Och kallade honom Dan, efter sins faders Dans namn, hvilken af Israel född var; och staden het tillförene Lais.

And they called [the] name of the city Dan by [the] name of Dan ancestor their who he was born to Israel and but [was] Laish [the] name of the city to the former [time].

30 Och Dans barn uppsatte sig belätet; och Jonathan, Gersons son, Manasse sons, och hans söner voro Prester uti de Daniters slägte, allt intill den tiden, som de vordo förde fångne utu landena;

And they set up for themselves [the] descendants of Dan the carved image and Jonathan [the] son of Gershom [the] son of Manasseh he and sons his they were priests of [the] tribe of the Danite[s] until [the] day went into exile of the land.

31 Och satte alltså ibland sig det Micha beläte, som han gjort hade, så länge som Guds hus var i Silo.

And they set up for themselves [the] carved image of Micah which he had made all [the] days of [the] being of [the] house of God at Shiloh.