Domarboken 15
1 Och det begaf sig efter några dagar, om hveteandene, att Simson sökte sina hustru med ett kid af getterna; och som han tänkte: Jag vill gå till mina hustru i kammaren, ville hennes fader icke låta honom in;
Post aliquantulum autem temporis, cum dies triticeæ messis instarent, venit Samson, invisere volens uxorem suam, et attulit ei hœdum de capris. Cumque cubiculum eius solito vellet intrare, prohibuit eum pater illius, dicens:
2 Och sade: Jag mente att du hade varit henne vred vorden, ty hafver jag gifvit henne dinom stallbroder; men hon hafver ena yngre syster, hon är dägeligare än hon, tag henne för desso.
Putavi quod odisses eam, et ideo tradidi illam amico tuo: sed habet sororem, quæ iunior et pulchrior illa est, sit tibi pro ea uxor.
3 Då sade Simson till honom: Jag hafver en gång en rättfärdig sak emot de Philisteer; jag skall göra eder skada.
Cui Samson respondit: Ab hac die non erit culpa in me contra Philisthæos: faciam enim vobis mala.
4 Och Simson gick bort, och fick trehundrade räfvar, och tog brandar, och vände ju en stjert emot den andra, och satte ju en brand emellan två stjertar;
Perrexitque et cepit trecentas vulpes, caudasque earum iunxit ad caudas, et faces ligavit in medio:
5 Och tände eld på dem, och släppte dem uti de Philisteers säd, och brände upp kärfvarna med den ståndande sädene, och vingårdarna, och oljoträn.
quas igne succendens, dimisit, ut huc illucque discurrerent. Quæ statim perrexerunt in segetes Philisthinorum. Quibus succensis, et comportatæ iam fruges, et adhuc stantes in stipula, concrematæ sunt, in tantum, ut vineas quoque et oliveta flamma consumeret.
6 Då sade de Philisteer: Ho hafver detta gjort? Då sades: Simson den Thimnitens måg, derföre att han hafver tagit honom hans hustru ifrå, och gifvit henne hans stallbroder. Då foro de Philisteer upp, och brände upp både henne och hennes fader i eld.
Dixeruntque Philisthiim: Quis fecit hanc rem? Quibus dictum est: Samson gener Thamnathæi: quia tulit uxorem eius, et alteri tradidit, hæc operatus est. Ascenderuntque Philisthiim: et combusserunt tam mulierem quam patrem eius.
7 Men Simson sade till dem: Jag låter eder det göra; jag vill ändå hämna mig på eder, och sedan vara tillfrids.
Quibus ait Samson: Licet hæc feceritis, tamen adhuc ex vobis expetam ultionem, et tunc quiescam.
8 Och han slog dem hårdeliga, både på skuldror och på länder; och gick neder, och bodde uti en bergklyfto i Etham.
Percussitque eos ingenti plaga, ita ut stupentes suram femori imponerent. Et descendens habitavit in spelunca petræ Etam.
9 Då drogo de Philisteer upp, och belade Juda; och gåfvo sig neder till Lehi.
Igitur ascendentes Philisthiim in Terram Iuda castrametati sunt in loco, qui postea vocatus est Lechi, id est, Maxilla, ubi eorum effusus est exercitus.
10 De af Juda sade: Hvi hafven I dragit hitupp emot oss? De svarade: Vi äre komne hitupp till att binda Simson, att vi måge göra honom, såsom han oss gjort hafver.
Dixeruntque ad eos de tribu Iuda: Cur ascendistis adversum nos? Qui responderunt: Ut ligemus Samson, venimus, et reddamus ei quæ in nos operatus est.
11 Så drogo tretusend män af Juda neder i bergklyftena i Etham, och sade till Simson: Vetst du icke, att de Philisteer äro rådande öfver oss? Hvi hafver du så gjort emot oss? Han sade till dem: Såsom de hafva gjort emot mig, så hafver jag gjort emot dem igen.
Descenderunt ergo tria millia virorum de Iuda, ad specum silicis Etam, dixeruntque ad Samson: Nescis quod Philisthiim imperent nobis? Quare hoc facere voluisti? Quibus ille ait: Sicut fecerunt mihi, sic feci eis.
12 De sade till honom: Vi äre komne hitneder till att binda dig, och få dig de Philisteer i händer. Simson sade till dem: Så svärjen, att I viljen intet hinder göra mig.
Ligare, inquiunt, te venimus, et tradere in manus Philisthinorum. Quibus Samson, Iurate, ait, et spondete mihi quod non occidatis me.
13 De svarade honom: Vi vilje intet hinder göra dig; utan vi vilje allenast binda dig, och antvarda dig dem i händer, och vilje intet dräpa dig; och de bundo honom med tu ny tåg, och förde honom upp ifrå klippone.
Dixerunt: Non te occidemus, sed vinctum trademus. Ligaveruntque eum duobus novis funibus, et tulerunt eum de petra Etam.
14 Och då han kom intill Lehi, skriade de Philisteer, och kommo emot honom; men Herrans Ande föll på honom, och tågen på hans armar vordo såsom blår, de af eld förbrände äro, så att banden på hans händer försmulto.
Qui cum venisset ad locum Maxillæ, et Philisthiim vociferantes occurrissent ei, irruit Spiritus Domini in eum: et sicut solent ad odorem ignis lina consumi, ita vincula quibus ligatus erat, dissipata sunt et soluta.
15 Och han råkade en rutten åsnakindbåga; han räckte ut sina hand och tog honom, och slog dermed tusende män.
Inventamque maxillam, id est, mandibulam asini, quæ iacebat, arripiens, interfecit in ea mille viros,
16 Och Simson sade: Der ligga de ihop; med en åsnakindbåga hafver jag slagit tusende män.
et ait: In maxilla asini, in mandibula pulli asinarum delevi eos, et percussi mille viros.
17 Och då han det utsagt hade, kastade han kindbågan utu sine hand, och kallade det rummet RamathLehi.
Cumque hæc verba canens complesset, proiecit mandibulam de manu, et vocavit nomen loci illius Ramathlechi, quod interpretatur Elevatio Maxillæ.
18 Och som han begynte svårliga törsta, åkallade han Herran, och sade: Du hafver en så stor salighet gifvit igenom dins tjenares hand, och nu måste jag dö i törst, och falla uti de oomskornas händer.
Sitiensque valde, clamavit ad Dominum, et ait: Tu dedisti in manu servi tui salutem hanc maximam atque victoriam: en siti morior, incidamque in manus incircumcisorum.
19 Då öppnade Gud ena oxlatand i kindbåganom, och der gick ut vatten; och som han drack, kom hans ande igen, och vederqvicktes; derföre heter ock det rummet åkallarens kindbågabrunn, allt intill denna dag.
Aperuit itaque Dominus molarem dentem in maxilla asini, et egressæ sunt ex eo aquæ. Quibus haustis, refocillavit spiritum, et vires recepit. Idcirco appellatum est nomen loci illius, Fons invocantis de maxilla, usque in præsentem diem.
20 Och han dömde Israel uti de Philisteers dagar i tjugu år.
Iudicavitque Israel in diebus Philisthiim viginti annis.
