Domarboken 13
1 Och Israels barn gjorde åter det ondt var för Herranom; och Herren gaf dem uti de Philisteers händer i fyratio år.
Lekin Israillar Pǝrwǝrdigarning nǝziridǝ yǝnǝ rǝzil bolƣanni ⱪildi; xuning bilǝn Pǝrwǝrdigar ularni ⱪiriⱪ yilƣiqǝ Filistiylǝrning ⱪoliƣa taxlap ⱪoydi.
2 Men en man var i Zorga utaf Dans slägte, benämnd Manoah, och hans hustru var ofruktsam, och födde intet.
Xu qaƣda Zoreaⱨ degǝn jayda, Dan jǝmǝtidin bolƣan, Manoaⱨ isimlik bir kixi bar idi. Uning ayali tuƣmas bolup, ⱨeq balisi yoⱪ idi.
3 Och Herrans Ängel syntes hustrune, och sade till henne: Si, du äst ofruktsam, och föder intet; men du skall varda hafvandes, och föda en son.
Pǝrwǝrdigarning Pǝrixtisi bu ayalƣa ayan bolup uningƣa: — Mana, sǝn tuƣmas bolƣining üqün bala tuƣmiding; lekin ǝmdi sǝn ⱨamilidar bolup bir oƣul tuƣisǝn.
4 Så vakta dig nu, att du icke dricker vin, eller starka drycker, och att du intet orent äter;
Əmma sǝn sǝgǝk bolup, xarab yaki küqlük ⱨaraⱪ iqmǝ, ⱨeq napak nǝrsinimu yemigin.
5 Ty du skall varda hafvandes, och föda en son, hvilkom ingen rakoknif skall komma på hufvudet; förty den pilten skall vara en Guds Nazir utaf moderlifvet; och han skall begynna till att frälsa Israel utu de Philisteers hand.
Qünki mana, sǝn ⱨamilidar bolup bir oƣul tuƣisǝn. Bu bala anisining ⱪorsiⱪidiki qaƣdin tartip Hudaƣa atalƣan «nazariy» bolidiƣini üqün, uning bexiƣa ⱨǝrgiz ustira selinmisun. U Israilni Filistiylǝrning ⱪolidin ⱪutⱪuzux ixini baxlaydu, — dedi.
6 Då kom qvinnan, och talade med sin man och sade: En Guds man kom till mig, och han var till seendes såsom en Guds Ängel, ganska förskräcklig; så att jag intet frågade honom hvadan han var, eller hvart han ville; och han sade mig intet hur han het.
Ayal erining ⱪexiƣa berip, uningƣa: — Mana, Hudaning bir adimi yenimƣa kǝldi; uning turⱪi Hudaning Pǝrixtisidǝk, intayin dǝⱨxǝtlik ikǝn; lekin mǝn uningdin: «Nǝdin kǝlding» dǝp sorimidim, umu ɵz nam-xǝripini manga dǝp bǝrmidi.
7 Men han sade till mig; Si, du skall varda hafvandes, och föda en son; så drick nu intet vin, eller starka drycker, och ät intet orent; förty pilten skall vara en Guds Nazir, ifrå moderlifvet allt intill hans död.
U manga: — «Mana, sǝn ⱨamilidar bolup bir oƣul tuƣisǝn; u bala anisining ⱪorsiⱪidiki qaƣdin tartip ɵlidiƣan künigiqǝ Hudaƣa atalƣan bir nazariy bolidiƣan bolƣaqⱪa, ǝmdi sǝn xarab yaki küqlük ⱨaraⱪ iqmǝ wǝ ⱨeq napak nǝrsinimu yemigin» dedi, — dedi.
8 Då bad Manoah Herran, och sade: Ack! Herre, låt den Guds mannen åter komma till oss, den du utsändt hafver, att han må lära oss, hvad vi skole göra med piltenom, som födas skall.
Buni anglap Manoaⱨ Pǝrwǝrdigarƣa dua ⱪilip: — Aⱨ Rǝbbim, Sǝn bu yǝrgǝ ǝwǝtkǝn Hudaning adimi bizgǝ yǝnǝ kelip, tuƣulidiƣan baliƣa nemǝ ⱪiliximiz kerǝklikini ɵgitip ⱪoysun, dǝp iltija ⱪildi.
9 Och Gud hörde Manoahs röst; och Guds Ängel kom igen till qvinnona; och hon satt på markene, och hennes man Manoah var icke när henne.
Huda Manoaⱨning duasini anglidi; ayal etizliⱪta oltuƣinida, Hudaning Pǝrixtisi yǝnǝ uning ⱪexiƣa kǝldi. Əmma uning eri Manoaⱨ uning ⱪexida yoⱪ idi.
10 Då lopp hon hasteliga, och underviste det sinom man, och sade till honom: Si, den mannen hafver synts mig, som i dag kom till mig.
Andin ayal dǝrⱨal yügürüp berip, erigǝ hǝwǝr berip: — Mana, ⱨeliⱪi küni yenimƣa kǝlgǝn adǝm manga yǝnǝ kɵründi, dewidi,
11 Manoah stod upp, och följde qvinnona efter, och kom till mannen, och sade till honom: Äst du den mannen, som talade med qvinnone? Han sade: Ja.
Manoaⱨ dǝrⱨal ⱪopup ayalining kǝynidin mengip, u adǝmning ⱪexiƣa kelip: — Bu ayalƣa kelip sɵz ⱪilƣan adǝm sǝnmu? — dǝp soriwidi, u jawabǝn: — Xundaⱪ, mǝndurmǝn, dedi.
12 Och Manoah sade: När nu sker såsom du sagt hafver, hurudana skola piltens seder och gerning vara?
Manoaⱨ uningƣa: — Eytⱪan sɵzliring bǝja kǝltürülgǝndǝ, bala ⱪaysi tǝriⱪidǝ qong ⱪilinixi kerǝk, u nemǝ ixlarni ⱪilidu? — dǝp soridi.
13 Herrans Ängel sade till Manoah: Han skall vakta sig för allt det som jag qvinnone sagt hafver.
Pǝrwǝrdigarning Pǝrixtisi Manoaⱨⱪa jawab berip: — Mǝn bu ayalƣa eytⱪan nǝrsilǝrning ⱨǝmmisidin u ⱨezi bolup ɵzini tartsun;
14 Han skall icke äta hvad utaf vinträ kommet är, och skall intet vin dricka, eller starka drycker, och äta intet orent; allt det jag henne budit hafver, skall han hålla.
u üzüm telidin qiⱪⱪan ⱨeqⱪandaⱪ nǝrsidin yemisun, xarab yaki küqlük ⱨaraⱪ iqmisun, ⱨeq napak nǝrsilǝrdin yemisun; mǝn uningƣa barliⱪ ǝmr ⱪilƣinimni tutsun, dedi.
15 Manoah sade till Herrans Ängel: Käre, låt oss behålla dig här, vi vilje tillreda dig ett kid af getterna.
Manoaⱨ Pǝrwǝrdigarning Pǝrixtisigǝ: — Iltipat ⱪilip, kǝtmǝy tursila, ɵzlirigǝ bir oƣlaⱪ tǝyyarlayli, dewidi,
16 Men Herrans Ängel svarade Manoah: Om du än behåller mig, så äter jag dock intet utaf ditt bröd; men vill du göra Herranom ett bränneoffer, så må du det offra; ty Manoah visste icke, att det var en Herrans Ängel.
Pǝrwǝrdigarning Pǝrixtisi Manoaⱨⱪa jawab berip: — Sǝn Meni tutup ⱪalsangmu, Mǝn neningdin yemǝymǝn; ǝgǝr sǝn birǝr kɵydürmǝ ⱪurbanliⱪ sunmaⱪqi bolsang, uni Pǝrwǝrdigarƣa atap sunuxung kerǝk, dedi (uning xundaⱪ deyixining sǝwǝbi, Manoaⱨ uning Pǝrwǝrdigarning Pǝrixtisi ikǝnlikini bilmigǝnidi).
17 Och Manoah sade till Herrans Ängel: Huru heter du, att vi dig prisa måge, när du kommer såsom du sagt hafver?
Andin Manoaⱨ Pǝrwǝrdigarning Pǝrixtisidin: — Ɵzlirining nam-xǝripi nemidu? Eytip bǝrgǝn bolsila, sɵzliri ǝmǝlgǝ axurulƣinida, siligǝ ⱨɵrmitimizni bildürǝttuⱪ, — dedi.
18 Herrans Ängel sade till honom: Hvi frågar du efter mitt Namn, det dock underligit är?
Pǝrwǝrdigarning Pǝrixtisi uningƣa jawabǝn: — Namimni sorap ⱪaldingƣu? Mening namim karamǝt tilsimattur, — dedi.
19 Då tog Manoah ett kid af getterna och spisoffer, och lade det på en sten Herranom; och han gjorde det underliga; och Manoah med hans hustru sågo deruppå.
Xuning bilǝn Manoaⱨ oƣlaⱪ bilǝn axliⱪ ⱨǝdiyǝsini elip berip uni ⱪoram taxning üstidǝ Pǝrwǝrdigarƣa atap sundi. Pǝrwǝrdigarning Pǝrixtisi ularning kɵz aldida ajayip karamǝt bir ixni ⱪilip kɵrsǝtti; Manoaⱨ wǝ ayali ⱪarap turdi.
20 Och då lågen uppgick af altaret åt himmelen, för Herrans Ängel ock upp i altarens låga. Då Manoah och hans hustru det sågo, föllo de neder till jordena på sitt ansigte.
Xundaⱪ boldiki, ot yalⱪuni ⱪurbangaⱨtin asmanƣa kɵtürülgǝndǝ, Pǝrwǝrdigarning Pǝrixtisimu ⱪurbangaⱨtin qiⱪⱪan ot yalⱪuni iqidǝ yuⱪiriƣa qiⱪip kǝtti. Manoaⱨ bilǝn ayali buni kɵrüp, ɵzlirini yǝrgǝ taxlap yüzlirini yǝrgǝ yeⱪip düm yatti.
21 Och Herrans Ängel syntes intet mer Manoah och hans hustru. Så förnam Manoah, att det var en Herrans Ängel;
Xuningdin keyin Pǝrwǝrdigarning Pǝrixtisi Manoaⱨⱪa wǝ uning ayaliƣa ⱪayta kɵrünmidi. Manoaⱨ xu waⱪitta uning Pǝrwǝrdigarning Pǝrixtisi ikǝnlikini bildi.
22 Och sade till sina hustru: Vi måste döden dö, att vi hafve sett Gud.
Andin Manoaⱨ ayaliƣa: — Mana, biz qoⱪum ɵlimiz, qünki biz Hudani kɵrduⱪ! — dedi.
23 Men hans hustru svarade honom: Om Herren hade velat dräpa oss, så hade han icke anammat bränneoffret och spisoffret af våra händer, och hade icke tett oss allt detta, ej heller låtit oss detta höra, såsom nu skedt är.
Lekin ayali uningƣa jawab berip: — Əgǝr Pǝrwǝrdigar bizni ɵltürüxkǝ layiⱪ kɵrgǝn bolsa, undaⱪta u kɵydürmǝ ⱪurbanliⱪ bilǝn axliⱪ ⱨǝdiyǝni ⱪolimizdin ⱪobul ⱪilmiƣan bolatti, bu ixnimu kɵrsǝtmigǝn bolatti wǝ xundaⱪla bundaⱪ sɵzlǝrni bizgǝ eytmiƣan bolatti, — dedi.
24 Och qvinnan födde en son, och kallade honom Simson; och pilten växte, och Herren välsignade honom.
Xu ixtin keyin ayal bir oƣul tuƣdi, uning ismini Ximxon ⱪoydi. Bu bala ɵsüp, qong boldi wǝ Pǝrwǝrdigar uni bǝrikǝtlidi.
25 Och Herrans Ande begynte till att vara med honom, uti Dans lägre, emellan Zorga och Esthaol.
Zoreaⱨ bilǝn Əxtaolning otturisidiki Maⱨanǝⱨ-Danda Pǝrwǝrdigarning Roⱨi uningƣa ɵz tǝsirini kɵrsitixkǝ baxlidi.
