Judasbrevet 1
1 Judas, Jesu Christi tjenare, men Jacobs broder: dem kalladom, som i Gud Fader helgade äro, och i Jesu Christo behållne:
Jude a servant of Jesus Christ, and brother of James, to them that are sanctified in God the Father, and who are preserved and called in Jesus Christ;
2 Mycken barmhertighet, och frid, och kärlek vare med eder.
mercy, and peace, and love be multiplied unto you.
3 Mine käreste, efter det jag tog mig före skrifva eder till om allas våra salighet, syntes mig behöfvas förmana eder med skrifvelse, att I kämpa måtten för trona, som ena reso helgonen föregifven var.
Beloved, having an earnest desire to write to you concerning the common salvation, I was under a necessity of writing to exhort you that ye would strive earnestly for the faith which was once delivered to the saints.
4 Ty det äro några menniskor med ibland inkomna, om hvilka fordom skrifvet var till detta straff: De äro ogudaktige, och draga vår Guds nåd till lösaktighet, och neka Gud, som allena är Herre, och vår Herra Jesum Christum.
For there have crept in some men, who have been of old described as under this condemnation, impious people, that turn the grace of our God into lasciviousness, and deny God the only Lord, and our Lord Jesus Christ.
5 Men jag vill minna eder uppå, att I en tid detta skolen veta, att då Herren hade utfört folket af Egypten, sedan förgjorde han dem, som icke trodde.
But I would remind you of this, which ye know already, that though the Lord saved the people out of the land of Egypt, yet He afterwards destroyed those that believed not:
6 Och de Änglar, som icke behöllo sin förstadöme, utan öfvergåfvo sin hemman, dem förvarade han med eviga bojor i mörkret, till den stora dagsens dom. (aïdios g126)
and the angels that kept not their primitive state, but left their proper abode, hath He reserved in everlasting chains, under darkness, to the judgement of the great day: (aïdios g126)
7 Såsom ock Sodoma och Gomorra, och de städer deromkring, hvilke i samma måtto som de i skörhet syndat hade, och hafva gångit efter främmande kött, de äro satte för ett efterdömelse, och lida evig eldspino; (aiōnios g166)
as Sodom and Gomorrha, and the cities about them, in like manner with them committing lewdness, and going after strange flesh, are set forth as an example, suffering the vengeance of perpetual fire. (aiōnios g166)
8 Sammalunda ock desse drömmare, som besmitta köttet, förakta herrskapet, och försmäda majestätet.
So these vile dreamers also defile the flesh, despise authority, and speak evil of dignities.
9 Men Michael, den Öfverängelen, då han trätte med djefvulen, och disputerade med honom om Mose kropp, torde han icke utsäga försmädelsens dom; utan sade: Herren straffe dig.
Whereas Michael the archangel, when contending with the devil he disputed about the body of Moses, did not presume to bring against him a railing accusation, but said, "The Lord rebuke thee."
10 Men desse försmäda, der de intet af veta; och hvad de af naturen, som annor oskälig djur veta, deruti förderfva de sig.
But these men speak evil of what they know not: and what they know naturally, as brute animals, in these things they are corrupt.
11 Ve dem; ty de gå i Cains väg, och falla i Balaams villfarelse för löns skull, och förgås i Chore uppror.
Wo unto them; for they have gone in the way of Cain, and been carried away by Balaam's error, the love of lucre, and perished as in the contradiction of Korah.
12 Desse skamfläckar slösa af edra gåfvor utan fruktan, och föda sig sjelfva; de äro skyar utan vatten, som drifvas omkring af vädret; skallot, ofruktsam trä, två resor död, och med rötter uppryckt.
These are spots in your love-feasts, feeding themselves without fear, when they are feasting with you: clouds without water, carried about by the winds; trees withered and without fruit, twice dead and rooted up; raging waves of the sea, foaming out their own shame;
13 Hafsens vilda vågor, som sin egen skam utskumma; villfarande stjernor, hvilkom det svarta mörkret förvaradt är i evighet. (aiōn g165)
wandering stars, for whom blackness of darkness is reserved for ever. (aiōn g165)
14 Hafver ock Enoch, den sjunde ifrån Adam, propheterat tillförene om dessa, och sagt: Si, Herren kommer med mång tusend helgon;
And Enoch the seventh from Adam prophesied against these, saying, Behold the Lord cometh with his holy myriads,
15 Till att sitta dom öfver alla, och straffa alla dem som ogudaktige äro, för alla deras ogudaktiga gerningar, med hvilka de hafva illa gjort; och för allt det hårda, som de ogudaktige syndare emot honom talat hafva.
to pass judgement upon all, and to convict all the ungodly among them of all their wicked works, which they have impiously committed, and of all the hard things which impious sinners have spoken against Him.
16 Desse knorra och klaga alltid, och vandra efter sin egen lusta; och deras mun talar stolt ord, och akta på personer för nyttos skull.
These are murmurers, complainers, who walk according to their own irregular desires; and their mouth speaketh great swelling words, with admiration of certain persons for some advantage of their own.
17 Men I, mine käreste, drager eder till minnes de ord, som tillförene hafva eder sagd varit af vårs Herras Jesu Christi Apostlar;
But, beloved, remember the words which were formerly spoken by the apostles of our Lord Jesus Christ; for they told you,
18 Att de sade eder: Uti yttersta dagarna skola komma bespottare, de der gå skola efter sin egen ogudaktiga begärelse.
that in the latter days there will be scoffers, walking according to their own impious lusts.
19 Desse äro de, som parti göra, köttslige, icke hafvandes Andan.
These are they who separate themselves, sensualists, not having the Spirit.
20 Men I, mine käreste, uppbygger eder sjelfva på edra aldraheligasta tro, genom den Helga Anda, och beder;
But ye, beloved, edifying yourselves in your most holy faith, and praying in the holy Spirit, keep yourselves in the love of God,
21 Och behåller eder i Guds kärlek, och vänter efter vårs Herras Jesu Christi barmhertighet till evigt lif. (aiōnios g166)
looking for the mercy of our Lord Jesus Christ unto eternal life. (aiōnios g166)
22 Och håller denna åtskilnad, att I förbarmen eder öfver somliga;
And on some have compassion, making a difference; others save with fear,
23 Men somliga görer med fruktan saliga, och rycker dem utur elden; hatande den besmittada köttsens kjortel.
as snatching them out of the fire: hating even the garment spotted by the flesh.
24 Men honom, som förmår förvara eder utan synd, och ställa eder för sitt härlighets ansigte ostraffeliga, med fröjd;
Now unto Him that is able to keep you from falling, and to present you blameless before the presence of his glory with exceeding joy:
