Josua 1
1 Efter Mose, Herrans tjenares död, sade Herren till Josua, Nuns son, Mose tjenare:
Na, i muri iho i te matenga o Mohi, o te pononga a Ihowa, ka korero a Ihowa ki a Hohua, ki te tama a Nunu, ki te tangata a Mohi, ka mea,
2 Min tjenare Mose är död; så gör dig nu redo och drag öfver denna Jordan, du och allt detta folket, in uti det land, som jag dem, nämliga Israels barnom, gifvit hafver.
Kua mate a Mohi, taku pononga; na whakatika, whiti atu i tenei Horano, a koe me tenei iwi katoa, ki te whenua ka hoatu nei e ahau ki a ratou, ara ki nga tama a Iharaira.
3 Allt rum, der edart fotbjelle på trädandes varder, hafver jag gifvit eder, såsom jag Mose sagt hafver;
Ko nga wahi katoa e takahia e nga kapu o o koutou waewae kua hoatu e ahau a reira ki a koutou, ka rite ki taku i korero ai ki a Mohi.
4 Ifrån öknene och denna Libanon, intill den stora älfvena Phrath, hela Hetheers land, intill det stora hafvet vesterut, skola edor landamäre vara.
Ko te rohe ki a koutou kei te koraha, kei Repanona nei, a te awa nui atu ana, ara te Awa Uparati, ko te whenua katoa o nga Hiti, a tae noa ki te moana nui, ki te toenetanga o te ra.
5 Ingen skall stå emot dig i dina lifsdagar; såsom jag hafver varit med Mose, så skall jag ock vara med dig; jag skall icke öfvergifva eller förgäta dig.
E kore tetahi e kaha ki te tu ki tou aroaro i nga ra katoa e ora ai koe: i a Mohi ahau, ka pera ano ahau ki a koe; e kore ahau e whakarere i a koe, e kore hoki e mawehe i a koe.
6 Var tröst och frimodig; ty du skall utskifta desso folkena landet, som jag deras fäder svorit hafver, att jag dem det gifva skulle.
Kia kaha, kia maia rawa: mau hoki tenei iwi e whakawhiwhi ki te whenua i oati ai ahau ki o ratou matua kia hoatu ki a ratou.
7 Var nu tröst och ganska frimodig, att du håller och gör all ting efter lagen, som Mose min tjenare dig budit hafver; vik icke derifrån, antingen på högra sidon eller den venstra, på det att du må handla visliga i allt det du göra skall.
Heoi kia kaha, kia tino maia rawa ki te pupuri, ki te mahi i nga ture katoa i whakahaua ki a koe e Mohi, e taku pononga: kei peka ke koe i reira ki matau, ki maui ranei, kia tika ai tau i nga wahi katoa e haere ai koe.
8 Och låt denna lagbokena icke komma utu dinom mun; utan haf dina tankar deruti dag och natt, på det att du skall hålla och göra all ting derefter, som deruti skrifvet står; så skall dig lyckas i allt det du gör, och du skall kunna handla visliga.
Kei whakarerea e tou waha tenei pukapuka o te ture; engari kia u ou whakaaro ki reira i te ao, i te po, kia mau ai koe ki te mahi i nga mea katoa kua oti te tuhi ki reira: ma reira ka whai wahi ai koe i tou huarahi, ma reira hoki koe ka kake ai.
9 Si, jag hafver budit dig, att du skall vara tröst, och vid godt mod; grufva dig för ingen ting, och frukta intet; ty Herren din Gud är med dig i allt det du företager.
Kahore ianei ahau i whakahau ki a koe? Kia kaha, kia maia; kaua e wehi, kaua hoki e pawera: no te mea kei a koe a Ihowa, tou Atua, i nga wahi katoa e haere ai koe.
10 Då böd Josua höfvitsmännerna öfver folket, och sade:
Na ka whakahau a Hohua i nga rangatira o te iwi, ka mea,
11 Går igenom lägret, och bjuder folkena, och säger: Bereder eder spisning; ty efter tre dagar skolen I gå öfver denna Jordanen, att I mågen inkomma till att intaga landet, som Herren edar Gud eder gifva skall.
Haere ra waenganui o te puni, ka whakahau i te iwi, ka mea, Taka he o mo koutou; no te mea kia toru ake ra ka whiti koutou i te Horano nei, ka haere ki te tango i te whenua ka homai nei e Ihowa, e to koutou Atua, kia nohoia e koutou.
12 Och sade Josua till de Rubeniter, Gaditer, och till de halfva slägtena Manasse:
I korero ano a Hohua ki nga Reupeni, ki nga Kari, ki tetahi taanga hoki o te iwi o Manahi, i mea,
13 Tänker uppå det ord, som Mose Herrans tjenare eder böd, och sade: Herren edar Gud hafver låtit eder komma till ro, och gifvit eder detta landet.
Kia mahara ki te kupu i whakahau ai a Mohi, te pononga a Ihowa ki a koutou, i mea ai, E mea ana a Ihowa, to koutou Atua, i a koutou kia okioki, ka homai hoki e ia tenei whenua ki a koutou.
14 Edra hustrur, barn och boskap låter blifva i landena, som Mose eder gifvit hafver, på denna sidone Jordan; men I skolen gå för edra bröder väpnade, alle de som väraktige män äro, och hjelpa dem;
Ko a koutou wahine, ko a koutou tamariki, me a koutou kararehe, me noho ki te whenua i hoatu e Mohi ki a koutou i tenei taha o Horano, ko koutou ia, ko nga marohirohi katoa, me haere topuni atu i te aroaro o o koutou tuakana, hei whakauru mo rat ou;
15 Intilldess Herren låter ock edra bröder komma till ro, så väl som eder, att de ock måga intaga det land, som Herren edar Gud dem gifva skall. Sedan skolen I vända om igen till edart land, att I det besitten, som Mose Herrans tjenare eder gifvit hafver, på denna sidone Jordan österut.
Kia meinga ra ano e Ihowa o koutou tuakana kia okioki, kia pena me koutou, a kia whiwhi ratou ki te whenua ka homai nei e Ihowa, e to koutou Atua, ki a ratou; katahi koutou ka hoki ai ki te whenua i riro nei i a koutou, ka noho ai hoki ki te wah i i hoatu e Mohi, e te pononga a Ihowa, ki a koutou i tenei taha o Horano, i te putanga mai o te ra.
16 Och de svarade Josua, och sade: Allt det du oss budit hafver, det vilje vi göra, och hvart du sänder oss, dit vilje vi gå.
Na ka whakahoki ratou ki a Hohua, ka mea, Ko nga mea katoa e whakahaua e koe ki a matou ka meatia e matou, a ka haere hoki matou ki nga wahi katoa e unga ai matou e koe.
17 Såsom vi hafve varit Mose lydige, så vilje vi ock vara dig lydige; allenast vare Herren din Gud med dig, såsom han var med Mose.
Ko to matou rongo ki a Mohi i nga mea katoa, ka pera ano to matou rongo ki a koe: kia noho ra ia a Ihowa, tou Atua, ki a koe, me ia hoki i noho ki a Mohi.
18 Hvilken som din mun emotstår, och icke lyder din ord i allt det du bjuder oss, han skall dö; allenast var du tröst, och vid godt mod.
Ahakoa ko wai te tangata e tutu ki tau whakahau, e kore hoki e rongo ki au kupu, ki nga mea katoa e whakahau ai koe ki a ia, me whakamate: ko koe ia kia kaha, kia maia.
