Josua 1

1 Efter Mose, Herrans tjenares död, sade Herren till Josua, Nuns son, Mose tjenare:

Ra Anumzamofo eri'za ne' Mosese'ma frigeno, Nuni nemofo Josuana Mosesema aza huno eri'za e'neria ne' Ra Anumzamo'a anage huno asami'ne.

2 Min tjenare Mose är död; så gör dig nu redo och drag öfver denna Jordan, du och allt detta folket, in uti det land, som jag dem, nämliga Israels barnom, gifvit hafver.

Nagri eri'za ne' Mosese'a hago fri'ne. E'ina hu'negu menina kagra ama Israeli vahera zamavarenka Jodani tina takaheta kantu kaziga zamiku'ma hu'noa mopare uhanatiho.

3 Allt rum, der edart fotbjelle på trädandes varder, hafver jag gifvit eder, såsom jag Mose sagt hafver;

Hagi Nagra Mosese'ma huvempama hunte'noa kante ante'na, ina mopare'ma tamagiama rentesaza mopa maka tamamigahue.

4 Ifrån öknene och denna Libanon, intill den stora älfvena Phrath, hela Hetheers land, intill det stora hafvet vesterut, skola edor landamäre vara.

Ana mopamofo ometre emetre hu'amo'a, sauti kaziga ka'ma mopareti vuno, noti kaziga Lebanoni vuteno, Yufretisi rantinte evanigeno, ana maka Hiti vahe mopane, Jodani tinteti vuno zage fre kaziga Mediterenieni ra hagerimofo ankenare uhanatigahie.

5 Ingen skall stå emot dig i dina lifsdagar; såsom jag hafver varit med Mose, så skall jag ock vara med dig; jag skall icke öfvergifva eller förgäta dig.

Hagi Josuagama maninka vanana kna'afina, Mosesema hu'noaza hu'na Nagra kagrane mani'ne'na namefira huogamisugeno, mago vahe'mo'e huno hara huno kazeri kageteoregahie.

6 Var tröst och frimodig; ty du skall utskifta desso folkena landet, som jag deras fäder svorit hafver, att jag dem det gifva skulle.

Hagi kagra korora osunka oti hanavetio, na'ankure Nagrama huvempa hu'na Israeli naga'mokizmi zamafahe'ima zamigahue hu'nama hu'noa mopare zamavarenka vugahane.

7 Var nu tröst och ganska frimodig, att du håller och gör all ting efter lagen, som Mose min tjenare dig budit hafver; vik icke derifrån, antingen på högra sidon eller den venstra, på det att du må handla visliga i allt det du göra skall.

Hanki korora osunka oti hankavenentinka, eri'za vaheni'amo Mosese'ma kasami'nea kasegeni'a kamefira huminka ufrege efregera osunka, amege ante fatgo huo. E'inama hanankeno'a, maka zama hanana zamo'a knare'zanke hugahie.

8 Och låt denna lagbokena icke komma utu dinom mun; utan haf dina tankar deruti dag och natt, på det att du skall hålla och göra all ting derefter, som deruti skrifvet står; så skall dig lyckas i allt det du gör, och du skall kunna handla visliga.

Ama ana kasegema me'nea avontafera kagenera okaninka, feru'ene kenege'enena rempi huvava hunka antahio. E'inama nehunka anampima krente'nea kema amage antesankeno'a, maka'zama hanana zamo'a knare'zanke hugahie.

9 Si, jag hafver budit dig, att du skall vara tröst, och vid godt mod; grufva dig för ingen ting, och frukta intet; ty Herren din Gud är med dig i allt det du företager.

Hagi Nagra ko' huhankaveti'na hugante'nogu korora osunka oti hanaveti'nenka, kamanogura hunka kahirahikura osuo. Na'ankure Ra Anumzana kagri Anumzamo'na maka kazigama vanantega kagrane vugahue.

10 Då böd Josua höfvitsmännerna öfver folket, och sade:

Higeno Josua'a amanage huno Israeli kva vahe'mokizmia zamasami'ne,

11 Går igenom lägret, och bjuder folkena, och säger: Bereder eder spisning; ty efter tre dagar skolen I gå öfver denna Jordanen, att I mågen inkomma till att intaga landet, som Herren edar Gud eder gifva skall.

Seli noma ki'za mani'naza kuma'mofo amu'nompi nevuta, Israeli nagara amanage hutma zamasamiho. Ne'zama nesaza zana retro hiho. Na'ankure tagufa kna evutesigeta Jodani tina takaheta kantu kaziga Ra Anumzana tamagri Anumzamo'ma tamigahue huno'ma hu'nea mopa ome erigahaze.

12 Och sade Josua till de Rubeniter, Gaditer, och till de halfva slägtena Manasse:

Hagi Josua'a Rubeni naga'ene Gati naga'ene, Manase naga'ma amu'nompinti refkoma hu'naza naga'enena amanage huno zamasmi'ne,

13 Tänker uppå det ord, som Mose Herrans tjenare eder böd, och sade: Herren edar Gud hafver låtit eder komma till ro, och gifvit eder detta landet.

Maka nanekema Ra Anumzamofo eri'za ne' Mosese'ma tamasami'nea kegura tamagera okaniho. Ra Anumzana tamagri Anumzamo'a mani fru hiho huno ama mopa tamagrira neramie.

14 Edra hustrur, barn och boskap låter blifva i landena, som Mose eder gifvit hafver, på denna sidone Jordan; men I skolen gå för edra bröder väpnade, alle de som väraktige män äro, och hjelpa dem;

Hagi Jodani timofo kama zage hanati kaziga Mosese'ma tamagri'ma tami'nea mopare a' mofavre'tamine, memene sipisipine bulimakao afuzagatamine manigahaze. Hianagi tamagripinti'ma ha'ma nehaza vene'ne'amo'za tina takahe'zma kantu kaziga vu'za, zamafuhe'ina ugota hu'za zamazahu'za hara ome hugahaze.

15 Intilldess Herren låter ock edra bröder komma till ro, så väl som eder, att de ock måga intaga det land, som Herren edar Gud dem gifva skall. Sedan skolen I vända om igen till edart land, att I det besitten, som Mose Herrans tjenare eder gifvit hafver, på denna sidone Jordan österut.

Hanki tamafuhe'ina zamaza nehinke'za hara hu'za mopa erisageno, tamagri'ma hu'neaza huno Ra Anumzana tamagri Anumzamo mani fru nezamino mopama nezamia moparera umanitesageta, ete etma Jodani timofo kama kaziga Ra Anumzamofo eri'za ne'mo Mosese'ma tami'nea moparera emanigahaze.

16 Och de svarade Josua, och sade: Allt det du oss budit hafver, det vilje vi göra, och hvart du sänder oss, dit vilje vi gå.

Josua'ma anagema hutege'za, agri kemofo nona'a amanage hu'naze, nazano hihoma hunka hana zana nehuta, inantego vihoma hunka hurantesantega vugahune.

17 Såsom vi hafve varit Mose lydige, så vilje vi ock vara dig lydige; allenast vare Herren din Gud med dig, såsom han var med Mose.

Hagi tagra ana maka Mosese'ma hiankema antahita amage ante'nonaza huta, kagri kea amage antegahune. Ra Anumzana kagri Anumzamo Mosese'ene mani'neaza huno kagrane manigahie.

18 Hvilken som din mun emotstår, och icke lyder din ord i allt det du bjuder oss, han skall dö; allenast var du tröst, och vid godt mod.

Hanki iza'o kagri kema ontahino ha'ma regantesia vahera ahe frigahune. Hagi korera osunka, oti hankavetio.