Josua 7
1 Men Israels barn förtogo sig på det som tillspillogifvet var; ty Achan, Charmi son, Sabdi sons, Serahs sons, af Juda slägte, tog något af det som tillspillogifvet var; då förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israels barn.
Ahinla Israel’in sapset changsa thilho chungahin thupeh anapalkeh’un ahi. Achan kitipa hin sapset changsa thilho phabep chu ana gudohtan, hijeh chun Pakai chu Israel chungah analunghang lheh jengin ahi. Achan kitipa hi, Judaphung sunga Zerah chapa Zimri chilhah’a kon Carmi chapa ahi.
2 Och Josua utsände af Jericho några män in mot Aj, som ligger vid BethAven österut ifrå BethEl, och sade till dem: Går upp, och bespejer landet. Och då de hade uppgångit, och bespejat Aj,
Joshua’n Jericho a kon in, Beth’aven kom, Bethel solama um Ai khopi velhi dingin mi phabep asollin ahi.
3 Kommo de igen till Josua, och sade till honom: Låt icke allt folket draga ditupp; utan vid tu eller tre tusend män, att de draga ditupp, och slå Aj, att icke allt folket gör sig der mödo om; förty de äro få.
Amaho ahung kile phatnun Joshua kommachun hitin aseijun ahi, “Eiho ibonnuva ichetouvu angaipoi ajeh chu hiche Ai khopi nokhumding khun mi sangni ahilouleh sangthum kal ngaiponte atiuvin ahi. Amahokhu lhomchabou ahiuvin eiho ibonchauva ichetoukhoh’u angaipoi atiuve.”
4 Så drogo ditupp af folkena vid tretusend män, och de flydde för de män af Aj.
Hijeh chun mi sangthum tobang asollun ahileh gimneitah’in gal ahinlal tauvin ahi.
5 Och de af Aj slogo af dem vid sex och tretio män, och jagade dem allt ifrå porten intill Sebarim, och slogo dem den vägen nederåt. Då vardt folkens hjerta förtvifladt, och vardt såsom vatten.
Ai khomiten Israel hochu akhopiu kelkotna kon in Sheberim geijin ahin dellutnun lamsah lamma nungjam hochu mi somthum le gup tobang athatnun ahi. Hitobang thilsoh’a konhin Israelte chu kichatnan adimtauvin alungu adailheh jengtauvin ahi.
6 Och Josua ref sina kläder sönder, och föll uppå sitt ansigte till jordena för Herrans ark, allt intill aftonen, samt med de äldsta af Israel, och de strödde stoft på sin hufvud.
Joshua leh Israel upate jouse lunghemmin aponsillu abot-eh jengun, aluchanguvah leivui akinu’vin Pakai thingkong maija chun tolla abohkhup un nilhahlang geijin akisehgim jengun ahi.
7 Och Josua sade: Ack! Herre, Herre, hvi hafver du fört detta folket öfver Jordan, att du skulle gifva oss uti de Amoreers händer, till att förgöra oss? Ack! det vi dock hade blifvit på hinsidon Jordan, såsom vi begynt hade.
Hichun Joshua akapjah jengun, “O Pakai Pathen hiche Amor mite thagamding bepma hi ipi dinga hiche Jordan hi neihinpui galkaiju ham? Hitiding sanga hi Jordan gallang khatna chu neichenden sah jenguleh itiaham?
8 Ack! min Herre, hvad skall jag säga, medan Israel vänder ryggen till sina fiendar?
Pakai, Israel hi agalmitea konna hi ajam theibepma ahileh ipi kaseithei dingham?
9 När de Cananeer och alle landsens inbyggare det höra, så varda de oss omkringhvärfvande, och utrota vårt namn af jordene; hvad vill du då göra dino stora Namne?
Ajeh chu, Canaan mitele hiche gamsunga cheng miteho hin hichehi ajahdoh phatnuleh, amahon eihin umkimvel’un tin hiche gam leisetna konna hi eisuhmang tah louding diuham? Chutengleh aming loupe jaangaina hi itiding hitam?” ati.
10 Då sade Herren till Josua: Statt upp, hvi ligger du så på ditt ansigte?
Ahinlah Pakaiyin Joshua kommah ahin seijin, “Kithoudoh loijin, ipi dinga bohkhupma kijamjeng nahiham?
11 Israel hafver syndat, och de hafva gångit öfver mitt förbund, som jag dem budit hafver; och hafva tagit af det som tillspillogifvet var, och stulit, och ljugit, och lagt ibland sin tyg.
Israel’in kakitepna asukeh’in sapset changsa thilho aguuvin, eijoulhepmun athilkeo lah’uva akoijun ahi.
12 Israels barn kunna icke blifva ståndande för sina fiendar; utan måste vända ryggen till sina fiendar; förty de äro tillspillo vordne. Jag skall icke vara mera med eder, om I icke låten komma den spillning ifrån eder.
Hichejeh a hi Israelte agalteu masanga dingjou louva gallel’a jamma ahiuve. Tuahi Israelte amaho jeng jonghi suhmang dinga umma ahitauve. Nalah’uva um sapset changsa thilkeoho chu nasuhmang lou’uleh keiman nangho kaumpi louding nahiuve.
13 Statt upp, och helga folket, och säg: Helger eder till morgons; ty så säger Herren Israels Gud: En spillning är ibland dig, Israel; derföre kan du icke blifva ståndandes för dina fiendar, tilldess I låten den spillningen komma ifrån eder.
Thoudoh’in lang, jing nikho kigotna dingin namite hi amaho le amaho kisuhthengsah’in. Ajeh chu, Pakai Israel Pathennin aseije, O Israel, sapset changsa thilkeoho chu nalah’uva akiselden nalaije, hicheho hi nahinlahdoh tokah’uva galmasanga nadin joulou diu ahi.
14 Och I skolen bittida gå fram, den ena slägten efter den andra; och på hvilken slägten Herren drabbar, der skall gå fram den ena ätten efter den andra; och på hvilken ätten Herren drabbar, der skall gå fram det ena huset efter det andra; och på hvilket hus Herren drabbar, der skall gå fram den ene husbonden efter den andra.
Jingkah tengleh naphung dungjuijuva nahung kigoldiu ahi, hiteng chuleh Pakaiyin achonsepa chu koiphung penna konham ti ahinphondoh ding ahi. Pakaiyin ahilhendoh phung chu aphungkhaija nahung kigoldohdiu, Pakaiyin achonse phungkhai chu ahin lhendoh ding ahi. Pakaiyin ahinlhendoh phungkhai chu hung kigoldiu achonse insung chu ahin lhendoh ding ahi. Ajonapen’a chu achonse insung mite chu khatkhatna hung kigoldohdiu ahi.
15 Och hvilken som befunnen varder med någon spillgifven ting, honom skall man uppbränna i eld, med allt det han hafver; derföre, att han hafver gångit emot Herrans förbund, och bedrifvit en galenskap i Israel.
Koi hileh hiche sapset chang thil ana gupen pen amatah chu aneijouse toh halvam thading ahi, ajeh chu aman Pakai kitepna chu apalkeh’a Israel chunga hitobang hamsetna chu achuhsah ahi,” ati.
16 Så stod Josua bittida upp om morgonen, och hade fram Israel, den ena slägten efter den andra; och det drabbade inpå Juda slägte.
Joshua’n jong jingkah langin matah’in athouvin Israel phungho chu Pakai maijah ahin goldoh’in ahileh Judah phung chu matdoh ahitai.
17 Och då han hade Juda slägte fram, drabbade det inpå de Serahiters ätt; och då han hade de Serahiters ätt fram, den ena husbonden efter den andra, drabbade det på Sabdi.
Hijeh chun Judah phungkhai chu ahung kigoldoh’in ahileh Zerah phungkhai chu akimandoh kittan ahi. Hichejou chun Zerah insungmi chu ahung kigoldoh’un ahileh Zimri insung chu matdoh ahitai.
18 Och då han hade hans hus fram, den ena husbonden efter den andra, drabbade det på Achan, Charmi son, Sabdi sons, Serahs sons, utaf Juda slägte.
Zimri insung mite jouse chu amachang cheh khatkhat’in ahung kigoldoh’un ahileh Achan chu ahin mandoh tauvin ahi.
19 Och Josua sade till Achan: Min son, gif Herranom Israels Gudi ärona, och gif honom prisen; och säg mig hvad du gjort hafver, och ljug intet för mig.
Hichun Joshua’n Achan kommachun hitin aseije, “Kachapa, Israel Pathen loupina hi jana penlang thudihtah seijin, ipi bepseu nanabol hitam phongdoh’in lang, neiseipeh’in, imacha imhihbeh’in” ati.
20 Då svarade Achan Josua, och sade: Sannerliga, jag hafver syndat emot Herran Israels Gud; så och så hafver jag gjort:
Achan’in adonbutnin, “Adih’e, Pakai dounan kana chonsetai.
21 Jag såg ibland rofvet en kostelig Babylonisk mantel, och tuhundrade siklar silfver, och en gyldene tungo, femtio siklar värd till vigt; der fick jag lust till, och tog det; och si, det är nedergrafvet i jordene i mitt tjäll, och silfret derunder.
Thil kichomdoh lah’a chun, Babylon pon hoitah khattoh, dangka shekel jani toh, shekel sangnga gih sana lhonkhat toh kamun ahileh kadeichan kana kilahtai. Hicheho chu kaponbuh sungah dangka chutoh tolla kavuijin ahi,” ati.
22 Då sände Josua dit båd; de lupo till tjället, och si, der var det nedergrafvet i hans tjäll, och silfret derunder.
Hichun Joshua’n akholtoh dingin mi phabep asollin, amaho acheuvin ahileh Achannin asei bangchun thil kiguho chu dangka chutoh akivuitha chu agamu’uvin ahi.
23 Och de togo det utu tjället, och båro till Josua, och till all Israels barn, och kastade det der ned för Herran.
Amahon ponbuh a konchun hiche thilho jouse chu ahinchoijun Israelte leh Joshua komma chun ahinchoijun, hicheho chu Pakai angsung tollhanga chun asekhommun ahi.
24 Då tog Josua och hela Israel med honom Achan, Serahs son, med silfret, mantelen och gyldene tungone, hans söner och döttrar, hans oxar och åsnar, och får, hans tjäll, och allt det han hade; och förde ut i Achors dal.
Hichun Israelte leh Joshua’n Achantoh, dangka leh ponloupi, sanalhon toh, achapate le achanute, abongchal ho, asangan ho, akelngoiho le akeltah ho, aponbuh leh athilho jouse chu Achor phaichammah ahin polutnun ahi.
25 Och Josua sade: Efter du hafver plågat oss, så plåge dig Herren på denna dag! Och hela Israel stenade dem, och brände dem upp i eld.
Hichun Joshua’n Achan jah’a chun, “Ipi dinga nangin ilah’uva hi hitobang hamsetna hi nahin pohlut ham?” ati. Hichun Israelte jousen Achanleh ainsung mite chu song’in aseplih’un atahsa long’u meiyin ahalgam tauve.
26 Och då de hade stenat dem, gjorde de ena stora stenrösjo öfver dem, hvilken ännu varar allt intill denna dag. Så vände då Herren sig ifrå sine vredes grymhet; deraf heter det rummet Achors dal intill denna dag.
Achan chunga chun songlom aseuvin tuni changgeijin aumjing nalaije. Hijeh chun hiche munchu hichenia patchun Lungkhamna Phaicham akisahtan ahi. Hichepet chun Pakai lunghanna chu adailhatai.
