Josua 5

1 Då nu alla de Amoreers Konungar, som på den sidan Jordan vesterut bodde, och alla de Cananeers Konungar vid hafvet, hörde huru Herren hade förtorkat Jordans vatten för Israels barn, så länge de gingo deröfver, vardt deras hjerta bäfvande, och intet mod var mer i dem, för Israels barns skull.

Amori Kini vahe'ma Jodani timofo zage fre kazigama nemanimo'zane, Kenani Kini vahe'ma Meditereniani hagerimofo ankenaregama nemanimo'za, Ra Anumzamo'ma Jodani tima eri hagegema hige'za Israeli vahe'mo'zama Jodani tima takama he'naza kema nentahi'zageno, hanave'zamia omanege'za koro hu'za ha'ma hanaza zamagesa osu'naze.

2 På den tiden sade Herren till Josua: Gör dig stenknifvar, och omskär Israels barn annan gång.

Hagi ana knafina Ra Anumzamo'a amanage huno Josuana asami'ne, Havereti asane kazina trohunka vene'neramine ne'mofavre naga'ma zamagoza anoma tagama osu'nesaza nagara taga huzamanto.

3 Då gjorde Josua sig stenknifvar, och omskar Israels barn på den högen Araloth.

Higeno agra'a Josua'a havereti kazina trohuteno, ana vene'nene ne'mofavre nagara Ha'alotie nehaza osi agonare zamagoza anona taga huzmante'ne.

4 Och detta är saken, hvarföre Josua omskar allt folket, som utur Egypten draget var, mankön; ty allt krigsfolket var dödt blifvet i öknene på vägenom, då de drogo utur Egypten;

Hagi ha'ma huga vene'nema Isipiti'ma etirami'naza vahe'mo'za 40'a kafufima ka'ma kopima ne-eza fri vagare'nazagu Josua'a e'inahu zana huzamante'ne.

5 Ty allt det folk, som utdrog, var omskoret; men allt det folk, som i öknene föddes på vägenom, då de drogo utur Egypten, det var icke omskoret.

Hanki ana maka vene'nema Isipiti'ma atre'zama etirami'naza vahe'mo'za zamagoza anona tagahute'za e'naze. Hianagi karankama ka'ma kopima ne-ezama kasezamante'naza vene'ne'a zamagoza anona taga osu'naze.

6 Förty Israels barn vandrade i fyratio år i öknene, tilldess allt folket af krigsmännerna, som utur Egypten dragne voro, förgingos; derföre, att de icke lydde Herrans röst, såsom Herren dem svorit hade, att de icke skulle få se det landet, som Herren deras fäder svorit hade, att gifva oss ett land, der mjölk och hannog uti flyter.

Israeli vahe'mo'za 40'a kafufi ka'ma kopina e'naze. Ha'ma huga vene'nema Isipiti'ma etirami'naza vahera e'ina knafi fri vagare'naze. Na'ankure Ra Anumzamofo kea amage ontenagu, Agra amanage hu'ne, ana vene'nefintira magomo'e huno zamafahe'ima zamigahue hu'na amirimo'ene tumerimo'ma avite'nea mopama huvempama hu'zmante'noa moparera ovugahaze.

7 Deras barn, som i deras stad uppkomne voro, dem omskar Josua; förty de hade förhud, och voro intet omskorne på vägenom.

Ka'ma kopima zamagri noma erisagu'ma kasezmante'naza ne'mofavre'ramina Josua'a zamagoza anona taga huzamante'ne. Na'ankure karankama ne-eza zamagoza anona taga huozmante'nagu anara hu'ne.

8 Och då hela folket omskoret var, blefvo de på sitt rum i lägrena, tilldess de voro läkte.

Ana maka Israeli vene'nemo'za zamagoza anoma taga hute'za, kuma'ma ante'zama mani'nare mani'nageno, namuzmimo'a tegani'ne.

9 Och Herren sade till Josua: I denna dag hafver jag vändt ifrån eder Egypti skam; och det rummet vardt kalladt Gilgal, intill denna dag.

Anante Ra Anumzamo'a Josuana amanage huno asami'ne, ko'ma tamagra Isipima mani'neta kazokzo eri'zama eneritma tamagazegu hu'nazane. Hianagi Nagra menina tamagri tamagaze zana eri netroe. Hige'za ana kumakura Gilgalie hu'za agia antemi'nageno, ana agimo'a meninena meno e'ne.

10 Och som Israels barn så hade deras lägre i Gilgal, höllo de Passah, på fjortonde dagen i den månadenom, om aftonen, uppå Jericho mark;

Hanki Israeli vahe'mo'za Jeriko agupofi Gilgali kumate mani'ne'za, ese ikana 14ni knamofo kinaga Ra Anumzamo'ma ozamahe zamagatere'nea zanku antahimi'za ra ne'za kre'za nene'za musena hu'naze.

11 Och åto af landsens säd på annan dagen i Passah, nämliga osyradt bröd, och torkad ax, rätt uppå samma dagen.

Ana ne'zama nete'za, anante knazupa Kenani mopafinti ne'zana agafa hu'za zo'ore bretine, kre hagege hu witinena ne'naze.

12 Och Man vände åter på den andra dagen, sedan de hade ätit af landsens säd, så att Israels barn intet Man mera hade, utan åto af landsens Canaans säd, utaf det samma året.

Israeli naga'mozama Kenani mopafinti ne'zama agafama hu'za naza knazupage, mana ne'zamo'ma monafinti'ma eneramiazana vagare'ne. E'ina hige'za Israeli vahe'mo'za ana kafufina mana ne'zana e'ori'nazanki, Kenani mopafinti ne'zanke ne'naze.

13 Och det begaf sig, då Josua var vid Jericho, att han upplyfte sin ögon, och vardt varse att en man stod der för honom, och hade ett draget svärd i sine hand; och Josua gick till honom, och sade till honom: Hörer du oss, eller våra fiendar till?

Mago zupa Josua'a Jeriko kuma tvaonte emani'neno keana, mago ne'mo'a bainati kazina azampi eri'neno, avuga oti'negeno negeno urava'o huno, Kagra tagri vahepi, ha' vaheti mani'nane?

14 Han sade: Nej; utan jag är Förste öfver Herrans här, och är rätt nu kommen. Då föll Josua neder på jordena på sitt ansigte, och tillbad, och sade till honom: Hvad säger min Herre till sin tjenare?

Higeno ana ne'mo'a huno, A'o nagra kagri kaziga vahera omani'na, ha' vahe kaziga vahera omaninoanki, nagra Ra Anumzamofo sondia vahete ugota kva ne' e'noe. Higeno Josua'a avugosaregati kepri huno agiafi renareno amanage hu'ne, Eri'za vahekamo'na na'a hugahufi nasamio.

15 Och Försten öfver Herrans här sade till Josua: Drag dina skor af dina fötter; ty rummet, som du står uppå, är heligt. Och Josua gjorde så.

Higeno Ra Anumzamofo sondia vahete ugota kva ne'mo'a Josuana amanage huno asmi'ne, Kagra kaga nona katufe tro. Na'ankure amama oti'nana mopamo'a ruotage hu'ne. Higeno Josua'a kema hiaza huno agia nona katufetre'ne.