Josua 5

1 Då nu alla de Amoreers Konungar, som på den sidan Jordan vesterut bodde, och alla de Cananeers Konungar vid hafvet, hörde huru Herren hade förtorkat Jordans vatten för Israels barn, så länge de gingo deröfver, vardt deras hjerta bäfvande, och intet mod var mer i dem, för Israels barns skull.

And it came to pass, when all the kings of the Amorites, who were beyond the Jordan westward, and all the kings of the Canaanites, who were by the sea, heard how that Jehovah had dried up the waters of the Jordan from before the sons of Israel until we were passed over, that their heart melted, neither was there spirit in them any more, because of the sons of Israel.

2 På den tiden sade Herren till Josua: Gör dig stenknifvar, och omskär Israels barn annan gång.

At that time Jehovah said to Joshua, Make for thee knives of flint, and circumcise again the sons of Israel the second time.

3 Då gjorde Josua sig stenknifvar, och omskar Israels barn på den högen Araloth.

And Joshua made him knives of flint, and circumcised the sons of Israel at the hill of the foreskins.

4 Och detta är saken, hvarföre Josua omskar allt folket, som utur Egypten draget var, mankön; ty allt krigsfolket var dödt blifvet i öknene på vägenom, då de drogo utur Egypten;

And this is the reason why Joshua circumcised: All the people who came forth out of Egypt, who were males, even all the men of war, died in the wilderness by the way after they came forth out of Egypt.

5 Ty allt det folk, som utdrog, var omskoret; men allt det folk, som i öknene föddes på vägenom, då de drogo utur Egypten, det var icke omskoret.

For all the people who came out were circumcised, but all the people who were born in the wilderness by the way as they came forth out of Egypt, they had not circumcised.

6 Förty Israels barn vandrade i fyratio år i öknene, tilldess allt folket af krigsmännerna, som utur Egypten dragne voro, förgingos; derföre, att de icke lydde Herrans röst, såsom Herren dem svorit hade, att de icke skulle få se det landet, som Herren deras fäder svorit hade, att gifva oss ett land, der mjölk och hannog uti flyter.

For the sons of Israel walked forty years in the wilderness till all the nation, even the men of war who came forth out of Egypt, were consumed, because they did not hearken to the voice of Jehovah, to whom Jehovah swore that he would not let them see the land which Jehovah swore to their fathers that he would give us, a land flowing with milk and honey.

7 Deras barn, som i deras stad uppkomne voro, dem omskar Josua; förty de hade förhud, och voro intet omskorne på vägenom.

And their sons, whom he raised up in their stead, them Joshua circumcised, for they were uncircumcised because they had not circumcised them by the way.

8 Och då hela folket omskoret var, blefvo de på sitt rum i lägrena, tilldess de voro läkte.

And it came to pass, when they had done circumcising all the nation, that they abode in their places in the camp, till they were recovered.

9 Och Herren sade till Josua: I denna dag hafver jag vändt ifrån eder Egypti skam; och det rummet vardt kalladt Gilgal, intill denna dag.

And Jehovah said to Joshua, This day I have rolled away the reproach of Egypt from off you. Therefore the name of that place was called Gilgal, to this day.

10 Och som Israels barn så hade deras lägre i Gilgal, höllo de Passah, på fjortonde dagen i den månadenom, om aftonen, uppå Jericho mark;

And the sons of Israel encamped in Gilgal. And they kept the Passover on the fourteenth day of the month at evening in the plains of Jericho.

11 Och åto af landsens säd på annan dagen i Passah, nämliga osyradt bröd, och torkad ax, rätt uppå samma dagen.

And they ate of the produce of the land on the morrow after the Passover, unleavened cakes and parched grain, in the selfsame day.

12 Och Man vände åter på den andra dagen, sedan de hade ätit af landsens säd, så att Israels barn intet Man mera hade, utan åto af landsens Canaans säd, utaf det samma året.

And the manna ceased on the morrow, after they had eaten of the produce of the land. Neither had the sons of Israel manna any more, but they ate of the fruit of the land of Canaan that year.

13 Och det begaf sig, då Josua var vid Jericho, att han upplyfte sin ögon, och vardt varse att en man stod der för honom, och hade ett draget svärd i sine hand; och Josua gick till honom, och sade till honom: Hörer du oss, eller våra fiendar till?

And it came to pass, when Joshua was by Jericho, that he lifted up his eyes and looked, and, behold, there stood a man opposite him with his sword drawn in his hand. And Joshua went to him, and said to him, Are thou for us, or for our adversaries?

14 Han sade: Nej; utan jag är Förste öfver Herrans här, och är rätt nu kommen. Då föll Josua neder på jordena på sitt ansigte, och tillbad, och sade till honom: Hvad säger min Herre till sin tjenare?

And he said, No, but as captain of the army of Jehovah I have now come. And Joshua fell on his face to the earth, and worshiped, and said to him, What does my lord say to his servant?

15 Och Försten öfver Herrans här sade till Josua: Drag dina skor af dina fötter; ty rummet, som du står uppå, är heligt. Och Josua gjorde så.

And the captain of Jehovah's army said to Joshua, Put off thy shoe from off thy foot, for the place on which thou stand is holy. And Joshua did so.