Josua 23
1 Efter lång tid, sedan Herren hade låtit Israel komma till ro för alla deras fiendar omkring sig; och Josua nu gammal och väl till ålders kommen var;
Pǝrwǝrdigar Israilƣa ǝtrapidiki düxmǝnliridin aram berip uzun zamanlar ɵtüp, xundaⱪla Yǝxua ⱪerip, yeximu qongiyip ⱪalƣanda,
2 Kallade han till sig hela Israel, och deras äldsta, höfvitsmän, domare och ämbetsmän, och sade till dem: Jag är gammal och väl till ålders;
Yǝxua pütkül Israilni, ularning aⱪsaⱪallirini, baxliⱪliri, ⱨakim-soraⱪqiliri bilǝn bǝg-ǝmǝldarlirini qaⱪirip ularƣa mundaⱪ dedi: — «Mǝn ⱪerip ⱪaldim, yeximmu qongiyip ⱪaldi.
3 Och I hafven sett allt det Herren edar Gud gjort hafver på all dessa folken här för eder; ty Herren edar Gud hafver sjelf stridt för eder.
Pǝrwǝrdigar Hudayinglarning silǝr üqün muxu yǝrdiki barliⱪ taipilǝrgǝ ⱪandaⱪ ixlarni ⱪilƣinini ɵzünglar kɵrdünglar; qünki silǝr tǝrǝptǝ turup jǝng ⱪilƣuqi Pǝrwǝrdigar Hudayinglar Ɵzidur.
4 Ser, jag hafver utskift eder de folk, som ännu qvare äro, genom lott, hvarjo slägtene sin arfvedel, allt ifrå Jordan, och all de folk, som jag utrotat hafver; och ifrå stora hafvet vesterut.
Mana, mǝn ɵzüm yoⱪatⱪan ⱨǝmmǝ ǝllǝrning zeminliri bilǝn ⱪalƣan bu taipilǝrning zeminlirini ⱪoxup ⱪǝbilǝ-jǝmǝtinglar boyiqǝ qǝk taxlap Iordan dǝryasidin tartip kün petix tǝrǝptiki Uluƣ Dengizƣiqǝ, silǝrgǝ miras ⱪilip tǝⱪsim ⱪilip bǝrdim.
5 Och Herren edar Gud skall utdrifva dem för eder, och utrota dem ifrån eder, så att I skolen intaga deras land, såsom Herren edar Gud eder sagt hafver.
Pǝrwǝrdigar Hudayinglar Ɵzi ularni aldinglardin ⱪoƣlap qiⱪirip, kɵzünglardin neri ⱪilip, Pǝrwǝrdigar Hudayinglar silǝrgǝ eytⱪinidǝk silǝr ularning zeminiƣa igǝ bolisilǝr.
6 Så varer nu fast frimodige, att I hållen och gören allt det som skrifvet står i Mose lagbok; att I icke viken derifrå, antingen på den högra sidon eller på den venstra;
Xunga silǝr tolimu ⱪǝysǝr bolup Musaning ⱪanun kitabida pütülgǝnning ⱨǝmmisini tutup, ong ya solƣa qǝtnǝp kǝtmǝy, uningƣa ǝmǝl ⱪilixⱪa kɵngül bɵlünglar;
7 Att I icke kommen ibland dessa återlefda folken, som med eder ännu äro; och I icke ihågkommen, eller svärjen vid deras gudars namn, eller tjenen dem, eller tillbedjen dem;
xundaⱪ ⱪilip, aranglarda ⱪelip ⱪalƣan bu taipilǝr bilǝn bardi-kǝldi ⱪilmanglar; xuningdǝk ularning ilaⱨlirining namlirini tilƣa almanglar yaki ularning nami bilǝn ⱪǝsǝm ⱪilmanglar; ularƣa ibadǝt ⱪilmanglar, ularƣa bax urmanglar;
8 Utan håller eder intill Herran edar Gud, såsom I intill denna dag gjort hafven.
bǝlki bügüngiqǝ ⱪilƣininglardǝk, Pǝrwǝrdigar Hudayinglarƣa baƣlinip turunglar.
9 Så skall Herren fördrifva för eder stor och mägtig folk; och ingen hafver kunnat stå eder emot allt intill denna dag.
Qünki Pǝrwǝrdigar aldinglardin qong-qong wǝ küqlük ǝllǝrni ⱪoƣlap qiⱪiriwǝtkǝndur; bügüngiqǝ ⱨeqⱪandaⱪ adǝm aldinglarda put tirǝp turalmidi.
10 En af eder skall jaga tusende; ty Herren edar Gud strider för eder, såsom han eder sagt hafver.
Pǝrwǝrdigar Hudayinglar silǝrgǝ eytⱪini boyiqǝ silǝr tǝrǝptǝ turup jǝng ⱪilƣini üqün silǝrdin bir adiminglar ularning ming adimini tiripirǝn ⱪilidu.
11 Derföre bevarer edra själar granneliga, att I hafven Herran edar Gud kär.
Xunga Pǝrwǝrdigar Hudayinglarni sɵyüx üqün ɵz kɵnglünglarƣa ⱪattiⱪ sǝgǝk bolunglar!
12 Men om I vänden eder härifrå, och hållen eder intill dessa återlefda folken, och befrynden eder med dem i giftermål, så att I kommen ibland dem, och de ibland eder;
Qünki ǝgǝr silǝr Uningdin yüz ɵrüp aranglarda ⱪalƣan bu ǝllǝr bilǝn arilixip-baƣlinip, ular bilǝn ⱪoda-baja bolup, ular bilǝn berix-kelix ⱪilsanglar,
13 Så veter, att Herren edar Gud skall icke mer fördrifva all dessa folken för eder; utan de skola eder varda till snaro och nät, och till en staka i edra sido, och till en törnagadd i edor ögon, tilldess han förgör eder utu det goda landet, som Herren edar Gud eder gifvit hafver.
undaⱪta silǝrgǝ xu ix ayan bolsunki, Pǝrwǝrdigar Hudayinglar aldinglardin bu ǝllǝrni ikkinqi ⱪoƣlap qiⱪarmaydu, bǝlki bular silǝrgǝ ⱪapⱪan wǝ ⱪiltaⱪ bolup, biⱪininglarƣa ⱪamqa bolup qüxüp, kɵzünglǝrgǝ tikǝn bolup sanjilidu; ahirda Pǝrwǝrdigar Hudayinglar silǝrgǝ bǝrgǝn bu yahxi zemindin mǝⱨrum bolup yoⱪilisilǝr.
14 Si, jag går i dag alla verldenes väg, och I skolen veta af allt hjerta, och af allo själ, att icke ett ord felat hafver på allt det goda, som Herren edar Gud eder sagt hafver; allt är skedt, och intet tillbakablifvet.
Mana, mǝn bügün barliⱪ adǝmlǝr muⱪǝrrǝr besip ɵtidiƣan yolni mangimǝn; silǝrning pütün dilinglar wǝ wujudunglarƣa xu roxǝnki, Pǝrwǝrdigar Hudayinglarning silǝr toƣruluⱪ ⱪilƣan mubarǝk wǝdilirining ⱨeqbiri ǝmǝlgǝ axurulmay ⱪalmidi; ⱨǝmmisi silǝr üqün bǝja kǝltürülüp, ⱨeqⱪaysisi yǝrdǝ ⱪalmidi.
15 Lika som nu allt det goda kommet är, som Herren edar Gud eder sagt hafver, så skall ock Herren låta komma öfver eder allt ondt, tilldess han förgör eder utu detta goda landet, som Herren edar Gud eder gifvit hafver;
Lekin silǝr Pǝrwǝrdigar Hudayinglarning silǝrgǝ ǝmr ⱪilip tohtatⱪan ǝⱨdisini buzƣanda, Pǝrwǝrdigar Hudayinglar silǝrgǝ wǝdǝ ⱪilƣan ⱨǝmmǝ bǝrikǝt üstünglǝrgǝ qüxürülgǝndǝk, xundaⱪ boliduki, Pǝrwǝrdigar Hudayinglar silǝrni Ɵzi silǝrgǝ bǝrgǝn zemindin yoⱪatⱪuqǝ barliⱪ agaⱨ ⱪilƣan ixni qüxüridu; silǝr berip, [uning ǝⱨdisini buzup] baxⱪa ilaⱨlarƣa ibadǝt ⱪilip bax ursanglar, Pǝrwǝrdigarning ƣǝzipi silǝrgǝ tutixip, silǝrni Ɵzi silǝrgǝ bǝrgǝn yahxi zemindin tezla yoⱪ ⱪilidu».
16 Om I Herrans edars Guds förbund öfverträden, som han eder budit hafver, och gången bort, och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem; så att Herrans vrede förgrymmar sig öfver eder, och snarliga förgör eder utu det goda landet, som han eder gifvit hafver.
